Jag skriver som bäst när jag är engagerad. När jag brinner för något. Då är min penna som vassast. När jag var sjuk hade inläggen en annan ton. Inte så konstigt då det fanns en annan nerv förstås. Jag har alltid skrivit korta meningar. Inte så mycket omskrivningar och jag saknar den där tonen.
Bara att jag förut skrev i presens, varför slutade jag med det? Ger en helt annan känsla förstås
Jag har bestämt mig för att återgå till kärnan. Och nu menar jag inte vad jag skriver OM utan mer hur jag uttrycker mig. Det känslosamma, mer hur jag formulerade mig förr. En del beror på att jag inte länge har samma tid.
Då blir inläggen inte lika eftertänksamma som förr om åren. Och jag saknar det. En annan del beror på att Lennox ibland läser här och jag kan inte längre ”vräka på” utan måste vara mer återhållsam.
Men vi får se om ni nu och framåt kommer märka någon skillnad. Mest gör jag det för min skull. Gillar själv inte bloggar som har ett torftigt språk, som är för redovisande. Gillar det subtila, det som ibland får oss att tänka efter än att text bara levreras färdigspytt.
Nu, matteläxa. Prov på fredag.
Och tröjan? Finstickat från Cream Clothing
Kommentera (12)
RSS-flöde