VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

RING KLOCKA RING!

 

Som jag längtar efter det här sista inlägget för året. Funderat och vridit på hur det ska levereras.  Att spotta ur sig runt 350 blogginlägg per år är något jag älskar. En del är viktiga och välskrivna. Andra enklare och kortare och med mindre substans. Nu kör vi vänner. Och har jag sagt hur glad jag är över er?

 

 

Vi firade in nya året 2012 i Järvsö med Karin och Ted, klassföräldrar. Vi hyr en helt fantastisk stuga och Lennox blev besatt av snowboard.

 

Foto: Mattias Klum

 

Bilden på gatupojken i Rwanda blev startskottet för mitt engagemang för all världens barn. Den bilden kommer att dyka upp nu och då på bloggen. Mattias Klum, som tog bilden berättade för mig att pojken verkade helt frånvarande och inte kom fram som de andra barnen. En bild jag ofta återkommer till och som jag har så svårt att släppa. Mitt möte med Mama London i Sverige var otroligt starkt. Hon driver förskola i Kongo där mammorna blivit våldtagna i kriget. De här barnen och mammorna kan inte återgå till sina byar. Ett så starkt möte att jag fick en hysterisk gråtattack hemma på toaletten och Lennox undrade vad jag höll på med.

 

 

Vi bygger garage. Och går på Justin Bieber och får bästa platserna.

 

 

Några dagar av sommaren tillbringades på High Chaparall där min skjutglade son är i himlen. Skolavslutning som var så fin. Blir väldigt melankolisk. Vet inte varför. Lennox läser sommardikt och jag kämpar med tårarna. Vi är väldigt glada åt hans fina lärare. Sedan checkar vi in på Hasseludden Ysauragi och testar fiskspa.

 

 

Kristian dör. En helt vanlig tisdag 17 september. En så otroligt tung dag. Det känns som om jag hade cement i hela huvudet och jag ville bara hem och krypa under täcken för att stänga av allt. Hans fina notering till min vid signeringen av hans bok gör mig glad. Hans död får mig att ännu mer inse vidden av vad vi har och bör vårda. Våra relationer. Våra barn. De vi älskar och har nära.

 

 

Jag bondar med Läkarmissionen och vi planerar en resa till Afrika i november. Mina möten där är så viktiga att berätta  om att jag blir arg när ingen vill lyssna. Gatupojkarna i Kigali, vid bilen är just ett sådant möte som aldrig går att glömma. Och jag har en del drömmar inför 2014. Ett av dem att är att fördjupa mitt samarbete med Läkarmissionen, fler resor, mer att visa. De behöver mig. Jag behöver dem. Att träffa Fredsprisnominerade Dr Mukwege på en enkel thaikrog i Stockholm är också en milstolpe. Dessa människor som gör livet bättre för andra har en speciell plats i mitt hjärta.

 

 

Min favoritfotograf Pieter Hugo ställer ut sina starka bilder på Fotografiska. De lämnar ingen oberörd. Mannen som misshandlade lille utvecklingstörde  Bobby till döds, släpps fri. Mitt blogginlägg om detta gav mycket respons både på bloggen och i övriga sociala medier. Gott. Emma som driver barnhem i Uganda kommer på besök med sin kollega. Härligt att äntligen få fråga de tusen frågorna jag har och få krama hjälten i mitt liv. Jag släpper inte hennes projekt utan funderar på hur vi kan hjälpa henne långsiktigt. Jag medverkar i podcasten Joller. Kul med radio. Ingen jävel som ser hur man ser ut.

 

 

Jag träffar Gunnar som driver bloggen Heja Abbe, en av de första bloggarna jag började läsa. Abbe är hjärtsjuk. Vi möts i ett program om ett annorlunda föräldrarskap. Min man är med i TV-serien ”Drömkåken”. Nu, med facit i hand kostade det mer än det smakade. Oj vad han var borta mycket under en period.

 

 

Camillas son Charlie bjuder på pizza i augusti. Vi har kalas hemma för Lennox och under hösten går vi på ”Idol”.

 

 

Tyfonen i Asien lämnar ingen oberörd men man måste ändå bli imponerad över svenskarnas engagemang. Jag träffar Elaine Eksvärd, bloggdrottningen med de fulaste grimaserna i världen men vass tunga. I like. Lennox klass köper och slår in julklappar till barnen i de baltiska länderna. Läkarmissionen ser till att de kommer fram. Gott gry i de små liven.

 

 

Scones bakar vi ofta på helgerna. Helst ska osten smälta. Vi hälsar på Lina och Martin på deras lantställe och Lennox går upp klockan 5 för att fiska.  Vi besöker Båstad för att stanna några dagar hos Charlotta Wågert och Levente (sajten loppi) Sommaren visar sig från sin allra bästa sida och vi går ner till havet i morgonrockarna, grillar och dricker kall rosé.

 

 

Jag deltar i Specsavers glasögontävling och vinner en resa till Tanzania (i feb)

 

 

Camilla bjuder hem oss till hennes sommarhus som är en våt dröm. SE&HÖR ordnar en shoppingresa till Ullared där jag får träffa Ola-Conny. En otroligt trevlig prick.

 

 

Lennox och jag, Micaela och Calista går på Laberos show på Hambuger Börs och Lennox får autograf. Jag besöker Jan Elfström och Jofamas huvudkontor i Malung. Varje dag opererar Dr Mukwege kvinnors underliv efter att ha blivit våldtagna av rebellsoldater. Den yngsta tre år. Min fascination över Kongo, dess tjugoåriga krig, enorma naturtillgångar och eländiga krigshistoria växer sig starkare.

 

 

Emma med lille Isac som blivit lämnad vid vägen som bebis men nu har ett hem hos Emma. Emmas last med saker från Sverige fastnar i den ugandiska tullen. Korruptionen gör att det krävs 16 000 för att få loss de saker som egentligen är hennes och som människor skänkt i Sverige. Jag gör ett bloggupprop till mina bloggkollegor och tillsammans får hon in den enorma summan 134 076 kronor. (naturligtvis inte enbart från mig och mitt upprop) Modiga chefredaktören och kollegan Charlotta Flinkenberg väljer att lägga en stor artikel om kriget i Kongo i sitt glossiga magazin CHIC! Det får hon både ris och ros för. Men jag älskar krocken som får fashionistas att sätta latten i vrångstrupen.

 

 

Vi åker till Sardinien med ett stort gäng vänner. Långa luncher, brända axlar och solstinna barn i en vecka. Jag går på bloggmiddag med Lofsan, Elaine, Apan satt i granen, Lady Dahmer och Hannapee. Oj vilka samtalsämnen. Indrag, bildhantering, sökoptimering, bröstmjölk och genustänk.

 

 

Threst blir fotbollsfarsa i Tigers Club. För att hålla gatubarnen borta från gatan. Aftonbladet gör en artikelserie om de glömda barnen i Etiopien, risflickorna och vävarpojkarna. Jag ser den film som jag önskar alla borde se. En dokumentär om vår tids barnslavar i världen. Filmad under fem år på fyra kontinenter. Ingenting har någonsin haft en sådan insikt på mig. Slaveriet är i allra högsta grad inte avskaffat.

 

 

Trebarnsmamman Emma Israelsson och jag har ett projekt på gång. Hon är fantastisk. Det går sakta framåt.  Emma är en framgångsaga Hennes smycken går som tåget och hon är en välsignelse att ha att göra med. Den 11-årige Cornelius bestämmer sig för att köpa fotbollar för pengar han sparat sedan han var liten. De vill han skicka till Emmas barn i Uganda. Och det fixar vi. Cornelius mamma köper och lämnar bollar till mig och jag ser till att de till Uganda. Underbara Cornelius for President! Vi åker till Thailand och Threst somnar så fort han lägger sig ner. Allt är som vanligt med andra ord. Jag köper tunikor. Som vanligt med andra ord.

 

 

På gågatan i Malung hittar jag fiket som serverar chokladbollar med den här extremt idiotiska texten. Och så får jag gå en danslektion med Tony Irving. Att jag senare möter en rasist som kallade mig både för det ena och det andra, det  har jag förträngt.

 

 

Jag och Lennox tar ”A walk down memorylane” och besöker min gamla låg-och mellanstadieskolan i Fjugesta.  Jag visar honom till och med rökrutan. Bara en sådan sak. Han spelar fotboll och är grym förstås.

 

20131230-165330.jpg

 

När jag tipsade om att man kan ge bort en säker förlossning för en kvinna i Kongo på Mors dag får jag ett stort gensvar. Läkarmissionen mailar och berättar att 9149 kronor har satts in bara från min länkning. Ni gav så många kvinnor chansen att föda tryggt och säkert. Jag har röntgat mig. Det har gått bra. Och det är något som både ni och jag måste leva med. Dessa röntgenbesked. Nästa? Den 9 januari.

 

Så. Året som gått? Har jag några nyårslöften? Det som alltid ligger högst i topp i västvärlden. Träna. Gå ner i vikt. Nä. Jag hoppas på att Emma Israelsson och jag ska kunna launcha vårt projekt och att det blir bra. Jag önskar att Lennox fortsätter växa, utmana och gilla att pussas offentligt. Jag önskar att Thests företag får fortsätta blomstra och få in jobb. Jag önskar att den här mentala klådan jag har över orättvisorna i världen blir mer hanterbar på sätt och vis och att det kommer något konkret ur det och jag önskar att bloggen blir fin i februari med lite nya förändringar. Och jag önskar att jag alltid får vara frisk. Det är min allra högsta önskan förstås.

Snart kommer familjen Hammar och Yxkull på middag. Jag ska till Östermalmshallen för att köpa kalvfond och sedan ska det dukas för nyårsmiddag.

 

Ett alldeles speciellt gott nytt slut till dig och hopp om en bra början. Tack för att du läser!

 

 

Kommentera (40)