VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Ett sänghav…

image214
På bilden. Lilla skorpan och T monterar nya bredare sängen

Helgen har varit oförskämt bra. Jag har varit hemma förutom en avstickare  till Barnadiset, ett himmelrike för barn. Därefter hem igen och fixat med saker som måste göras. T var ute  på krogen i lördags men kom bara till Tranan innan han kom hem igen vid 02: 30.

Vi har varit och köpt ny, bredare säng och i lördagsförmiddag monterade vi ner den gamla som ska till gästrummet. Gissa om de där extra 20 centimetrarna var underbara? Nu slipper man ligga och balansera på kanten när Lilla skorpan far omkring. Tvättade sofföverdrag och var allmänt duktig och lade mig 22: 00 igår.

Kommentera (2)

Annons

Det värsta brottet…

image213
På bilden. Madeleine Mc Cann

Det är obegripligt och börjar allt mer likna en sörja. Försvinnandet av Madeleine upprör en hel värld och månaderna tickar på. I början trodde jag att hennes föräldrar hade bragt henne om livet för någon outgrundlig  anlednings skull men nu börjar jag tvivla.

Vittnen träder fram och drar sitt strå till den allt smutsigare stacken och mitt i allt detta ska två små syskon försöka  leva ett så normalt liv som möjligt. Hur många sätt kan man döda ett barn på? Hon har varit styckad, dumpad i en sjö, överdoserad av sömnmedel, tappad i en trapp, kidnappad och åter kidnappad.  Är det inte dags att vi begraver henne nu för alltid?

Kommentera (5)

Annons

Beviset!

image212
På bilden. Duracellkaninen har slocknat.

Ni som har barn vet ju alla hur man jämför sina barn sömn. Lilla skorpan har väl aldrig varit en sovare av rang utan vaknar till och från  och vi har testat alla möjliga  metoder. 5-minuters, Anna Wahlgrens metoder och dr Eckerberg men har till slut lyssnat på min egen inre röst som sagt mig att mitt barn helt enkelt inte vill sova ensam utan behöver oss även på natten för att känna sig trygg.

Att hela tiden kämpa för att få honom att somna själv, somna utan hjälp av oss, sova i egen säng i eget rum osv är ju bara en tröstlös kamp. Ett krig där ens barn tydligt talar om "Jag behöver dig, även i sömnen" Så jag tror på att ge det som behövs. Sedan att man flippade den där kvällen i mars eller inte orkade gå in i hans rum på sekunden en natt i april har ingen betydelse men aldrig, aldrig förneka ett barn under ett år. De ska ha ständig tillgänglighet för att lära sig att bli trygga. Att någon svarar på deras rop bygger  tillit.

Skorpan tar ca 40 minuter att söva. I sitt rum i sin säng. Med saga och pussar och hålla handen och gå igenom dagens händelser på en tvååring språk. Att han sedan ropar eller kommer tassandes med alla sina Teletubbiesdockor i famnen framåt natten är helt ok för mig. Om det är det han behöver.

Kommentera (1)

Annons

Tillbaka i kylan

image210image211
På bilderna. Kontrasternas Marrakesh

Tillbaka igen efter sex dagar i Marocko. Å ena sidan är det som att slungas 100 år tillbaka i tiden. Åsnor som drar fruktansvärda lass med bråte. Leriga små gränder, människor som står och pissar eller bråkar om något, kvinnor med tiggande händer och små barn sovandes på ryggen, gycklare som underhåller folket, böneutropare, droskor med fullständigt utsvultna, utmärglade hästar som mer liknar vinthundar som drar äckliga dumma turister timme efter timme i den stekande solen och så överallt denna röda jord som är så karaktäristisk för Marocko. Ångrade att jag inte tog med mig mer än en påse gamla kläder från Lilla skorpan att ge till de som behöver det bättre men nästa gång så….

Å andra sidan de lyxiga palatsen, riaderna med sina öppna restauranger i överdådig lyx där maten kostar ungefär samma som hemma och där västerlänningar smörjer kråset med diverse delikatesser. Lyxhotell som Amajena som reser sig likt en hägring i den dallrande hettan och där husen kostar mellan 9.000-30.0000 per natt. Då du har din egen butler, pool och övervåning.

Jag hittade en liten kattunge på gatan. Trots att den saknade  ett öga och hade bruten svans var den lika kärlekstörstande som min bjässe Loppan här hemma. Den spann som en maskin när jag strök den över de magra kotorna med mitt pekfinger och symboliserade Marrakesh i ett nötskal. Hårt och mjukt på samma gång…

Kommentera (2)

Annons

Älskade Marrakesh igen!

image207
På bilden. Mitt hotell i Marrakesh

Nu mår jag bra igen. Fy för den lede för magåkommor. Det är guds straff, speciellt för mig som är emetofob (läs tidigare inlägg) Idag är jag på banan igen även om det var en vidrig morgon hemma med en Liten skorpa som skrek och grät sig igenom hela morgonrutinen.

I natt åker jag till Marrakesh, Marocko, nordafrika, världen, universum. Har varit i Marrakesh för cirka sju år sedan och aldrig kunnat glömma det! och då har jag ändå rest en del i Världen. Det är som Tusen och en natt med rosa palats, palmer, elefanter på gatorna, ormtjusare, dofter av kardemumma, mynta, kanel, rökelse, starka färger och framför allt Medinan med sina enorma Riader och mosaikbeströdda palats.

Jag är borta sex dagar och kommer att dö en smula. Lilla skorpans varma fötter under täcket och hans hårda lockar,  hans lilla leende med ojämna tänder och hans "maaaaaammaaaa" som ekar över hela dagis när jag hämtar. Det är det som är det fina med barn. Att man alltid är saknad…..

Kommer nog inte att blogga förrän på tisdag.

Kommentera (3)