En solig dag våren 2008, tjocktarmcancer och en akut operation där 80 cm tarm tas bort. Cellgiftsbehandling i sex månader efter en spridning till levern som opereras 2009. Numera lever jag varannan-veckas liv med Lennox, 14, och jobbar som projektledare på Cancerfonden. Vimmelmamman har funnits sedan 2007. Välkommen!
En gravid kvinna ska precis föda. Vi har kommit till Panzi tidigt, Vid 8, och får frågan om vi vill vara med på förlossningen. Det är ett trångt rum och naturligtvis frågar man kvinnan först. Eller rättare sagt flickan. Hon är 19 år och det är hennes första barn.
Jag tackar nej. Det känns för personligt, för intimt. Men några av de andra följer med. Bara några minuter senare kommer de ut och Dicran, från Läkarmissionen torkar tårarna. De var inte kvar under själva utrdrivningskedet ska jag tillägga.
Det blev en fin pojke som ska heta William och förlossningen gick bra. Dicran berättade hur fin personalen var mot flickan. Kramade henne, höll handen, var lugna och trygga. Genom att föda på sjukhus istället för hemma minskar man både mödrar och barndödligheten. Hemma i hyddan kan det gå så väldigt fel. Ibland är bäckenet för trång för mamman är ung och barnet fastnar.
Ibland är det andra komplikationer som man inte alls kan fixa. Läkarmissionen har ju kampanjen ”Köp en förlossning till Mors Dag” och det är precis här på Panzi du kan ge en kvinna en säker förlossning. Glöm inte det till maj. Världens finaste Mors dagspresent.
Vi besöker även en MVC i en by. Även här bidrar Läkarmissionen med pengar och här är det lite enklare än på Panzi men man föder även här och graviditeten följs upp innan förlossning.
Här föder man. I ett litet, litet rum där bara en person ryms.
En ung flicka har fått sitt andra barn på kliniken i byn.
Duschen efter förlossningen
Och man måste hämta vatten i dunkar för att kunna duscha
Lanstinget Örebro står det på de gula filtarna på Panzi, Här är avdelningen för de som har råd att betala sin vistelse, vilket bekostar de som inte kan betala alls vilket är majoriteten.
Det är tvära kast. Undernärda barn, våldtagna kvinnor samt förlossningar och glädje övra tt liv förstås tänts. Det känns som om man befinner sig i en känslomässig torktumlare och man förändras efter en sådan här resa. Det är oundvikligt.
Jo, man blir lite avundsjuk. Jag hade världens bästa graviditet. Enkel, Inga krämpor alls. Kissade aldrig på nätterna. Tyckte inte det var speciellt jobbigt, sov gott och jobbade 10 dagar innan planerat snitt. Sedan dess har ju aldrig magen mer blivit sig lik. Tappade all bukmuskulatur efter snittet och kan känna hålrummet med händerna […]
Oftast tänker jag inte på det alls. Det där som alla andra mammor pratar om. Att de får lite panik över att barnen blivit stora. Att deras bebis inte längre är en bebis. Och eftersom jag aldrig varit en bebismamma. De första två åren tyckte jag inte alls var speciellt härliga. Och med det […]
Veckorna rullar på. Folk tror att det är vår. Så fort det blir plusgrader och torrt ute. Men det gör inte jag. För mig krävs det fågelkvitter, tunn jacka, solglasögon och grus på asfalt och vi är inte riktigt där ännu. Idag vill jag prata om det här med att dela. Ni vet ju […]
Här kan ni se hur härlig jag är. Ni som känner mig vid det här laget vet att jag är underbar att leva med. En dröm. Jag skulle tippa att det är svårt att finna någon som är så medgörlig, enkel och härlig. Det är väl bara egentligen på en punkt man kan möta […]