VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Mission impossible…

image268
På bilden. Lilla skorpan lyckligt ovetande

Igår efter att jag hämtat på dagis åkte vi till den lokala ICA-butiken för att handla tomater, ruccola och gurka. Det tycker man ju borde gå med en klåfingrig tvååring. Det är ju liksom inte en weekend vi ska handla upp oss för. Allt började bra. Skorpis lallade runt med sin minivagn och vräkte ner oxfilé, fem liter mjölk och några hinkar grekisk youghurt. Jag plockade diskret ur. När han blev nekad en klubba brast helvetet ut.

Jag har förberett mig på detta. I nästan tio månader har jag mentalt förberett mig på detta scenario som man så ofta ser utspelas på en ICA-butik någonstans i Sverige. Jag upprepade tyst för mig själv som ett mantra "Lugn och fin nu" lugn och fin nu". Skorpan ålade sig på golvet som den värsta John Travolta och skrek från botten av sina lungor "bära" mamma bära". Det kom en äldre dam och log mjukt "Inte kan du ligga där och skrika", då går din mamma ifrån dig". och jag lovar, jag har aldrig varit så nära att slå in käften på någon som just då.

Framme vid kassan hände samma sak igen. Ner på golvet och illvrål. Jag tyckte hela affären stannade upp för att se hur jag skulle hantera detta lilla monster. Och vips kom jag på det äldsta och mest föraktade sättet att få någon dit man vill. Mutor. "Vi har pepparkakor hemma" . Kom nu älsklingen så åker vi hem och äter pepparkakor". Att vi sedan inte hade några pepparkakor hemma och det blev ett nytt utbrott tar vi en annan gång.

Kommentera (3)

Annons

Mer leksaker till folket…

image267
På bilden. Lilla skorpan gräver

Igår var vi på Ikea. På en timma lyckades jag rädda Skorpisen från att krossa glas på lampavdelningen. Klättra upp på mattorna och gå med skor i en soffa. Gissa om jag längtar till att han går att ha i möblerade rum? Han har mängder med leksaker hemma. Mycket rensas ut med jämna mellanrum och ges till dagis där de får nytt liv. Annat stoppas undan och läggs upp på vinden.

Han gillar leksaker man kan åka/sitta på. Och traktorer som låter och brummar. Just nu ligger vår lära-gå vagn ute på Blocket och nyss såldes resesängen och den mobila matstolen där. Leksakspisen står på tur nästa gång. Det är en enorm ruljans på leksaker och önskar att du kunde tipsa mig om lämpliga tidsfördriv till en tvååring.

Kommentera (1)

Annons

Förvandlingsfenomenet…

image266
På bilden. Lilla skorpan som….tjej

De som säger att de struntar i vilket kön deras barn kommer att få är antagligen befriade från fördomar eller har redan en av varje. Förra helgen hittade Lilla skorpan mitt löshår och vägrade ta av sig det på en timma. Han kände sig uppenbarligen så fin med det på skalpen att han lekte med sitt tåg och stoppade det bakom öronen med en självklar nonchalans. Håret alltså. Inte tåget. Jag tyckte han var jättefin men det tycker jag ju även om han har en potta på huvudet.

När vi försökte få barn ville jag så gärna ha en tjej att jag hällde vinäger i snipan (killspermier överlever inte i en sur miljö) och tvingade T att basta länge efter varje hockeyträning (killsperier överlever inte värme heller) Det kändes naturligare för mig att relatera till ett barn av mitt eget kön och tanken på att fostra en kille som sedemera skulle få hår på ställen jag inte ens har, lockade mig föga. Som det kontrollfreak jag är kollade jag naturligtvis upp via fostervattensprovet (jag var över 39 när jag blev gravid) vilket kön jag skulle få.

Då får man en kod som man skriver in på nätet och vips står där i en ruta "Grattis, ni får en pojke" . Det tog ett tag för mig att ställa om även om jag redan från vecka 13 kände på mig mycket starkt att jag bar på en son. Inte så att jag var besviken på något sätt men jag fick ställa om fokus helt enkelt. Och om han vill bära kvinnoperuk när han blir stor är han hjärtligt välkommen. För jag vill inte byta bort min avkomma under allt det där håret för någon annan i Världen.

Kommentera (3)

Annons

Yxkulls in the sky with diamonds…

image264
På bilden. Richard och Åsa von Yxkull. Therese och Patrik Reimer. Ps Patrik. Detta var den enda bilden jag hittade

Nyårsdagen grydde med snöslask och takdropp. T lagade tre-rätters som han med sedvanlig nonchalans slängde ihop på 45 minuter medan jag svettades över att steka pannkakor till lunch.
Platsen för kvällen var fashionabla Bromma där 10-miljoners villorna radar upp sig likt smulton på ett grässtrå och chansen att se en skruttig volvo är lika stor som att Lars Danielsson skulle berätta var han befann sig under tsunamikatastofen.

Nåväl. För oss enkla söderbor är det en klassresa att beträda det Yxkullska hemmet. En varm brasa. Anrika släkttavlor på väggarna och de små tindrande döttrarna som uppträdde som att trots och spagettikastning var förbehållet en annan ras. Jag passade på att bära skor inne. Bara en sån sak.

Richard är en social klenod som bör avnjutas tillsamans med ett gott rödvin. Hans fru är den mentalt starkaste stålmus jag någonsin träffat och får kvinnor som Moder Theresa att blekna.
Patrik Reimer borde vinna nobelpris för sin titel som "Vi som gillar Nudie" och Therese har den skarpaste hjärnan i gänget.

Tillsamans utgjorde vi ett stark team. Vi åt och drack som om det vore vår sista kväll på jorden. Munhöggs och tittade på raketerna i det välnärda området. Och jag hade inte velat fira in det nya året med några andra än just dom. Där och då. Vatos loco forever!

Kommentera (2)

Annons

Djävulen i mig…

image263
På bilden. Lilla skorpan och Calista på Kolmården i somras.

Ni vet hur det är när ens barn leker med främmande ungar. Som på en lekplats där man inte känner varandra och när större barn bara bufflar sig fram som galningar med snoret rinnande och sparkande ben som såklart träffar min lilla Skorpis. Då flyger fan i mig och jag väser "Nu får ni akta lilla bebisen här". Fast han är över två år. Och jag står där med armarna i kors och blängstrirrar på alla slappa föräldrar som fullkomligt skiter i att deras tjocka fula femåringar beter sig som apor i flock utan lugnt smuttar vidare på sina caffe lattes.

Hostiga är de och är säkert inte helt friska heller. Nu kommer Lilla skorpis att bli sjuk. Det är ju säkert som amen i kyrkan. Att man inte kan hålla sina ungar hemma när de snorar och hostar så. Och aldrig att Lilla skorpan får åka i rutsckanan. Nä, då kan man slå sig i backen på att det kommer en galning utan tillsyn som bara bänglar sig förbi och svichar vidare.

Eftersom jag är en stor vän av ordning tycker jag att man faktisk får vänta på sin tur. I alla fall om man fyllt 4-5 år. Ja, ja, jag vet att jag antagligen är en överbeskyddande enbarnsmorsa men har jag nu gått igenom en graviditet och en förlösning så vill jag ha ungen i behåll.

Kommentera (3)