På bilden. Elitshoppare på drift
Jag kom hem från Fuengirola i går kväll. Haft det mysigt på solkusten med en massa galna engelsmän och tjattrande spanjorer. Har saknat Lilla skorpan förstås så det gjort ont i mammahjärtat men har också njutit av egentid.
Bodde på komplexet Las Palmeras. En gigant bland giganthotellen med pool på taket och minst tusen bäddar. Där har vi sovit förstås när vi inte har shoppat.
Slog rekord i shopping. 11 timmar med avbrott för 30 minuters sunkig lunch. Blev 3 par skor, en klänning och ett par svarta byxor. Herregud, om jag vetat det hade jag kunnat sola och gått rakt på de saker jag nu letade efter i alla dessa timmar. Men det var nog bra med en solfri dag. Är helt svart och har börjar flagna i pannan.
Lilla skorpan fick en liten ryggsäck, ett par shorts och en t-shirt och han blev jätteglad att se mig när jag kom hem i går kväll. Hoppas nu bara värmen håller i sig så jag kan underhålla min bruna färg
Kommentera (2)
På bilden. En mysig hamn någonstans i Spanien
Tänk att jag har så fina vänner att de tänker på mig när de vankas semester. S har varit så duktig på sitt jobb och vunnit en säljresa. Hon bjöd med mig och i morgon bitti åker vi till Fuengerola, Spanien.
Äta, sola, sova, umgås och bara slappa. Inget partajande för min del utan goda viner i solnedgången och gosa med vildhundarna på gatan. Eftersom S har bott där så kan hon ju staden och dess pärlor. Kommer inte att blogga förrän på söndagkväll då jag är hemma igen.
Kommentera (1)
På bilden. Det här är en ganska unik bild. Nuförtiden
Igår vimlade jag på "Ocean´s Thirteen". Och T var med och såg filmen. Vi hade lämnat Lilla skorpan till farmor för första gången och det kändes lite rocky måste jag säga. Men allt gick jättebra och de var och tittade på båtarna och vattnet där hon bor.
Kändes väldigt konstigt att vara med T utan att Lilla skorpan är med. Antingen är det Lilla skorpan och jag eller så är det jag ensam, eller vi tre tillsamans. Aldrig, nästan aldrig T och jag. Eftersom vi har så svårt med barnvakt. Skönt var det i allafall och vi måste bli bättre på att lämna bort duracellkaninen.
På bilden. Ett yngel
Jag bloggade aldrig igår. Helt enkelt för att dagen var för kort och Lilla skorpan inte ville vara ensam. Han verkar må sådär men äter sämre än vanligt och är inte helt ok i magen. I morse hade jag stämt träff i parken med mina BVC-mammor J och T. Klockan 9 skulle vi gunga barn och jag titta på lilla nya E som föddes för en månad sedan och är lillasysyster till M som är lika gammal som Lilla Skorpan.
Vi försov oss. Vaknade 8. 30 och kom till parken 9:30. Då ville tjejerna hänga i vår trädgård istället och vi begav oss hem till oss istället. Där hamnade J i soffan med lilla nya M och jag fick titta på det lilla russinet ordentligt. J, som väntar barn i september (Fattar ni, båda mina BVC vänner ska bli mammor igen innan deras små fyller två)
T letade fram brösten för att amma samtidigt som hennes dotter gnällde och ville ha uppmärksamhet. Jag har aldrig känt mig så säker på att jag inte kommer att skaffa syskon till Lilla skorpan som någon gång förut. Jag tittade på det lilla skrynkliga russinen och tycker hon är fantastisk men hon väcker inga som helt ha-begär hos mig och det känns skönt att vara så trygg i sitt beslut om fler barn.
Kommentera (1)
På bilden. Stackars jävel
Gissa vad som hände inatt! Lilla skorpan spydde och jag som skämtade om att sjuka barn var det sista jag behövde nu när T är borta till på söndag. Stackars liten fick vara hemma från dagis men verkar pigg och alert som vanligt.
På tal om att spy så är jag paniskt rädd för det. Och då menar jag inte att jag bara tycker det är äckligt som alla andra utan min rädsla är så stark att det påverkar mitt liv. Emetofobi=rädsla för att kräkas själv eller se/höra andra göra det. Äter ständigt minst 20 vitpepparkorn/dag och undviker att hålla i ledstångar och andra smittohärder när jag är ute. Byter tåg om det ser ut som om någon mår illa i min vagn, Äter aldrig sist av en buffé och aldrig av mat som riskerar att bli dåligt och inte klarar värme. Blir aldrig skitfull, Vägrar att åka hem till någon som mått den minsta illa och får panik och blir gråtfärdig när jag hör någon kräkas.
Detta är ett riktigt problem för mig och har bara eskalerat de sista åren. Undrar om jag kan gå i terapi mot min fobi, som spindel eller flygrädda kan göra. I väntan på att jag måste ta tag i det så surfar jag på emetofobiernas hemsida men blir bara ännu oroligare av det.
I natt höll jag mig lugn och var en stabil och trygg mamma men i själva verket galopperade hjärtat i kroppen och jag ville bara springa därifrån. Istället tröstade jag, höll den lilla kroppen framåt och hatade T för han sitter på någon billig taverna i Italien och dricker rödvin. Sedan tog jag en huttrande Lillskorpa på armen och ner till köket för att skotta i mig en näve (jag lovar) vitpepparkorn och en slurk flytande vitaminer.
Kommentera (22)
RSS-flöde