Foto Tidningen Fokus
Jag är ju en av de där som älskar vardagslivet. Det är klart att jag hellre vill leva det på ett varmt ställe. Skriva texter med utsikt över ett blått hav och vita stränder, glida ner jeansshorts barfota och äta middag på en enkel restaurang med dem jag älskar. Men Sverige är bra på många sätt förutom den förbannade kylan.
Vi har alla många önskningar men den sjuka bara en. Att bli frisk. Och det där är sant. Jag älskar vardagen. Rutinerna. Och när Herr cancer parkerade sig i soffan och vägrade gå ut var det en sådan seger, att inte låta honom kunna ta mitt vardagsliv.
Nu ser det ju helt annorlunda ut. Ena veckan är det rutiner. Laga middag. Läsa läxor. Vara mamma. Skjutsa till innebandyn. Andra veckan finns det inga lagar alls. Jag äter och sover knappt alls. Jobbar som ett svin för att kunna gå 16: 00 den andra veckan. Tycker det är svårt med de två olika Lottorna. Jättesvårt. Kanske blir jag EN person men just nu försöker jag hitta en balans mellan de här två olika liven.
Don´t like at all.
Kommentera (9)Korridoren på Huddinge. Som jag har gått den förr. Samma känsla i magen. Samma stolar i väntrummet. Torr i munnen. Svettig under armarna. Kan inte tänka en enda redig och klar tanke. Det finns bara här och nu. Så närvarande i sekunden. Inget annat existerar. Bengans torra handslag. Frågar hur jag mår. Vill bara […]
Read More
RSS-flöde