VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

BERG & DALBANAN

 

 

Jag blir tokig på den här kärlekskarusellen. Den här turbulensen kring känslorna. Upp och ner, fram och tillbaka. Högt och lågt. Gud vilka känslokast. Ena dagen är jag den mest fantastiska mamma som någonsin skapats. Superlativen haglar. Jag är vacker och fin, luktar gott och är söt.

 

”Vad skulle jag göra utan dig”

 

säger den lilla odågan förnumstigt och jag hör förstås att det är mina ord han använder

 

 

En timme senare är jag jordens avskum. Den dummaste som finns. Han ska flytta hemifrån och rymma. Och duckar med huvudet blixtsnabbt när jag vill nå försoning. Det är inte helt okomplicerat det hela. Inget att bry sig om säger Threst stoiskt. Och det är klart jag vet. Vet att jag är den bästa för honom på alla sätt och vis. Men ibland gör det ont ända in i hjärteroten och även om jag är den vuxna och borde veta bättre så känns det. Man är ju ingen robot direkt.

 

Jag har sagt det förut. Att vara mamma är det svåraste jag gjort förutom att vara människa

Kommentera