VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

"DON´T LET THE SUN GO DOWN ON ME"

Vi åker. När du läser det här är
klockan 13 här i Thailand och transfern till Phukets flygplats
avgår om en timme. Jag är helt knäckt. Jag tänker inte gråta i
lobbyn som någon annan svensk hade gjort som inte ville hem till
kylan, skottandet, vantarna och de stelfrusna fingrarna.
Vintermössa på barnen och överdragsbyxor. Jag vill inte
heller låta som en gnällig skitunge som inte uppskattar saker. Och
jag är medveten om att det finns många som aldrig har varit utanför
Sveriges gränser, än mindre till Thailand eller något annat
exotiskt resmål. Intellektuellt vet jag det. Men lik förbannat vill
jag ha mer.

style=”text-align: center;”>Men faktum är att jag hatar
att åka hem. Det är ett starkt ord men det finns absolut ingenting
roligt med att komma hem. Samma evinnerliga ekorrhjul och när man
är här får man onekligen perspektiv på vad vi håller på med
egentligen. Vi jobbar som hästar för att kunna hålla vår höga
standard. För att kunna göra det lämnar vi bort våra barn hela
dagarna. I värsta fall upp till 12 timmar och vi lever isolerade
och avskärmade eftersom vår skyddsnät har sett till att vi inte
längre är beroende av våra medmänniskor. Vi förlitar oss på bidrag,
A-kassor, social omsorg och vi lämnar våra gamla på hem och hälsar
på dem någon gång i bästa fall. Och de känner sig obekväma med att
fråga oss, våra egna om den mest primära hjälpen. Att ta hand om de
våra. Ja vi lever i ett märkligt samhälle. Jag är en del av det och
trots att jag ser det och ifrågasätter det så faller jag in i
hjulet. runt, runt, runt.

I morgon bitti klockan 8:00

rivstartar vi med hockeyturnering hela dagen. Sedan har jag
barnvimmel på söndag, ”Croodarna”. Och på måndag premiär på en
film. Värmen stannar inte kvar i mig men tankarna, känslorna och De
tusen leendernas land, Thailand som alltid visar sig från sin allra
bästa sida stannar. Och om du någon gång tvekat om att åka
hit. Gör inte det. Det finns en anledning att jag älskar det här
landet som så många andra med mig. Thest vill testa Västindien. Den
som lever får se. Vi ska vara tacksamma att få vara här. Allt är
inte självklart. Men åh vad jag vill stanna!

Vi har varit himla nöjda. Med facit
i hand är det Kantary Villas som smällt högst enligt Threst.
Lugnast, paradisstrand utan solstolar, försäljare och krim-krams.
Inte så trångt runt poolerna. Men jag gillar BangTao Sunwing.
Lummigt, grönt, massa saker för barnen och närmare till
civilisationen. Frågan är om Vings anläggning i href=”http://www.ving.se/aruba/aruba”>Västindien är
lika bra för nu det slut med thaimaten enligt Threst.

 

På med träningsoverallen, ladda med

böcker och nu har vi 12 timmars flyg framför oss och Thest ska väl
inte svimma igen hoppas jag.

Ett sista dopp i havet

bara…

Kommentera

KÄRLEK I EN LITEN ASK

  Vi går ner till stranden för att äta. Inga skor. I alla fall inte jag. Det är tryckande varm. I träden hänger kulörta lyktor. Borden står direkt på stranden. Det ligger hundar lite varstans. Barn som jagar varandra i sanden, precis inom räckhåll av lyktornas sken. Överallt ungar och de allra flesta svenska. Det […]

Read More