VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vemod inför hösten….

På bilden. Usch och fy för galonisar, mössa och regndropp.
Jag vill inte. Hela kroppen protesterar. Jag fryser redan och tittar på duvorna som sitter på hustaken inne i stan och ser dropparna på deras feta fjäderskrudar. Jag är rädd också. Vad denna kalla höst ska föra med sig i form av vemod och depp. Jag måste rustas likt likt Pippis piratskepp med sol och värme egentligen. Att fara till Söderhavet som Kung Efraim vore min paroll just nu.
I morse svepte jag vinterjackan tätare omkring mig och lät skinnhandskarna slinka ner i väskan. Blöt bil, blöta gummistövlar och vatten på vindrutan. Men varmt hjärta och söt söt son.
Kommentera (3)

Nu pekar det uppåt….

På bilden. Ibland måste man ta igen sig när man jobbar.
Foto: Malin Bondeson
Den här veckan är bra. Sakta klättrar mina trombocyter (vita blodkroppar) upp till sin normala nivå och jag piggar på mig. Kan åter dricka kalla drycker, vara klar och redig i huvudet och orka vara en bra mamma.
Men även solen har fläckar. Ibland kroknar jag. Som igår på "Kristallens" tevepris. Då var jag tvungen att sätta mig på huk några minuter och vila ärret. Inte konstigt att Tobbe från programmet "I en annan del av Köping" tyckte jag såg konstig ut och sa "jävla kärring" till mig. Det hade jag också gjort om jag varit han.
Kommentera (5)

Drömfrukosten. Ibland….


På bilden. Ibland lyckas man

Jag är avundsjuk på människor med god frukostvana. Som har en hel arsenal på bordet med nötter, färskpressade juice, ägg, grovt bröd, youghurt, frukt, tomater och gurka osv. Jag försöker äta en bra frukost. Grekisk youghurt med honung och nötter på. Juice, thé, två mackor med ost. Men det är svårt när man ska lämna på dagis en viss tid och schemat spricker rejält om Skorpan krånglar det minsta.

Sedan är det ju inte så gott att micra youghurten och juicen som jag måste göra. Cellgiftbiverkningar att halsen drar ihop sig när jag dricker kallt. Men hey, vad är det mot att inte kunna dricka alls….

Kommentera (3)

Målbilden ja…..


På bilden. Ungefär så här suddig känner jag mig i konturerna just nu.

Den här helgen har varit svintung. Hade kräftskiva för hela vårt villakvarter med tält, dukning, skaffa fram bord, sittplatser, handla pajer, chokladtårtor, göra sallader, fixa tävlingar osv. Allt under spöregn. T har gjort allt  ihop med tre andra familjer och jag har legat helt utslagen på soffan och sovit med öppen mun. Tur i himlen att Skorpan var nöjd med att titta på "Bilar" och abrupt väckte mig var 10:onde minut med frågor.

Är så fruktansvärt trött. Somnar i bilar, i samtal, på T-banan och framför tv:n. Och så denna kyla. Fryser in i märgen och igår kväll hade jag dunjacka på mig. Frös ändå. Tur att jag har värmedyna på jobbet och i sängen. Får se upp att jag inte bränner ut mig nu utan spara på resurserna till längre fram då jag bara lär bli ännu slitnare efter varje behandling. Sedan kommer Skorpan komma hem med magsjukor och virus som kommer att drabba mitt immunförsvar. Min målbild (se inlägg min målbild) måste jag fokusera på nu. Tänka på att jag faktiskt fick halva sommaren biverkningsfri och att jag snart har gjort halva tiden av detta svarta hål i mitt liv. Undrar hur vi ska fira. Skulle gärna vilja åka till Thailand i januari men min urholkade ekonomi räcker inte ens till att tänka tanken.


Ikki Ikki Ikki

Slapp betala på sushi haket Ikki i Fältöversten i torsdags. Hade räknat ut att om jag åt ute en dag resten av denna månad kanske lönen räcker så döm om min förvåning när de bjöd! Skönt att de minns sin storkund sedan tidigare.

Kommentera (7)

Där kom den….


På bilden. Skorpan filosoferar i juli.

Den här gången var det definitivt sämre ställt med mig och cellgiftsbehandlingen. Mår rätt risigt och illa. Har fått nya illamående tabletter men de hjälper inte så mycket. Svårt att äta. Får ingen energi och går väl ner ännu mer i vikt nu. Jag som klarat mig så bra från illamåendet hittills.

När Skorpan satt på toa häromdagen frågade han mig plötsligt "Mamma, varför é jag bjun?". Jag började en lång förklaring men kom på mig själv att nysta in mig i för komplicerade grejer för en treåring. "För att mamma och pappa är bruna" blev det något enklare svaret. Vi har väntat på den där frågan men trodde inte den skulle komma så snart. Viktigt med rätt svar till en vetgirig unge som redan börjat ställa livets stora frågor.

Kommentera (8)