GLÄDJE OCH SORG

• Inlägg av: vimmelmamman
• Datum: 28 augusti, 2014
• Kategori: Blandat
• Se alla 13 kommentarer

 

Fotograf Malin Bondeson

Jag är rusig av lycka. Bengan släpper mig fri efter fem år. Jag tillhör inte längre sjukvården. Igår var sista gången vi sågs. ”Gå ut och lev Lotta”. Jag kan fortfarande röntga mig förstås privat. Och det kommer jag göra. Kosta vad det kosta vill.Jag kan omöjligt vila i att aldrig mer kontrollera min kropp förstås. Jag sitter i hans kala rum med de tre stolarna och utsikt mot den grå sjukhusbetongen. Vi pratar statistik och siffror. Överlevnad. Fem och tio-års gränser. Jag ser att han rör på munnen men jag hör inte. Är för lycklig för att ta in något alls. Förstår inte ett smack av vad han säger. Hans händer, de där händerna som han haft djupt inne i min kropp, min lever, sätter han mot varandra.

 

När vi skiljs år vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill krama honom. Utan honom hade jag inte levt. Jag hade inte funnits här idag. Hur tackar man någon för livet efter fem år? Skickar man blommor? Presenter? När det enda jag vill är att ge honom hela världen och lite till. Vi tar lite tafatt i hand. Skojar om att nu vill han inte se mig mer. Tackar kliniskt på något vis.

 

 

Det var en mycket konstig dag igår. Så mycket olika känslor som jag sa till en vän. En bekants son lever inte längre. Vi känner varandra väldigt ytlig, hon och jag. Träffade henne som hastigast i söndags. Hon kramades och var så fin i ny frisyr. Ovetandes om vad som komma skulle. Men det spelar ingen roll om vi känner varandra eller inte. Att förlora sitt barn går inte att föreställa sig. Det får inte hända. Ändå gör det det. Det färgade min dag förstås samtidigt som jag fick ett fantastisk besked. Livets lotteri.

 

Ikväll, den TV-sända Kristallen-galan. Jag står på röda mattan och kommenterar gästernas kläder med Jessica Almenäs live. Samtidigt som jag gör mitt vimmel. De här kontrasterna i mitt liv. Men just nu känns det som om jag kan bestiga berg. Oövervinnerlig. Stark.

 

Och så vill jag bara säga att ni är fantastiska. För det är ni.  Och bör veta.

 

Kommentera (13)