VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

REGNDANS

 

Tack  för ni berättade om er dag igår. Skapar en fin känsla av samhörighet på bloggen på något enkelt vis.

 

Jag är inte mycket för klyshiga ordspråk. Faktum är, att alla sådana som florerar överallt och som man ska skicka vidare, är jag måttligt road av. Men resonerandet ovan fångade min uppmärksamhet. Mycket. Det berättar verkligen om livet precis som det är och att det tar ett tag att komma på det. Många menar att man måste igenom någon form av skärseld för att begripa. Råka ut för olyckor, sjukdomar eller marginellt leverne. Andra, att man minsann kan förstå det ändå genom erfarenhet och genom att helt enkelt bli äldre.

 

I mitt fall handlar det väldigt mycket om båda. Utan det som hänt mig hade upptäckten inte blivit lika hård. Jag hade kommit till den insikten ändå och som ni vet är jag sen i det mesta. Kanske att jag någonstans vid 50 hade förstått att man är sin egen lyckas smed (inte riktigt och inte rättvist mot de som föds in in i svåra förutsättningar) men i vårt land har vi ganska många möjligheter. Jag står vid ett vägskäl i livet. Jag känner det tydligt utan att kunna berätta konkret hur och varför. Det river och sliter i mig. Jag är inte länge lika nöjd. Vill mer. ”Det är märkligt. Man kommer till vissa punkter i livet när man ser saker väldigt klart och kan till och med skönja lösningar. Då fylls man av energi och frustration” som en granne skrev till mig i ett sms igår. Det gör ont att växa. Jag tror att mina nya erfarenheter av livet och om mig själv har gett mig en puff framåt. Jag låter förmodligen luddig men eftersom jag  inte själv kan konkretisera känslan så är det här det bästa jag förmår att säga.

 

Jag tänker ofta på det som någon sa till mig för längesedan: Att jag antingen kommer att jobba med cancerfrågor eller precis tvärtom, vara så trött och mätt på ordet cancer och bara lämna det bakom mig. Intressant och klokt kanske. Jag vet inte. Just nu är jag en ganska förvirrad person som försöker bringa reda i tillvaron.

 

 

Livet handlar inte om att vänta på att stormen ska passera-Det handlar om att lära sig dansa i regnet /Vivian Greene

 


Kommentera

DET DÄR KRÅNGLIGA ORDET

    Cancerrehabilitering. Det där krångliga ordet.Vi har pratat om det förr här. Cancerrehabiliteringsprojektet i Halland har nu skapat det första utkastet till den viktiga boken ”Den ofriville resenären”. Ni har redan varit till stor hjälp eftersom många av era åsikter legat till grund för utkastet. Tänk dig att ha en resehandbok för den tuffaste […]

Read More

HUDDINGE 10:00

      Det är högst märkligt. Klockan 10 idag får jag besked huruvida jag fortfarande är frisk eller ej. Nu fick jag ett preliminärt besked redan för någon vecka sedan men ändå. Hade detta varit för några år sedan hade läget och det mentala tillståndet varit ett helt annat. Naturligtvis är jag inte alls […]

Read More

24 DECEMBER 2012

Det blev jul 2012. Jag fyller idag 46 år. Det är helt otroligt med tanke på min barnsliga insidan. Jag ligger här i sängen hemma i Fjugesta. Frukost på sängen. Lennox och Threst ska åka till Storstenshöjden och åka skidor innan Kalle Anka. Syrran är här. Tacksamhet är bara förnamnet. Oändligt tacksam. Det är nu […]

Read More