När jag i höstas fick frågan att medverka i årets Örebropratare funderade jag lite. Jag ville återkoppla till min barndoms marker och minnen.
Som här ovan. Vägen till min skolavslutning i Riseberga kloster varje år. Men jag gillar ju att lämna avtryck, framför allt till de viktigaste i mitt liv. Så det blev ett brev. Läst högt för den som det berör.
Kommentera (2)