VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

VI BEHÖVER PRATA MED BARNEN OM TIGGERI

Så hur gör man?

Hur pratar vi med barnen om det där som är så jobbigt för os själva? Som vi inte riktigt vet hur vi ska förklara. Vi vill ju inte pracka på dem våra  egna värderingar. Färga dem för mycket med vårt. Men hur känns det i kroppen när man bara hastar förbi. Blir det någonsin en vana? Nämner man det för sitt barn, att man precis passerat en medmänniska med uträckt hand? Eller är man bara helt tyst som om det vore den naturligaste sak i världen.

Om vi för en minut skulle ta och glömma det där med att de minsann har ett val, eller att de jobbar för ligor, eller att de faktiskt har en MOBILTELEFON, då fattar man ju att de har pengar, att de sitter där för de är för LATA för att jobba som vanligt hederligt folk. Och ger man dem pengar kommer fler hit. De är som duvorna på Hötorget.

Om vi faktisk bara skulle ta och se det vi ser där och då. Men hur förklarar man för barnen på ett vettigt sätt? I min värld är det  skottpengar på föräldrar som bara nonchalerar att prata med sina barn om det här som pågår. Som bara blundar när man passerar från ICA med full kundvagn. Barn undrar. Barn  vill ha sammanhang. Varför sitter man på gatan? Är man hungrig? Gör det ont att sitta så länge på en hård plats? Har de egna barn? Var sover man på natten?

Det där måste man möta. Att inte få svar på sina funderingar skapar oro. Och  då fyller barn på med egna svar som kan vara mer skrämmande än verkligheten. Men det kräver att vi själva humaniserar våra medmänniskor och som vanligt är det svårt när föreställningar härjar loss och vi själva inte är riktigt säkra själva på hur vi ska hantera det här relativt nya  fenomenet som dykt upp i Sverige.

Stadsmissionen har här sex tips på hur du kan prata med ditt barn.


Kommentera (13)