VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Nedräkningen har börjar….

Nu har min telefintid kommit. På tisdag ringer Dr Bengan och meddelar vad man funnit i min lunga. Threst och jag kommer att vara hemma då. Vill inte vara ensam vid ett negativt besked. Lennox på dagis. Redan nu märker jag, och har gjort, hur denna väntan påverkar mig. Jag sover dåligt. Har otroligt svårt att somna. Är nedstämt. Är nu helt säker på vad svaret blir.

Tycker mig även känna en ömhet i levern. Det får mig att bli livrädd. Tänk om det bildats metasaser. Jag som annars brukar vilja ta tjuren vid gornen vill helst av allt bara krypa ihop under en sten, suga på tummen och slippa vara stor och ta allt detta ansvar. Vill inte veta…….Den här helgen känns som den sista i ovisshet. Jag vet att jag måste lära mig leva med dessa besked och väntan. De sista dagarna har jag gråtit mer än jag gjort sammanlagt unde de sista veckorna. Det äter upp mig


En laddning med pellets har kommit (vi värmer vårt hus med pellets) och allt detta ska bäras till förrådet.

Dessutom måste vi försöka få ner Tjockkatten i vikt. Inte helt lätt. DEt är sådana saker jag fokuserar på. Det går sådär. Cancerspöket hamrar mig i nacken närhelst jag inget anar.

Kommentera

Stärnglans hos ”Subban”…….

Äntligen har vi gjort en ny beställning av varor från Mataffären. En lyx vi unnar oss för att kunna få tid över till annat. Så tråkigt att halva helgerna går åt till att storhandla. Nu kommer varorna packade smart och man kan i lugn och ro beställa från soffan.

Igår hade jag en sådan där helig eftermiddag när jag INTE hämtar på dagis. Jag beställde tid hos Zübeyde (Subban kallad med kärlek) Behövde fylla i min utväxt och som vanligt blev det en massa skratt och flams. Sötnosarna Rabih och Eddie från ”Idol” passade på att göra sig fina hos Bobby som numera har sin verksamhet hos Subban.


Eddie Razaz


Eddie, Bobby och Rabih. ( Får mig att tänka på den tecknade bion om ekorrpojkarna Alvin & gänget jag såg nyss)


Hmmm.


Här står Subban och bläddrar med MINA pengar!

Sedan tog jag mig till Zara och provade. Märk Provade några fantastiska skor och en fin jacka som var för liten. Zara gör inte riktigt kläder för 178 cm långa amazoner som jag tyvärr.


Dessa sötnosar (för att låna ett modeblogg-uttryck) fick nästan följa med hem.

Jag kom inte hem förrän 20: 00 lagom för att ge en godnattpuss till Lennox som satt på toa. På Kapp-Ahl hittade jag den här llilla modellen som var såå lik Lennox, titta på ögonen

I morse startade inte min bil. Sen som attan. Har antagligen glömt att stänga dörren ordentligt. Fick ringa taxi då Threst var hos en kund och inte kunde hämta oss. Fråga mig inte hur vi ska komma hem då Threst spelar tennis.


Lyxigt

Mina läppar börjar läka. Har ringt min husläkare Marianne som skrivit ut tabletter till nästa utbrott. Måste vaccinera Lennox innan vi åker till Thailand. Vad ska man ta? Twinrix och ducoral eller är jag ute och cyklar?

Helgen bjuder på pulka-åkning och lunch hos Shatilla och Erik. Barnbio på söndag och afrikansk dans för barn på dansmuseet. Läs mer på Barn i stan för att hitta andra roliga barntips inför helgen.

Ps.Många frågar efter mitt bäddset. Hemtex, rea just nu. Finns även i vitt/rött.

Och du bloggläsare som skickade den vita handukken med Blixten och Lennox namn på. Någon vill veta var den är köpt.

Kommentera

Åre på Cliff……

Jag är på väg till Lottas 40-års kalas. Temat är After ski. Jag som inte alls gillar vinteraktiviteter äger knappt ett par termobyxor men rotar fram ett par gamla, pälsmössa från Lindex och Threst skidglasögon. Hade velat varit lite sådär San Moritz, Gstaad-snygg eller Verbier-tjusig men det får gå ändå.


Lenita och födelsedagsbarnet Lotta i mitten

Det blir en fantastiskt rolig fest. Trots att min munsår gör ondare än någonsin är det klackarna i taket. Ställen för kvällen är Cliff Barnes och är abbonerat. Det bjuds på liveband, konstsnö och fina tal. En del kommer med skidor, liftkort och hela munderingen.


Erik är i sitt esse!


Lenita tar en paus i sin vilda dans.


Gammal kärlek rostar aldrig. Micaela och Lotta

När jag åker taxi hem genom ett snötäckt iskallt Stockholm klockan 02:30 är jag rejält packad. (Jo man kan och får och BÖR bli det även som cancerpatient ibland, enligt mig) Mitt munsår har jag lyckats riva upp såklart.

Igår åkte jag och Micaela med barnen till Andys Lekland. Trötta satt vi i soffan och tittade på medans de lekte. Sedan köpte jag med mig så mycket sushi hem  att jag fick hjälp med att bära det ut till bilen.

Kommentera

Viktig debattartikel idag….

Idag tycker jag du ska ge dig tid att läsa min debattartikel i Aftonbladet. Viktig information för dig med cancer eller dig som lever med cancer omkring dig klicka  här!

Kommentera

Lung (n) ande besked?…

Nu får ni luta lite på huvudet för att se klippet. Den här jädrans lungan ja. Jag väntar på besked. Det känns som om det är ett rätt ödestigert sådant. Inte nog med att min cancer spridits till levern (efter många frågetecken huruvida den hade det eller inte) Om den nu har gått vidare till lungan försämras mina chancer till överlevnad ganska rejält.

I Dr Bengans sterila rum på Huddinge gick tankegångarna så här sist.

”Om det har spridit till lungan, vad innebär det då?”
”Då går man in och antingen strålbehandlar eller gör en titthålsoperation”
”Så det är inte kört då?”
”Inte alls, men det är klart att det blir en något sämre prognos”

Det enda jag hör är förstås ”Det är klart att det blir en något sämre prognos” och det är ju ganska många veckor sedan. Man hinner tänka en del på den tiden. Jag hostar inget längre. Jag har inte ont någonstans. Att jag är så förbannat trött beror troligtvis på sena nätter och ett omänskligt tempo. Livet ska levas! Ännu mer nu än förr.

Men jag vet ju samtidigt att man inte behöver få så mycket symtom på sin spridning. Pang bom så har man en dödsdom trots att man mår rätt bra. Metastaser känns ju inte så mycket, det är först när de växt till sig och bildat tumörer som trycker på som man oftast märker av sin sjukdom och då har det redan gått för lång. Den är förrädisk den där cancer.

Idag är det trettondagjul. Brunch på hotel Angle väntar. Hela livet väntar och jag väntar på det här beskedet med mycket möda och stort besvär. Gode Gud låt mig fortfarande vara i regress!


Rosa lungor, det vore något.

Häromdagen fick jag denna länk skickad till mig. Otroligt intressant läsning. Genast kontaktade jag Kjell för att höra hur han mår och en intensiv mailkorrespondens började. Det finns hopp i andra länder.

Kommentera