Ni undrar antagligen om det är två morötter på min arm. Det är det inte. Men i ett svagt ögonblick kan man kanske tro det. Jag snöade in på indianer för sisädär 20 år sedan. Jag lät då göra dessa otroligt fula indianfjädrar av en halvfull kåkfarare på Kumla fängelset. Men nu är det dags igen. Jag kommer att tautera in Lennox på insidan av överarmen. Jag vet bara inte i vilket typsnitt och vilket ställe i Stockholm som är bra. Jag funderade lite på det innan jag blev sjuk men slog det ur hågen. Nu känns det plötsligt så oerhört viktigt att göra. Jag vill ha honom så nära mig som möjligt hela tiden och att få bära hans namn ingraverat i mitt kött känns som en livsnödvändighet. Threst bara skakar på huvudet. Han har ju i och för sig aldrig varit någon rock´n roll kille men det är ju å andra sidan inte han som kanske inte får uppleva sin sons femårsdag.
Make Up Stores nya, mustiga tsaar look.
Idag har jag hunnit med en pressrelease på Make Up Stores nya höstlook. Fabérge-ägget har tydligen stått som inspiration. Ett glas mousserande lyckades jag roffa åt mig på arbetstid. Pä vägen tillbaka till redaktionen möttes jag av en parad hästar och som den gamla hästtjej jag är föll jag genast i trance.
Och på T-banan insåg jag att semestern ligger framför mig. Almanackan är helt tom. Blandade känslor men vet att den snart fylls av Astrid Lingrens Värld, grillning, sena kvällar, sovmornar (Lennox kan sova till iallafall 9 om man har tur och lägger honom sent) Junibacken, bad och sex månader till nästa röntgenbesked (10 juni är det dags för levern och 24 juli för tarmen)
Foto: Malin Bondeson
Jag jobbar på premiären av "Terminator". Threst ska se den och lämnar över Lennox precis innan filmen börjar och jag kan plocka ner block och penna. Idag regnar det. Vi tog ett snack om det innan vi somnade igår kväll. "Om det är regn i morgon är det gummistövlar som gäller, eller hur?" Och lätt som em plätt satte Lennox på sig stövlar i morse. Utan att protestera. Tänk vad lite pedagogik kan göra.
Det regnar idag men jag känner mig glad och stark. Sol ändå liksom. Jag har en massa roliga saker på gång. Jag har inte ont i armen. Jag bor i ett demokratiskt land. Jag äter mig mätt varje dag och jag har en familj som älskar mig. Sedan att jag har/hade lite cancer, det får man stå ut med i allt det andra braiga.
Jag äter en caecarsallad på restaurang Elverket. I mycket gott sällskap av Pr-byrån Mix Public Relations. Nu ska göra en llten intervju med någon jag inte får berätta om. Och sedan hem och pussa på Bang-Bang. Ett roligare inlägg kommer i morgon.
En caecarsallad med grillad tonfisk
Det är en fotoutställning på Elverket. Hittade denna vackra bild på folkpartisten Nyamko Sabuni.
Kolmården visades sig från sin bästa. Solen vräkte ner och det var lagom mycket folk. Delfinshowen var höjdpunkten och jag minns när Lennox var 1, 5 och inte satt still en sekund under showen men vad förväntade jag mig av ett så litet barn? Nu var han som ett tänt ljus.
Vi gick på Kolmården mellan 11- 16. Sedan begav vi oss till Sollidens gästgiveri, ca 5 km därifrån. Det kan jag varmt rekommendera. Litet gulligt ställe med tretton rum. Helt nyrenoverat, ägs och drivs av en barnfamilj som själva bor på övervåningen. Färska blommor överallt, underbar stor terass med sandlåda och leksaker för barnen och en riktigt bra frukost. Eftersom Kolmårdens Hotell alltid är helt fullbokat är detta ett billigare och mycket mer personligt alternativ.
Sollidens vackra punchveranda
Vallmo!
Vi åt middag på Restaurang Sjökanten innan vi begav oss till Solliden. Laddade upp med massor av godis, chips och popcorn till barnen och rosévin till oss på den fantastiska verandan. Sedan satt vi där fram till 22: 30 dä vi beslöt oss att lägga oss tillsamans med ungarna. Safari dagen därpå väntade.
Så har jag tänk något på "skitsjukdomen" då? Ja, som vanligt när livet är som bäst. Solnegång över terrassen, Lennox 20 pussar innan han somnade (han kör en lek där han räknar 20 pussar) Ett lejons blanka päls i solen. Vissa stunder, minuter som fladdrar förbi, just när livet är som vackrast så sätter de mörka tankarna krokben för solen.
Charlotte, Micaela och halva Åsa med Alva äter frukost.
Threst har ju varit och spelat golf på Öland. Bilen pajjade i Västervik och de fick fixa hyrbil. Han kom hem 02. 00 inatt så jag fick min Mors dag present i morse. En superfin strandtunika med tillhörande bikini!
Grattis mamma!
Jag villl verkligen säga grattis till dig idag. Du som läser det här och är mamma. Vilket otroligt jobb du gör, vi gör, och jag är fullständigt imponerad av alla morsor därute. Det är ett slitgöra, det kan ingen sticka under stol med. Det är faktiskt världens tuffaste och svåraste jobb och jag hade ingen aning om det innan jag själv fick barn.
Jag är inget mamma-ämne. Jag sa det senaste igår till Charlotte och Åsa. Jag ville aldrig ha barn egentligen och jag tycker inte alls att det är naturligt på något sätt faktisk. För mig har moderskapet växt fram. Det har skjutit skott och rötter och det är något jag aldrig skulle vilja vara utan, så här med facit i hand. Men naturlig? Nä. Jag är nog en rätt osäker mamma. Läser in alldeles för mycket. Sätter barnet på piedestal och Threst och jag slog frivolter och jublade som två galningar när Lennox tog sina första steg. När han bajsade i pottan första gånger var vi i extas och utförde krigsdans i vardagsrummet. Sonen måste trott vi var tokiga. Äter han bra? Är han glad? Får han tillräckligt med stimulans? Får han kanske för mycket stimulans? Ser jag honom honom? bla, bla, bla. Ibland tror jag att det är bra med syskon. Det förflyttar fokus på ett sunt sätt från denna lilla individ som ska bära allt på sina späda axlar.
Nåväl. Summa summarum. Det finns så mycket riktigt bra kvinnokraft därute. Singelmammorna ( och papporna med men det är inte Fars dag idag) som uträttar större storverk varje dag. De är mina eviga hjältar. Kända som okända. You rock my world! Att trösta, fixa vardagslogistiken, rodda, hämta, städa, laga mat, uppfostra, älska, vara ståndaktig och pedagogisk, klara ekonomion, torka spyor själv mitt i natten och samtidigt vara en bra anställd, kul väninna och allmänt trevlig krävs ju att man är utomjordisk.
I morgon blir det Kolmårsbilder. Nu ska jag ge mig själv en riktigt stor kram och säga. Vilken grym morsa jag är!
Kommentera (82)
Jag begriper inte vad det är med mig och p-böter. Nu har jag fått en ny på 900 loppor. Visst, det mitt eget fel men har jag inte blivit straffad tillräckligt? Globen shoppingcentrum är väl kanske inte det mest sexiga man kan upptäcka norr om ekvatorn. Stället behöver en rejäl ansiktslyftning men om man vill köpa det allra nödvändigaste så funkar det. Som tex ett par skinnbyxor i fejk. Jag provar och Lennox äter glass. De känns lite tjocka. Inte direkt "som ett andra skinn" och jag vete sjutton om det funkar. Tunika, höga klackar (eller nerklädd i t-shirt och converse). Mja. De får följa med hem (ett modeblogguttryck)
Finns inga bakspeglar på H&M. Fotar rumpan med min nya blåa lilla Canon.
Plast är bra. Då kan man bara torka av snor, banankladd och glass!
Nu är det avfärd mot Kolmården. Larmet är påslaget. Tjockkatten har fått ännu mer mat att bli tjock av och väskan är packad med lördagsgodis, välling, blöjor, frukt, kläder, pyjamas och förhoppningsvis ett någorlunda cancerfritt tänkande.
Ps. Jag måste bara få kommentera två kommentarer jag fick på förra inlägget.
frrån Anna
Tänkte bara säga att det jag ångrar mest av allt i mitt liv som mamma är de vredesutbrott jag fick när min son var liten. Jag har inte förrän då han blev större, förstått vilken skada jag åsamkade honom. Jag var barnslig, kanske litet störd, kunde inte ta hans trots. Trodde att jag var pedagogisk, JAG visste ju att han var min stora kärlek.
Men inte han. Han klarade inte min vrede. Han har som ung man blivit mycket hämmad, tycker jag, och saknar tillit till sig själv i första hand, men även till andra. Jag ångrar mig så!
Jag hade som du en underbar man som pappa till mitt barn, jag trodde att det skulle väga upp. I mitt fall gjorde det inte det. Om jag fick ändra på något i mitt liv, så skulle jag låta min son bara känna min kärlek; strunta i att sätta mig upp emot hans trots, att "uppfostra".Låta honom ha de kläder han vill, vad spelar det för roll? Det är min erfarenhet och lärdom. Hoppas att du inte tar illa upp, det är mycket välmenat.
Du är mycket modig som beskriver ditt förhållande till din nu stora son. Inte alla som vågar och har insikten att förstå. Som någon sa: Vi kan alla lära oss av dig och dina funderingar.
Och så kommentaren från en annan Anna (inte samma)
Jag kan inte hjälpa det men jag blir faktiskt lite irriterad på alla som i sina kommentarer ALLTID måste hålla med Lotta. Tex man måste prata mer om döden, fotboll är tråkigt, vita pelargoner är finast, jag blir också generad bland snygga personer osv. Ibland får jag en känsla av att om Lotta skulle skriva att bajs smakar gott, så skulle det komma flera kommentarer som håller med. Någon annan som också stör sig lite?
Jag lovar att jag inte kommer att be er gilla bajs. Som jag varit tvunget att ha gjort…..
Sist men inte minst. Mitt favoritarmband som har allt. Ödleskinn och grön turkos. Kan det bli mer Lotta?
Elisa, om du läser detta, kan du maila mig?Har loosat din mailadress på något sätt
Kommentera (75)
RSS-flöde