VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

DAGENS RUS

 

Känner mig helt halv. Motsättningsord men det är det närmaste jag kommer. Två fantastiska besked inom några dagar. Jag har fått lånelöfte. Och jag är frisk. Men det har varit krig i mitt huvud de senaste veckorna. Det har kokat därinne. Jag gjorde  röntgen för två veckor sedan. Och sedan kom samtalet från min husläkare på vårdcentalen:

 

Jag satt och skrev en artikel på jobbet och fick kasta mig in i en tomt rum. ”Man kan se något i din lever, något lyser upp. Man vet inte var det är och det står i pappren här att ingen misstänkt recediv (återfall).

”Men vad är det då som syns om de skriver så?”

Det är det som nu måste undersökas noga, vad det kan vara. Antingen får du en kallelse från Bengan på Huddinge, eller så hör jag av mig”

Ridå.

Sen dog jag. Och dog lite mer fast jag var vaken och gjorde saker:  Jobbade, var på vimmel, Hängde med Jonathan och Lennart, var hos Fylking, käkade middag med Pia, duschade, åt, skrattade, shoppade, bloggade och var som en robot. För så är det.

Om en före detta  cancerpatient får ett besked att ”man ser något i levern” så är det redan klart. Det är ett återfall. Så det var det jag försökte hantera. På mitt vanliga sämsta sätt. Att klara mig själv.

Och när Threst ringde efter två veckor för att vi skulle få ett svar (jag orkade inte få veta, visste redan) undrade husläkaren varför ingen hört av sig från Huddinge. Hon ringde upp Bengan och han lät meddela att de haft en leverkonferens om mitt fall. Tittar noga, jämför, granskat och kommit fram till att det inte är metasatser. Förmodar att det var ofarliga kranskärl.

Just nu vill jag bara vila. Och googla på Hemnet. Den här 2,5 rummaren ska jag titta på, på söndag. Vad tycker ni?

Kommentera (29)