VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

BACKFLASH

 

Jag undrar i mitt stilla sinne hur många timmar jag tillbringar i dessa ramper. Denna gång är det mer ok än annars. I bakgrunden ser du min mellan-och högstadieskola i Fjugesta. Det är onekligen lite surrealistiskt att sitta här med sin egen avkomma när man nästan nyligen själv var ett plutt. Jag har en massa blandade känslor från min tid i skolan. Att jag var helt oinspirerad har väl knappast undgått någon som läst den här bloggen ett tag nu.

 

 

Jag var ju en hästtjej. Jag mutade mina vänner att göra läxorna och jag var klassens clown. Det är väl så jag bäst minns min skoltid. Och att jag var rätt poppis och gillade att dansa. Men den starkaste  bilden jag har är av min rädsla för TräHitler. Vår lärare i träslöjd. Det var ren och skär ångest varje gång det var lektion för honom. Dels för att jag inte gillade ämnet och dels för han var en elak jävel. Det var så jag upplevde och mindes honom.

 

 

Bakom de här vackra fönstren hade jag mitt klassrum. Blev upplockad av skolbussen varje morgon och hämtad på samma plats. Sedan jag fick min häst var jag i stallet innan skolan började och även efter. Varje dag. Sju dagar i veckan och när mina klasskompisar började umgås med killar, gå ut och dansa och vara på fester var jag jag uppslukad av hästarna. Jag hade varken tid eller lust. Men min första pojkvän Peter och jag gick i samma klass och var tillsamans flera år på ett sätt som ändå måste kallas seriöst även om vi var så unga. Vi åkte på våra trimmade moppar och tittade på video samt åt mängder med rostad limpa och drack oboy till.

 

 

 

Vi rycker i några dörrar för att se om det går att komma in. Men det är är Kristi Himmelsfärd och skolan stängd. Jag berättar roliga anekdoter. Pekar och förklarar. Lennox är inte så värst intresserad. Lyfter upp honom för han ska kika in på mitt klassrum, berättar var matsalen och gympan ligger. Hur det kändes att gå i skolan och vad vi gjorde på rasterna. Han blir upprymd när jag berättar att jag lät mina klasskompisar göra läxan. Det kan han inte riktigt släppa.

 

Det är en fin och solig dag. Hemma i Stockholm, 25 mil härifrån håller Threst på att bygga vårt garage.

 

 

 

 

 

Kommentera