VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

ALLA HJÄRTANS BÄTTRE VÅRD

 

Det finns brister i vården. Brister som de orimligt långa väntetiderna från röntgen till besked. Brister som att det inte finns något övergripande ansvar. Brister som att inte själv få vara interagerad i sin egen sjukdom. Men det som jag upptäck själv och fått höra genom andra är avsaknaden av ett system där hela familjen bör tas om hand vid en cancerdiagnos.

 

Anhörig Monica Nyström skrev en sådan viktig debattartikel i Läkartidningen.

 

”Felix, som precis fyllt fem år, kliver in i sjukhuset med tunga steg. Hans mamma ligger i en kall, smal säng. Hon är så sjuk att hon snart inte kan fortsätta andas. Ingen har sagt det, men Felix förstår. Där på sjukhuset jobbar Cecilia, den snälla sköters­kan. Felix får hjälpa henne att fördela piller i medicinkoppar och mata akvariefiskarna.

Den kvällen då mamma slutar att andas finns Cecilia där. Hon lyfter upp Felix i sin famn och viskar att »nu åker nog mammas ande ut genom det öppna fönstret«. Det tror inte Felix men han är glad att hon berättar för honom vad hon tror. Han är glad att Cecilia är där. Hon är den enda som verkligen har sett honom”


För ett barn som lever med en svårt sjuk eller döende förälder omkullkastas all trygghet. Det är anmärkningsvärt hur osynliga barnen är, både under sjukdomstiden och tiden som följer efter dödsfallet. Barnen lämnas ofta utanför och den kvarlevande föräldern får på egen hand och utan stöd från samhället kämpa med sitt föräldraskap, trots att hon eller han befinner sig i svår kris.

 

2010 kom nya regler i hälso- och sjukvårdslagen som säger att barn med en döende förälder ska erbjudas råd, stöd och information av sjukvården utifrån sina behov. Men tar vården sitt ansvar? Felix fick inte något stöd. Ingen information. Han hade tur som mötte en sköterska som ser sitt arbete i ett stort perspektiv.

Ett sorgearbete påbörjas under sjukdomstiden. Om man som anhörig får vara delaktig, får chans att ställa sina frågor till läkare och får vara nära den sjuke, så finns en förberedelse som blir viktig då döden inträffar. Det gäller för vuxna anhöriga såväl som för barn.

Forskarna Mikael Rostila och Jan Saarela publicerade en studie 2011 [1] som visar på ökad för tidig dödlighet för barn som förlorar en förälder under uppväxten. Det är oroväckande och allvarligt att ett sådant forskningsresultat i så hög grad lämnats i tystnad.

Forskningen visar alltså att sorg är hälsovådligt, och därför måste sjukvården förändras. För att de nio barn om dagen som förlorar en förälder inte ska behöva leva i sin sorg så osynliga som de gör i dag, kräver vi:

• Förändra vårdutbildningarna, förbered studenterna i hur man möter barn.

• Fortbilda sjukvårdspersonal i bemötande av barn.

• Se de anhöriga, både vuxna och barn.

Låt barnen få vara delaktiga, låt dem finnas med i sjukrummen, i dödens väntrum och i sorgen.

Kommentera

DEN JÄVELN

  Barcelona 2012   Colon har inte gått och lagt sig. Tankarna på cancer finns där och eftersom min  jädra lymfkörtel under min högra arm återkommer och är aktiv igen är jag där. Rätt i soppan. Den stal fyra år av mitt liv den jäveln och den stjäl dagligen andra människors förhoppningar, drömmar och framtid. […]

Read More

JAG ÄR APAN SOM LIKNAR DIG

  Det är fredag. Ikväll står tjejmiddag på Riche på schemat. Jag har lite ont om tid att blogga men ville bara berätta att jag blev så glad för en kommentar på min blogg helt nyligen. Från någon som fattat liksom. Vad hela detta dagboksskrivande går ut på. Att helt enkelt skildra ett liv med […]

Read More

OCH SÅ VAR DET DET HÄR MED CANCER…

Nu blir det mycket cancer. Den lämnar inte mitt liv. Jag håller inte fast vid den men jag vill gärna ta del av vad som händer och sker inom utveckling, forskning och framsteg. Världsancerdagen i måndags bjöd på stora förändringar. Rcc, nationella cancercentrum ska nu upprätthållas i hela Sverige och cancervården ska bli bättre på […]

Read More

NYA MÖTEN

  Det är dags för min åttonde hypoxi. Pascale som driver detta har blivit en kompis. Det har liksom blivit som en följetong. Den ena gången avhandlar vi släkt, syskon, familj. Den andra resor och pojkvänner. Den tredje gången uppväxt och föräldrar. Och så karriär och vad man bör satsa på i livet. Vi skrattar […]

Read More