Den här hösten ser jag fram emot mitt livs resa. Den kommer att vara jobbig. Men viktig. Lite oroar det mig att jag aldrig mer kommer att bli mig själv men så tänker jag att man kan väl bara bli bättre. I oktober blir det av och det ska bli roligt att ni följer med mig.
Och så har jag ju mitt projekt tillsammans med den här damen. Jag hoppas att det blir riktigt bra. Jag tycker det blir snyggt. Väldigt mycket Lotta över det hela på alla sätt och vis. Vi tror på det här Emma och jag. Många kommer att säga att det gjorts förut men inte riktigt hela vägen tycker vi. Inte med en historia och ett tänk bakom och vi hoppas vi kommer göra många glada.
Det viktigaste av allt är att få fortsätta vara mamma till den här underbara tokiga ungen. Som ger mig så mycket huvudbry och oro varje dag men också driv och energi. I morgon torsdag kl 15:30 väntas mitt halvårsbesked. Jag må kanske inte har skrivit så mycket om min oro. Och den är inte lika påtaglig som för om åren då jag dessa dagar faktisk inte riktigt fungerade. Kunde inte tänka. Bara grät så fort jag kom åt på toaletter och i bilar. Åt ångestdämpande och hade vidriga mardrömmar natten innan beskedet. Allt faller tillbaka på Lennox. Att inte få vara med. Är en outsägligt vidrig känsla att den inte går att beskriva. Ni som har barn har säker snuddat vid tanken att ni ska dö från era barn eller att de ska försvinna och lämna er kvar? Den känslan gånger 100 lever man med hela tiden som sjuk. I alla fall jag. Den har mattas förstås i takt med att det varit positiva besked sedan 2009 men vid varje kontroll är det samma panik i bröstet som alltid. Och det blir aldrig vardagsmat eller rutin förstås. Det är varje gång mitt liv som ska avhandlas. Som det bestäms om i det där kala rummet. Leva. Inte leva. Leva men inte så länge. Eller förmodligen leva. Vad som än händer i morgon kommer jag alltid vara hans mamma.
Det kan ingen ta ifrån mig.
Jag låter er veta så snabbt jag bara kan…
Kommentera (32)Jag försöker att vara snäll mot mig själv. Det är så höga krav på oss människor och de tenderar att eskalera mest hela tiden. För det mesta lyckas jag bra. Det enda område jag inte gillar att vara slapphänt i är mitt föräldrarskap vilket inte heller är sunt. Barn bör se sina föräldrar misslyckas […]
Read More25/3 Premiär-The Host. Foto: Micael Engström Lennox är i skolan. Jag dessvärre är inte helt hundra men det ignorerar jag förstås. Det känns som om det sitter en elefant på min bröstkorg. Jag är en mästare på att köra på. Jag tror att det där kommer hemifrån. Där gick man till skolan […]
Read More
RSS-flöde