Bild lånad från Natashja
Det kunde ha varit jag. Alltså hon på min vänstra sida. Jag var som hon. Förr. Brann nästan lika mycket för samma saker. Engagerad. Ilsk. Skillnaden var att jag gjorde det i klackar och läppglans och då känns det inte som man kan. Bör. Får.
Sen kom barnet. Och tja. Innan det andra saker som satte branden ur fokus. Nu ids jag inte längre. Jag försöker. bland. Gör små tafatta, menlösa försök men det är för stort att mäkta med trots att jag ser det hela tiden. På middagar. I samtal. På jobbet. I affärer. I det personliga mötet. I min egen relation. Men det har växt mig över huvudet helt enkelt så jag resignerade och gav upp. Men jag är både glad och tacksam att hon inte gjort det. Den lilla rödhättan Natashja.
Kommentera
RSS-flöde