Desto äldre jag blir desto mer fastnar ord. Förr i tiden rann ord av mig som vatten på en gås. Numera kan jag, mitt i ett samtal bland högljudd musik och urskilja det där mest väsentliga och sedan gå och fundera på det länge. I fredags hände just en sådan sak, bland kindpussar och champagneglas sa Connoisseurs Marcus, några meningar som verkligen fastnade. Vi pratade om barnen, om att de blir stora och att man verkligen måste vara där, nu mer än någonsin.
”Det är så lätt och enkelt att bara ge upp och ge efter när de börjar bli större och leva sina egna liv med kompisar för plötsligt får man tid att göra sina egna saker igen, men jag känner att det är precis nu du måste fånga dem för det är så lätt att förlora kontakten, genom att ”låta dem vara”, för det är ju det de vill. Nu är det viktigare än någonsin att bygga den där relationen och inte ge upp bara”.
Och jag kan inte annat än hålla med honom till 100 %. Det ÄR skönt på ett sätt att man nu får tillbaka sin tid, lite som innan barn. Men det är ju de här 4-5 åren framåt som det är mest avgörande för vad och hur du och din unga vuxna sedan ska förhålla er till varandra.
Jag vill ha en nära och genuin relation med mitt barn. Jag vill att han ska komma till mig med alla våndor och bekymmer, att han ska känna att jag finns där vad som än händer honom i livet, oavsett. Och jag försöker att inte vara präktig och lärande. Inte ”vad var det jag sa”, vilket är så lätt att vara, utan lyssnade istället.
Jag har några kvinnliga förebilder. Tyvärr inga manliga…. Det är Sussi som alltid haft ett mer låt gå-förhållningsätt till sina barn, inte så mycket ”vad-var-det-jag-s-aande. Och så Micaela. Allt med dessa kvinnor och deras föräldraskap håller jag inte med om. Men jag har plockat det bästa från dem genom åren. Haft dem lite i bakhuvudet när jag själv svajat.
För svajar, det gör man. Ofta. Att aldrig ifrågasätta sig själv som förälder tror jag är farligt. Det finns inga perfekta föräldrar. Det är farligt att vara perfekt. Livet är tillräckligt skitnödigt som det är. Vi behöver tvärtom förebilder som lär oss att det är ok att brista.
Kommentera
RSS-flöde