(I menyn hittar ni numer bakgrundstext om mig – Min bloggdesigner: SannaE.se)
Detta är vad jag tycker om golf just nu.
Vi sitter i bilen på väg till Ridderstolpes och väntar på Threst som köper golfskor. "Jag blir bara borta en snabbis" Vadå, en halvtimma?", säger jag. "Nej, då, jag kommer snart." Lennox tittar på Blixten på DVD och jag roar mig med att ta bilder i alla möjliga vinklar. Jag fryser som en lort i min täckjacka som jag nu burit hela vintern. Efter nästan en halvtimma blir Lennox otålig och tillsamans sjunger vi ramsor om anti golf. Till slut kommer Threst tillbaka och efter golfrundan igår kan jag tillägga att han köpt för små skor!
Det var ett himmelrike att komma till Maria och Gustaf. Vi blev många gäster och många barn och Lennox såg jag knappt röken av förutom de gånger han kom för att tanka kärlek. Vi åt och drack, sjöng snapsvisor och berättade anekdoter. Och jag satte i mig ett helt glas vin trots trekanten på förpackningen för min armsmärta.
Bordet är dukat för fest.
Igår hann jag inte blogga. Mycket olikt mig och det kommer antagligen inte att upprepas. Jag var fullt upptagen med att må bra nämligen. Att inte ha en enda krämpa någonstans och känna mig stark och som vanligt. Som Lotta helt enkelt. Alltid är det ju något. Armen, erriad, köriga tarmar, trött intill döden osv men igår och idag känner jag mig precis som för 191 dagar sedan. Och ibland blixtrar det till. Den där obändiga känslan av oövervinnlighet. Att jag kanske ska prova att helt enkelt mentalt bara vägra vara sjuk. På riktigt.
Men sen tittar jag på mitt tarmcancerpris. Det står där bredvid Threst behörighetsbevis för våtrumscerifikat och jag funderar på att det var kanske inte det jag trott som tonåring. Att jag skulle få pris för bästa cancern. Men så blir jag lite full i fniss för det är ju inte det jag fått pris för utan mitt sätt att förändra attityder.
Tack Bertil!
Från Expressen. Foto Micael Engström
Igår var jag så stark och frisk och bra att jag hann plantera om alla pelagonier, köra två maskiner tvätt, packa upp från Västerås, storhandla, laga middag, cykla och bli utelåst av Lennox. Allt inom loppet av tre timmar. Och allt medans min man spelade golf.
I morgon ska jag träffa kirurgen Anna. Det var hon som opererade bort min tjocktarm för 168 dagar sedan. Ovanligt med kvinnliga kirurger. Det måste betyda något. Att hon är bra antagligen. Hon ska titta upp i min rumpa. I det som är kvar av denna från början 100 centimeter långa tjocktarm som nu endast är cirka 20 centimeter lång. Jag hoppas hon inte upptäcker en ny tumör på denna lilla stump som är kvar men jag ska pliktskyldigt vända röven till. Min integritet är för längesedan borta.
Och tack! Tack för info om alternativa mediciner. Jag har lästa alla kommentarer. Som jag alltid gör och kommer plocka upp det jag tycker var intressant.
Foto: Malin Bondeson
Vi är och badar. Förra gången jag var där hade jag bara ett ärr på magen. Denna gång löper det vertikala leversnittet längst höger sida och är fortfarande ganska rött. Vuxna kvinnor med hår på musen tittar lite. Ett barn frågar sin mamma vad jag gjort med magen. "Överlever", tänker jag tyst. "Jag bara överlever lite här medan livet passerar revy". Lennox är som en fisk i vattnet men den smärtstillande tabletten jag ska ta mot värken i armen gör mig så förbannat trött så jag endast vaknar till när han råkar skvätta vatten på mig.
Idag ska jag fråga er två frågor. Alla ni trofasta bloggbesökare. Fred, Stevie, Annika M&V, Teresa, M, Aspbergermamma, Tiptip, Anna, AnnaBill, Stig B, Christina Svärd, Jernsaxen och alla ni andra. Hur hittade ni till min blogg? Är lite nyfiken. Var det genom bekanta, eller genom en länk någonstans?
Sedan undrar jag om ni vet var jag ska vända mig för att hitta det bästa stället att köpa naturmedicin ifrån. Tänke försöka boosta upp min kropp nu efter avslutad cellgifsbehandling ( någon slags avgifningskur kanske) men vet inte riktigt vad jag behöver. Det är ju en djungel därute. Sist sa någon. Ät hajbrosk. Tips någon. Alltså naturläkemel, alternativt homeopatmedicin för cancersjuka.
Lägger även ut ett mail jag fått från Sanna från Bracy
Hej!
Hoppas allt e bra med dig?!
Jag fick ett mail idag från en kund som sa att hon läst på din blogg att folk har klagat på kvalite
samt leverans på ditt armband hos oss.
Vi har haft problem med att vissa armband fått äkta silverringar, då äkta silver är en mjuk metall har
det inneburit att hjärtat och låset lätt ramlat av.
Dock har vi skickat ut nya armband till alla som mailat oss, just för att alla ska vara nöjda.
Angående leveransen har ditt armband varit slut i ca tre veckor, alla kunder har fått besked om detta
men tycks ändå tycka att vi sköter det dåligt.
I nästa vecka har leverantören lovat att armbanden ska komma och vi håller tummarna för att dom kan hålla detta.
Då kommer vi att arbeta hela natten för att få ut armbanden så fort det bara går.
Ville maila detta till dig då du trots allt är delaktig i ditt armband.
Om du vill får du hemskt gärna skriva ett par rader om detta i din blogg som svar på de kommentarer du fått.
Tusen kramar!
Sanna
Bracy.se
När jag började blogga lade jag ut en bild till varje inlägg. Jag var med andra ord mycket snål med illustration. Idag kan jag tycka, efter nästan två års bloggande, att en bild oftare blir starkare på något sätt. Sinnet störs inte. Och en bild säger oftast mer än tusen ord. Igår var vi på middag hos Ykulls i fiiiina Bromma där husen mer liknar mindre slott och suvarna, (stora dyra energislukande jeepar för er som inte vet) står parkerade som smultron på ett grässtrå. Som vanligt mycket trevligt. Som vanligt tackar jag Gud för Thrests vänner. Han kunde ju lika gärna haft ett gäng nötter till kompisar. Eller? Nej, då hade han inte varit den han är.
Hemma hos Yxkulls.
Veckan som gått har bestått av allehanda trevliga och mindre trevliga företeelser. Middag hemma hos Camilla och Martin. De beställde så mycket thaimat att jag på riktigt hade uppenbara problem att ta mig hem. Fick med mig en bok om pelargoner av .Lasse Anrell . Dessutom är Lennox är inne i en riktig period av utveckling för att uttrycka det milt.
Och jag har börjar snöa in på spridning till bukhinnan. Googlar som en galning på symtom. Snacka om att ta ut sorg i förskott. Fick min mens (ja detta är en personlig blogg, ha, ha) Det är fantastisk ända att kroppen fungerar trots operationer och diagnoser och aldrig har väl den välbekanta molande smärtan i magen varit mer välkommen. Jag funkar! Min kropp funkar!
Middag hos Camilla och Martin.
Present.
Mamma kom hit på en shoppingsejour från Örebro. Threst jobbar idag och på lördag åker vi till familjen Ridderstolpe i Västerås. Någonstans här emellan har det förstås jobbats, vimlats, fotograferats för en tidning, varit på barnkalas, fått en laddning snygga väskor av Jenny på väskaffären Charmant som ligger inne i Souk-gallerian, planerats för semester, tjafsat med barn osv. I detta oändliga jobbiga, underbara tillstånd som kallas Livet.
Tack Jenny på Charmant!
Försöker mig på att fotografera mig själv i en spegel. (Pernilla Wahlgren lyckas alltid)
Fotbollspojken.
Så hur mår jag nu då såhär ganska på pricken ett år efter min diagnos och ganska på pricken två månader efter min leveroperation? Kanske vi ska köra Gubben i lådan igen och se om svaren blir annorlunda?
Gubben i lådan, gubben i lådan, vad har du för dig sover du?
Kokar du kaffe?
Putsar du skorna?
Gubben i lådan kom fram!
Gubben i lådan, Gubben i lådan.
Gumman i lådan har faktisk inte blivit så mycket bättre på att vårda sina relationer sedan sist. Tyvärr. Gumman i lådan har ganska lite tid. Gumman i lådan lovar runt men håller tunt.
Gubben i lådan, sover du?
Ja, jag har faktisk börjar lägga mig tidigare än 24 och även om jag vrider och vänder mig och ångesten ibland snörper i min hals så försöker jag vårda min sömn.
Kokar du kaffe?
Jag har hittat ett nytt nescafé jag gillar. (dricker mest thé annars) Det heter Ebony och slinker ner på morgonen.
Putsar du skorna?
Jag har faktisk dammtorkat alla min mina sommarskor och ställt fram dem.
Gubben i lådan, kom fram!
Jag är här och nu när sommaren kommit ska jag banne mig dricka lite rosevin och grilla natten lång.
Idag är det Kristi Himmelsfärds dag. Lennox och min dag innehåller inga flygturer. Jag vet faktisk inte vad vi ska hitta på. Jo, åka och bada tror jag. Det gillar han medan hans mamma fryser som en lort.
Dessutom har jag nominerat min blogg till att bli Årets bloggbok (BLOK). Vulkan.se utlyser denna tävling och mitt enda syfte är att det vore så fantastisk att få ge Lennox min blogg som bok. Tänk vilken resa. Att få ta del av sin mammas allra innersta tankar och funderingar, kärleken till honom och hur jag ser på min cancerdiagnos. Hur jag kämpar för att han ska få en så normal uppväxt som möjligt. Hur jag ofta gråter i smyg eller biter ihop när han vill ut och cykla fast jag blivit av med halva min lever och är så trött så jag kräks, hur jag alltid sätter honom i det främsta rummet, före mig själv och allt annat och hur jag alltid bär på skräcken att förlora mitt liv och i och med det förlora honom. Det vore ett fantastiskt arv.
Antar att jag har minimala chanser att vinna men om man siktar mot trädtopparna når man himlen.
Kommentera (132)
RSS-flöde