VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

LITE CRED TACK

 

När jag läser på Google Analytics, som är ett redskap för att kunna se trafiken bland annat på sin blogg, ser jag att ni är väldigt trogna. Över 85 % av er återkommer varje dag och har följt mig troget genom min resa sen jag började blogga för nästan sju år sedan. Det är en ovanligt hög siffra. Lojalitet. Ni hänger kvar. Jag är väldigt tacksam för det. Och som jag sagt tidigare bloggar jag oavsett om  jag har en läsare eller flera tusen. För min del är det en personlig ventil och ganska egoistiskt. Tack för att ni hänger här. Det gör mig glad förstås. Igår hade jag möte med Allt För Föräldrar där min blogg ligger.  Det blir fler positiva förändringar i februari. Bloggen blir mobilanpassad,  ett renare utseende samt att mina underkategorier kommer att bli bättre bildmässigt.

 

Något som däremot gör mig genuint ledsen, och här är jag kanske inte helt realistisk utan mer som en tjurig treåring, är de få kommentarerna jag får när jag ändå reser ut i världen för att komma hem och berätta  om det viktigaste vi har. Barnen. Att jag bemödar mig och försöker på ett levande men ändå informativt sätt att sätta ord och ta med er i en känsla genom mina ögon, det jag ser och känner. Naturligtvis älskar jag det men det gör mig en smula nedstämd att se att ni kommenterar ett inlägg om skor med ett helt annat engagemang. Jag vet inte vad det betyder men jag tror att det återigen handlar om att det är lättare att engagera sig i det som är nära. Det andra är för tung,  för stort,  för svart och framför allt. För långt bort. Och jag försöker tänka på det. Att jag inte ska ta det personligt men jag kan inte låta bli att bli ledsen samtidigt som jag vet att vi alla brinner för olika saker och att jag inte kan begära att alla ska vara som mig. Men  jag kan inte sluta berätta. Då dör jag.

 

Jag är lite bakfull. Jag har varit på julfest med jobbet. Kanske är det därför jag är lite stingslig och gnällig. Men det vore toppen med lite feedback.

 

 

Kommentera (100)

MILJONER KÄNSLOR

  Micaela  och jag på cancergalan i måndags. Foto: Malin Bondeson   Ni får hålla tillgodo med gammal skåpmat nu när jag är i London. Har inte tid och möjlighet att blogga härifrån eftersom det är fullt schema. Det var ju galan ”Tillsamans mot cancer” i måndags och vi fick fina platser alldeles precis längst […]

Read More

ROSA ÄR MÅNADENS FÄRG

    Jag är  på SÖS  för att hälsa på en vän. Typiskt nog ligger hon ovanför onkologen. Onkologen, det där stället jag så väl känner till. Stolarna längst bort som man skulle sätta sig på. Sedan vägas. Och skickas upp för att ta blodprov för att se att ens värden klarar veckans behandling. Pumpa […]

Read More

JAG SKREV ETT MAIL

  Det må vara hur mycket sol som helst ute. I mitt hjärta är det mörkt. Jag skrev ett mail till pojken från Kvarnsveden. Och är tacksam för våra vägar fick mötas. Hos mig finns inga spekulationer. Inga förhoppningar. Inga svikna drömmar eller brustna löften. Jag är bara ödmjuk inför det faktum att jag fick […]

Read More

JAG SKREV ETT MAIL

  Det må vara hur mycket sol som helst ute. I mitt hjärta är det mörkt. Jag skrev ett mail till pojken från Kvarnsveden. Och är tacksam för våra vägar fick mötas. Hos mig finns inga spekulationer. Inga förhoppningar. Inga svikna drömmar eller brustna löften. Jag är bara ödmjuk inför det faktum att jag fick […]

Read More