VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

EN STUNDS EFTERTANKE

20140101-223255.jpg

 

Ur bloggen Taxilandet. Juni 2013

 

Mitt liv är det motsatta. Ett utdraget hej då. Det har varat ett år nu. Sedan jag fick veta. Ibland säger jag det högt. Hej då snön i våras. Hej då isen på sjön och skidorna. Vi ses nog inte mer. Ibland säger jag det inuti när jag träffat en vän som bor långt borta. Eller bara till mig själv när någon frågar om vi ska ses. Jag har redan sagt hej då, så nej. Jag hinner inte. Hej då Snorpans första skoldag som jag inte får vara med på. Hej då min mamma och pappa som små russin på servicehus. Det behöver jag inte vara med om. Nu är dom starka och pigga. Hej då löpskorna, vi är redan klara nu. Hej då Vansbrosimmet jag kommer inte tillbaka. Hej då smultronen i backen ner mot sjön. Och mitt evighetslånga hej då till dig här. Hundratals hej då gömda i lådor, böcker och presenter. Jag fanns här. Jag ville inte gå. Men jag säger hej då.

 

Vi pratar om det idag du och jag i köket. Vi ska åka och försöka köpa en mindre och billigare bil. Jag förklarar. Det räcker med en liten bil för det är bara du och Pappa som ska åka i den. För jag är sjuk och blir inte frisk. Vi står i köket och jag sitter på huk framför dig. Men du kan äta hostmedicin så blir du frisk! Nej det går inte…jag blir sjuk och sen dör jag och kommer till himlen. Till Pippis mamma. Ja hon var också sjuk, säger du. Då när jag kommer hem och du inte är hemma gråter jag, fortsätter du. Ja, säger jag det gör du kanske ibland. Sen blir jag sjuk och kommer till himlen, testar du. Nej säger jag, bara stackars mamma är sjuk. Då blir det bara jag och pappa…säger du långsamt. Och om pappa åker till himlen då blir jag ensam? Frågar du. Nej säger jag då kommer mormor och morfar. Och tar hand om mig! Fyller du i. Men Pappa ska inte till himlen säger jag. Bara jag. Då kan vi köpa en ny mamma, säger du som fått egna glasspengar i sommar. Sen är du tyst. Skrattar….neeej det finns inga mammor att köpa ju! Du gråter säger du och tittar på mig. Din blick är orolig. Annorlunda”

 

Snorpans mamma är död. Hon dog i går medan människor slickade såren efter nyårsfirandet. En treåring är väldigt ledsen, nu och för alltid.

 

Vi låter bloggen min vila lite från glada nyårsbilder.

 

 

Kommentera (20)

SJUKVÅRDEN-OCH RÖTÄGGEN

    Jag har förmodligen haft tur eller varit extremt puckad och inte förstått annat. Jag pratar om min cancerresa. Min tid i sjukvården. Under den här tiden sedan 2008 har jag blivit ombedd att skriva många krönikor, sitta i flera TV-soffor, radioprogram och existensiella  livsåskådningsdebatter än jag trodde fanns. Sedan, när jag blev frisk, […]

Read More

PRENUMERANT

  Jag hade förutsatt mig att skriva en riktigt bra inlägg. Var rätt laddad. Solen skiner. Humöret är hyfsat på topp och ja, jag känner mig glad på något vis. Och eftersom jag prenumererar på Taxilandets inlägg så kom det just ett sådant. Som jag läste. Och då tappar jag sugen till det mesta. Jag […]

Read More