Kom ihåg mig

Category Archive for 'diskussion'

Jag skall fan döda dom själv!

Hur fan kan alla bry sig om om Norge, när närmare tio miljoner människor just nu kämpar för livet i Afrika?

Jag mår illa, jag vill kräkas.

Hur fan kan vi 2011 tillåta detta!!! Kolla på barnet, går antagligen sönder när hans mamma försöker hålla honom!!! Tänk om det vore ditt barn.
Jag har en klump i bröstet, och gråter när jag skriver detta, (ni kan fråga sambon som sitter bredvid.)
HUR FAN KAN DET FÅ GÅ TILL SÅ HÄR?

Det är vi som har makten, inte dom.
Vi måste göra något, vi kan inte bara vänta på att någon annan skall agera.

Tänk här sitter vi framför datorn, dricker vårat kaffe, äter våran mat och skulle aldrig kunna tänka oss en sådant liv. Det är deras vardag, att kämpa för vatten!

Vi måste ta makten tillbaka, tillsammans. Om alla säger ifrån kan vi förändra.

Jag vill åka dit, ta en vattenslang och ge till alla, ta mig med dom hem, plåstra om dom.

Tänk om det vore mina barn?! Jag hade inte kunnat leva med att se mitt barn må så dåligt, att vara så sjukt.

Jag är ensam, jag har ingen makt. Men vi alla måste göra något!
Jag är inte för avrättning, men jo i detta fallet, avrätta makten där nere.
Döda dom. Jag kan göra det, eller peta ut deras ögon med bara fingrarna, trycka in en annans i röven på dom. Dom skall få lida som offrar en hel befolkning för makt, pengar och vapen.
Vi snackar mer människor än hela Sverige. Tänk om vi alla såg ut som på bilderna.

Vad har du gjort för att hjälpa till?
Jag hoppas ni läser detta, jag hoppas ni gråter, jag hoppas ni sover dåligt. Alla ni.
Tills det blir bättre.
Skriv om det, gör alla uppmärksamma, dela mitt inlägg. GÖR NÅGOT.


Vill du donera pengar kan du tex göra det HÄR och HÄR 


Vem av mina läsare har inte råd med en 50-lapp?


Jag har sagt det innan, och jag säger det igen, ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Mina tankar går till Norge.

Fy fan så jävla hemskt. Jävla fucking nazist! Hur fan tänker man?
Jag tycker det är så jävla obehagligt. Och Sverige strävar efter att få bli ett nazist land, röstar in Sverigedemekroterna.. Vad har hänt? Eller nej inte vad, det har alltid varit så här.
Är det inte dags att sätta stopp?
Sluta upp med religion, förbjud det!
Jag tror verkligen att i grund och båtten ligger religion som en start på alla krig och förtryck. För att vi är olika, tycker olika och ser olika ut, då kommer det några jävla idioter, skriver lite olika böcker som ingen läser, men som folk tror jag, om att vi skall mörda varandra, skära av killar förhuden, hata alla som judar, tvinga barn och kvinnor att gå i niqab. Hota med helvetet, men vi låter prästen knulla som fan.
Vem fan var det som kom på detta, rätt smart människa så sätt, som fått alla jävla idioter att tro på skiten!

Otrevlig personal på Barnens hus!

Jag har varit på Barnens hus väldigt många gånger, och alltid blir jag lika dåligt bemött!
Varför? Ingen aning, ung, dum och fattig? Eller bara jävligt dålig personal kanske?

Det var första gången när jag var gravid med Leo och skulle hämta ut en sådan babybox. Då fick vi inte det för vi hade fått en med Ebba och då redan var registrerade!

Då det ligger bredvid Ica Maxi brukar jag ta mig in och klämma och känna lite, jag har aldrig fått ett hej.


Dom hade en sandlåda jag var intresserad av till landet, men fanns inget pris och ingen personal att fråga så klart, så när jag kom till kassan för jag skulle köpa ett par strumpor tänkte jag att jag fråga. Nej då fick jag till svar att jag får gå in och leta upp något som jobbar där, och när jag sa jag redan kollat, ja då fick jag göra det igen.. Ursäkta!? 


Varit inne flera gånger och frågat mått på barnvagnar, priser osv. och dom vet INGET, verkligen INGET och man får tjata till sig nån jävla hjälp..

I torsdag skulle jag köpa en lite kloss till bilstolen, och hittade ingen ute i butiken och frågade igen om dom hade det.. fick till svar ”Ja då hänger dom väl på väggen.” Och sen fortsatte hon med sitt… ja jo tack, jag har tittat! Gick då över till babyproffsen, tada! Fick hjälp direkt, och fick det jag ville ha..

Abortpraxis ses över efter larm.


Aborterade foster som andas, rör sig och får självdö i sköljrummet blev för mycket för en sjuksköterska i södra Sverige.


Hon har nu fått Socialstyrelsen att se över om det går att skapa praxis för abortmetoder som innebär att fostret är dött när det kommer ut.
– Det låter ju jättebra. När jag skrev till Socialstyrelsen så var det just det jag eftersträvade, säger sköterskan, som vill vara anonym.

– Det händer inte så ofta att foster rör sig, men när det väl sker är det fruktansvärt. Vi får inte göra någonting alls, det är det som är problemet. Vi brukar lägga dem på en filt eller ett täcke i sköljen där de får självdö. Vi går därifrån för vi står inte ut, säger sköterskan.
Obehaget har fått personal att sluta på hennes arbetsplats, och i början av maj skrev hon till Socialstyrelsen och bad om hjälp.
Injektioner dödar fostret
Nu har myndigheten beslutat att både dess vetenskapliga och etiska råd ska titta på problemet. Metoder för att se till att fostret inte rör sig efter aborten ska kartläggas, och deras eventuella lämplighet övervägas.
Att foster lever och rör sig är ovanligt. När det händer är det oftast vid sena aborter som utförs efter artonde graviditetsveckan.
Utomlands, och på vissa kvinnokliniker i Sverige, förekommer att injektioner ges som dödar fostret.
– Vi har inte bestämt vilken metod som ska studeras. Men vi behöver titta på vilken praxis som skulle vara bäst för att genomföra det här på ett bra och säkert sätt, och på ett sätt som gör att personalen slipper uppleva starka obehag därför att aborterade foster visar tecken på rörelse, säger Anders Printz, chef för avdelningen för regler och tillstånd vid Socialstyrelsen.
På vissa håll inom sjukvården finns farhågor att patienter och anhöriga ska betrakta dödande av fostret som oetiskt.
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och ledamot i Socialstyrelsens etiska råd, har svårt att förstå det.
– Aborten innebär ju ett dödande av fostret, det är ju bara frågan om på vilket sätt man ska utföra den handlingen, och då tänker man sig väl normalt att det är bättre att förvissa sig om att det sker smärtfritt och utan upplevelse, säger han.

Foster efter en abort v22.

Läsvärt.

Fredrik Backman skriver ett väldigt bra inlägg i sin blogg, jag kopierar det så ni får läsa. Får jag kan inte skriva det bättre själva. Tankevärda ord!

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.
Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.
Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.
Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.
Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.
Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.
Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.
Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.
Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.
Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.
Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.
Och att du hann dit i tid.

« Newer Posts - Older Posts »