Jag går till Riche där vi bokat bord. Jag har bara ätit frukost och är så hungrig att jag nästan får svindel. Otroligt korkat. Anna Sjöö, som numera bor i Skåne, har styrt upp denna middag och med bortfall av lite förkylningar så blev vi 8 stycken.
Jag beställer en halv toast skagen till förrätt och sedan en räksallad. Efterätt blev creme brúule. Vi får sitta själva i ett eget litet rum och har hur trevligt som helst. Tyvärr har min hosta kommit tillbaka. Jag vet inte vad det står för men drog ett mail till Dr Bengan för att säga det. Kanske behöver ytterligare en pencillinkur.
Anna Sjöö och jag
Det är dags att bryta upp vid 01.30. Jag är ju ingen festprisse direkt. Att stå och trängas i en bar orkar jag sällan göra. Några stannade, andra åkte. När jag kom hem till huset var det alldeles tomt och tyst. Lennox och Threst sover hos Jarlemarks och bara Tjockkatten möter mig i dörren, skrikandes efter mat såklart. Jag sätter på värmedynan i sängen medan jag sminkade av mig och borstade tänderna. Så otroligt konstigt känsla att vara ensam. Alla ni som har småbarn vet vad jag pratar om.
Charlotte och Åsa
Nu har jag vaknat. Klockan är 11.30 och jag ska ta ett bad. Lennox är hos farmor. Det blir nog en bio på eftermiddagen fast jag håller på att längta ihjäl mig efter honom. Det var i torsdags morse vi såg sist och det är länge i min värld att vara borta.
Jag tycker också att vi gemensammt ska gå till Annas Blogg och ge henne en cyberkram. Hon har en dotter på 20 månader och även aggresiv bröstcancer som nu spridits till hjärna. Säg hej här
Kommentera (24)
Jag är på väg till Örebro. Jag tar en sushi på Centralen. Det tar exakt sex minuter för mig att äta upp dem. På tåget försöker jag sova. Jag är rejält nervös inför kvällens Örebrogala där jag är nominerad som Årets Örebroare.
Sedan tar jag mig till syrran och hennes sambo Andreas. Jag har en timma på mig att byta om. Som vanligt när vi träffas pratar vi munnen på varandra. Hon hjälper mig välja klänning.
Lisa och Andreas har minst sagt udda förlovningsymboler. Istället för traditionella ringar har de tatuerat in varandras namn. Jag ringer taxi och beger mig till Parkteatern. Jag har inte varit där på många, många år och i regnblänket samlas finklädda människor i galaklänningar och smoking. Mamma kommer. Hon är så fin i nyköpt spetsklänning och nya skor. Vi får var sitt glas champage och minglar runt med de övriga 1 500 personerna. Eftersom jag är nominerade av lokaltidningen Nerikes Allehanda så sitter vi vid deras bord. Tre-rätters och mamma och jag som har ont i våra fötter. Vi sparkar av oss de högklackade skorna under bordet.
Vi sitter mitt i vimlet
Foto: Håkan Ekebacke/NA
Vi småpratar lite vid bordet. Jag tycker det är modigt av NA att nominera en blogg. Så mycket svårare att mäta en prestation via den. Jag är helt säker på att de väljer en riktig Örebro-profil som bor och verkar i staden. Så säker att jag inte ens sätter på mig skorna när det dags att meddela vinnaren i min kategori. Ur högtalarna hörs speakerrösten:
”Livet kan verka så självklart och det är lätt att ta det för givet. Men ibland rasar det självklara och livsflöden tar en helt annat fåra än man tänkt. Att osentimentalt med både stänk av sorg, glädje och humor berätta om en ny vardag. En dag fylld av vardagliga bestyr. men också i skuggan av en livshotande sjukdom, ger oss andra en ovärderlig insikt” Vinnaren är ……Lotta Gray!
Åh herregud. Det hade jag inte alls trott. Jag skyndar mig upp på scenen och tappar ena skon. Det får mig för några sekunder att tänka på Askungen. Det är helt underbart och jag kan bara bocka och tacka från det allra djupaste i mitt hjärta till er läsare som nominerat mig och Allehanda som trodde på en blogg!!!!!
Sedan stapplar vi hemåt i natten. Pappa kommer och hämtar. Jag kraschar hos syrran och när klockan ringer i morse är jag helt slut men lycklig.
Nu sitter jag här på jobbet men segerns ljuva sötma fortfarande i munnen. Ikväll blir det middag på Riche med tjejerna.
Nu till helgens tips från Barn i stan som är sagovandring och berättelser på Vasavarvet. Det finns en massa andra kul tips om du klickar här. Barn i stan
Finurliga och klimatsmarta loppi.se kom på den briljanta idén att byta leksaker med varandra i kulturhuset i morgon. Ta med några avlagda och byt till nya.
Nu. Sen lunch
Kommentera (89)
Jag är på väg till Örebro just i denna stund. Jag vet inte om jag kommer att kamma hem priset ikväll som Årets Örebroare på galan men jag har något viktigt att avslöja. Klicka på länken här för att ta del av det. Klicka här, sätt på ljudet och använd saltkaret. (OBSERVERA ATT DETTA BARA ÄR REN IRONI) om det nu är någon som inte förstår det.
Kommentera (79)
Först och främst. Threst mår bra. Han är till och med hemma redan men sjukskriven i två veckor. Och han tackar så mycket för alla hälsningar på bloggen!
I söndags vankades mama-gala. Magasinet mama delade ut pris till Årets mamas och papas, Årets inspiratör, Årets cash-mama och Årets hjältte-mama bland annat. I egenskap av förra årets hjälte -mama som ni hjälp mig att vinna Läs mer här så var Lennox och jag inbjudna att gå modevisning med kändismammor som Hannah Graaf. Pernilla Wahlgren, Cecilia Blankens, Alexandra Pascalidou och vinnaren av Årets mama, Sanna Lundell.
Redan 11 var det dags för smink och hår. Det bestämdes att det skulle vara naturligt. Slarvig fläta och mycket läppar. Mindre fokus på ögonen.
Ann Söderlund med sin yngsta med det coola namnet Dante.
Fina Josefine Sundström blir snygg i håret.
Sångerskan Jessica Andersson blev Årets inspiratörs-mama för sin uppriktiga bok ”När kalla nätter plågar mig med minnet av hur det var”
Underbart ljuva Jennifer Brown uppträdde.
Sofie Karlsson blev Årets hjälte -mama för sin kamp och sorg efter 1,5-årige Victors bortgång i cancer. Nu väntar hon victors lillasyster som föds i januari. Grattis igen Sofie. Solen kommer åter att lysa!
Gissa om jag var stolt när jag gick visning med en nyklippt Lennox i rosa jeans och orange mc-jacka
Åh vad skönt att komma hem och ta bort allt löshår
I morgon åker jag till Örebro. Jag är en av de tre nominerade till Årets Örebroare!!!!!! Åter tack vare er. Ska medverka på galan och både mamma och syrran ska med. Så spännande. Tänk om det är mig de ropar upp.
Kommentera (56)
Det började igår kväll. Magsmärtor, diffusa sådana. Jag satt uppe länge och jobbade. Threst gick och lade sig. 05.30 väcker han mig
”Det gör så fruktansvärt ont”. Jag vet inte vad det kan vara men något är trasigt, fel liksom inne i magen.”
Jag blir som en tennsoldat i sängen. Börjar fråga ut.
”Bajsa, har du diarré? illamående? här känns smärtan? Huggande, molande? Feber? Vad kan jag göra?”
Threst försöker gå upp till jobbet. Hör hur han äter frukost men sedan kommer han upp och säger att det inte funkar. Jag fixar med Lennox, duschar, klär på honom. Åker till dagis. Pussa pappa först. Threst har så ont att han grimaserar. Jag hinner åka en station så ringer han.
”Vad ska jag göra? Det gör så jävla ont? Kan du åka till apoteket , kanske är magkatarr, behöver novalucod.”
Jag byter T-bana och tar mig till apoteket. Sedan hem. Threst står i hallen och håller sig i hallbyrån. Vi åker in till akuten. Jag tror på blindtarmen men eftersom han är feberfri är det kanske inte rätt gissat. Diagnosen är solklar. Det är blindtarmen. Operation nu! Situationen är så märklig. Samma landstingsfiltar och samma ställe, Nu är det Threst som har ont och är utsatt. Jag är bara en bipassagerare och jag skäms nästan för att säga det men det är så fruktansvärt skönt……
Jag lämnar honom på avdelning 36. Han har fått sju mg morfin intravenöst men har ändå fruktansvärt ont.
”Jag vet hur det känns, så där ont hade jag i fyra dagar utan att få ett besked. Sedan kom det och det var cancer. Vi ska vara glada åt att det ”bara” är blindtarmen, jag hade varit överlycklig om jag fått den diagnosen”
Sedan pussar jag honom på pannan och ger stränga order om mer smärtlindlindring innan jag går. Livet tar sig förunderliga vändingar ibland.
Ps. Det var Threst idé att lägga ut denna video. Bara så ni vet.
Kommentera (83)
RSS-flöde