På bilden Berlinmurens fall
Alexandra Pascalidou pratar om frihet i sin krönika i Metro idag. Om en kvinna hon mött som menade att desto mindre materiella saker du har att bära, desto friare känner du dig. Det är så sant som det är sagt. Det är inte en tillfällighet att när man kastar, slängt eller skänkt gamla saker, kläder och möbler så känner man sig friare och mer obunden.
Ägodelar och ansvar tynger ner en. Man kan ändå inte använda mer än en säng, åka mer än en bil åt gången, bo i ett hus i taget. Frihet är att kunna göra sin åsikt hörd, att välja sin skolgång och sitt liv, att leva i demokrati och individualism och att kunna påverka sin situation.
Människor i diktaturer slår sig ofta fria. Reser sig ur dammet, borstar av byxorna och kräver sin frihet. Fängslas, torteras för sina åsikter skull men de revolterar mot det mest grundläggande i vår natur. Nämligen rätten att kunna bestämma över sig själv. Frihet i en liten ask.
I morgon åker jag till Furuviksparken i Gävle och jobbar. Bloggar åter på fredag
Kommentera (2)
Lilla skorpan kisar mot solen
Det är så spännade. De ringde från Stockholmsgruppen och ville eventuellt boka Lilla skorpan för ett modelljobb för Kappahls räkning. Eftersom både mamma och pappa jobbat som modeller (tro det eller ej) så faller ju inte äpplet långt från trädet.
Men det spelar inte så stor roll vad han jobbar med när han blir stor. Rörmokare, valfångare, städare, läkare. Bara han är lycklig där han är. Men det skulle ju sitta fint om han kom hem med ett fett modellkontrakt för typ Calvin Klein och bjöd sina åldrade föräldrar på en resa till solen. Sen får han skänka resten
Kommentera (3)
På bilden Smalisar äter också
Jag älskar att storhandla. Verkligen. Det är minst lika roligt som att äta eller sova. Eller läsa för den delen. Jag skriver inköpslista och ser det som en sport att inte glömma något. Sedan bär det av till Willys. Pirr i magen och förväntningarna stiger.
Frukt, honung, blöjpaket, kaffe. Räkorna tittar på mig i sin inglasade plast. Tomaterna blänker i elljuset. Lilla skorpan får som uppgift att slänga allt i vagnen. Men det är kallt som i Sibirien i kyldisken. Willys i Länna är varmare.
Bunkra som inför ett värlskrig. Godis och tvättlappar, öl och ajax. Allt går i en rasande fart. Brukar ta ca 75 minuter från dörr till dörr.
Inte riktigt lika roligt att packa in. Brukar slippa det eftersom T har tagit det på sina axlar och styr logistiken med hela handen. Perfekt för mig som låter mig fösas runt med köttfärs som ska ner i frysen och frukt som ska sköljas. Och det bästa av allt. Allt sjunka ner i fåtöljen efter att Lilla skorpan är lagd (tar typ 1 timma) och skotta i sig godis.
Kommentera (2)
På bilden. Förlorarna
Jag sa ju det. Att Arkarna inte skulle greja det. Upphaussade här hemma men en dalande stjärna därborta. Har aldrig gillat deras glamrock förutom första hiten. Schlagern är urholkad. Död och borta. Kalla det hellre värlsmusik men inte schlager. Jag gillade Greklands bidrag förutom pinupporna som kändes som ett krampaktigt försök att få folk att titta.
Lilla skorpan fick vara uppe till 23. Men han var pigg som en mört och började inte gäspa förrän halva röstningen var gjord. Då gick vi och la oss båda två. T spelade på ett bröllop och tjänade pengar till vårt bröllop. Om jag hade några dolda talanger skulle jag också försöka tjäna lite extra pengar men jag har inga. Dolda talanger alltså.
Men ledsen Ola. Om du försökte slappna av lite och inte posera med ett hysterisk uttryck varje gång du får en kameralins i ansiktet kanske folk inte skulle vara så less på dig.
Kommentera (3)
På bilden. Att tex tillhöra Hammarby verkar ju viktigt
Det är viktigt med sammanhang. Att tillhöra något. Al Qida, Sveriges gosskör, Enskede riskola, you name it. Fotbollshuliganer dödar varandra för att de tillhör. Fel lag. Tjocka vill tillhöra de smala, fattiga, de rika
Lilla skorpans pappa vill att han ska tillhöra Hammarby. Lilla skorpan vill kasta leksaker och leka i sandlådan. Han fullständigt skiter i Hammarby.
När man är på middag med många okända söker man sig till de man känner. Som en klunga kossor inför mjölkning står man där och stångar pannan blodig med varandra för att få tillhöra.
De som vägrar ingå i ett sammanhang, de är de riktigt coola. Som går sin egen väg och har den utstakad och klar för sig. Som inte låter sig påverkas av intryck uttryck och låsta grupper. Sådan kommer jag aldrig att bli. Men jag jobbar på det…
Kommentera (1)
RSS-flöde