Ibland blir jag stressad. Stressad över att ni varje gång ni loggar in hos mig hoppas ska mötas av något spektakulärt. Något spännande. Något som hänt mig sedan igår. Sist jag skrev. Men mitt liv randar på som alla andras. Jag går upp, går till jobbet, stångas med en massa människor i T-banan, går och hämtar på skolan eller går på ett vimmel. Sedan pysslar jag med mitt projekt med Emma och funderar hela tiden på hur jag kan göra livet lite bättre för andra. Egentligen tycker jag att det lätt blir en töntstämpel över det där. Att hela tiden försöka få er att förstå vikten av det. Det blir massflykt härifrån om man ska tro att jag är Moder Theresa hela tiden. Jag förstår att man ibland vill ha något galet och knäppt. Inte så präktigt och rejält jämt. Men jag kan inte förmå mig att hitta på att jag är roligare och mer crazy än jag är. Jo, en lunch på Brillo med en förlagschefen Jonas samt Martin Widmark idag.
Snart kommer det nya bloggtemat att lanseras. idag är det 60 %som läser Vimmelmamman från mobil eller läsplatta. Det är rätt jobbigt att den inte är mobilanpassad. Det kommer att bli förändringar. Inga annonser på sidorna. Mina instagram bilder längst ner. En nedfälldbar meny där man kan hitta mina filmer samt en egen länk om mitt nya projekt. Jag hoppas ni kommer gilla det. Det tar ett tag att vänja sig. Som att komma hem och allt ser annorlunda ut. Men min erfarenhet är att det tar någon vecka och så har ögat vant sig. Är det något ni saknar? Någon flik jag kan lägga till om något specifikt? Toppen om ni kommer med feedback eftersom det är ni som ska trivas hos mig.
Hemma fryser jag. Bastar så ofta jag kan. Smyger ner i källaren med alla kläder på. Igår naken förutom strumpor, fråga mig inte varför. Orkade bara inte ta av dem. Och så försöker jag läsa tidningen innan den brinner upp.
Hemma är det lugnare. Tonen bättre. Kanske någon fas som passerat. Vad vet jag. Nu kommunicerar vi bättre och att Lennox vill följa med och storhandla är väl ett betyg gott nog åt han vill vill hänga med mig (eller välja lördagsgodis)
Jag är svintrött. Alltså så fruktansvärt trött att jag knappt kan titta. Ögonen tåras av trötthet. Jag märker att jag inte riktigt kan hänga med. Prestera. Måste börja prioritera min sömn. Så urkass på det. Gädjen idag är stor över att Tom har fått sina nya tänder. Han har ju levt på gatan sedan han var liten och nu har han anslutit sig till Emma. Och fått ett helt nytt utseende. Jag blir väldigt berörd av det där eftersom jag förstår vilken förändring det måste vara.
Hemma är julen borta förstås. Hey, vi pratat om familjen Gray. Ordning och reda. Lite tomt kan jag tycka. Luftigare på något vis.
Och hojta till bland kommentarerna som sagt om det är något ni vill ha mer av i nya bloggtemat. Nu ska vi avrunda. Klockan 18:30 väntar premiären på Jill Johnsons show.
Kommentera (11)Ur bloggen Taxilandet. Juni 2013 ”Mitt liv är det motsatta. Ett utdraget hej då. Det har varat ett år nu. Sedan jag fick veta. Ibland säger jag det högt. Hej då snön i våras. Hej då isen på sjön och skidorna. Vi ses nog inte mer. Ibland säger jag det inuti när jag […]
Read More
RSS-flöde