Jag har svårt med inspirationen idag. Allt går på lågvarv. Jag vet var det är men inte hur jag ska lösa det. Haiti vägrar lämna mig. Jag har skänkt pengar men jag vill göra mer. Skänk mer säger någon, Jovisst men jag vill lindra omedelbart. Med egna ögon se resultat. Få ödsla min kärlek, pussa en sårig panna, lugna ett trasigt hjärta och ja, jag vet ju hur naivt det låter. Det funkar inte så. Jag kan inte ta mig till Haiti för att pussa pannor. Jag blir antagligen inte ens insläppt i denna krigzon.
Jag skulle kunna skita i min Thailandsresa. Tanken har slagit mig. Skänka hela den utgiften och slå mig för bröstet och säga hur bra jag är. Det skulle jag. Behöver jag den? Ja, det gör jag men inte tillnärmelsevis så mycket som dessa pengar skulle kunna göra nytta för någon annan.
Den där cancern gör mig sårbar. Den får mig att bli mer empatisk, kanske för att jag känner så mycket mer för andra människor. Skinnet är tunnare. Livet så mycket skörare. På gott och ont såklart. Jag skulle hellre vilja vara utan den här tunna ytan och vara frisk men samtidigt är det en ynnest att känna så mycket. Desto äldre jag blir desto mer förundrar blir jag över livets vägar och jag har, enligt egen teori, kommit fram till att det måste finnas någon mening mer än att bara födas och dö. Förutom att påverka förstås. Något djupare som är mer elementärt.
Ibland känns det som jag har det. Svaret alltså men så slipper det ur min hand och jag tappar tråden. Och hur jag än försöker att hitta den igen är molekylerna brutna. Men så länge vi tänker lever vi. Vi är faktiskt bara bedårande barn av vår tid
Örebro och 40-års kalas väntar. Och Haiti………
Kommentera
Foto: Niklas Björling
Jaf drömmer mig bort, eller rättare sagt, drömmer är väl att ta i. Den här Haiti-grejen etsar sig fast på min näthinna och det känns som skoskav eller en sten i skon. Jag ringer till Allers och ber dem agera. Det går inte tiga still. Känns dessutom som ett modernt och globalt empatiskt drag att skänka via företaget. Dessutom ser det bra ut medialt om inte annat. Nu väntar jag och ser om det händer något.
Nej, jag funderade på min skolgång. Hur jag hade så usla betyg att jag borde anat oråd. 1, 9 i medel är ju ingen bedrift direkt. Jag gick om första klass två gånger. Var oerhört omogen och inte alls reda att börja skolan. Jag minns att man till slut placerade mig mitt i klassrummet med en nästan två meter hög skärm runt min bänk för att distahera mig från intryck! Mitt i klassrummet. Där satt jag och stirrade in i en vägg två centimeter från näsan när jag gick i andra klass! Det skulle aldrig få hända idag.
Men jag var en glad skit som mest lekte häst och jagade mina klasskompisar i flockar. Jag var på plats fysiskt men inte mentalt. Men det har blivit människa av mig också. Det visar på att social kompetens och ett lättvindligt sätt ofta är mer värt än höga betyg. Att kunna ta människor, ha ett stort hjärta och se sin nästa så löser sig det mesta.
Igår var det dags för onsdagens simskola. Där träffade jag på en bloggläsare. Alltid lika kul. Och surrealistiskt.
Och så tjuvtittade jag lite bakom gardinen……..
Oh kom igen nu! Här kommer länk till läkare utan gränsers ”Vi jobbar 1 timma för Haiti idag” kampanj i samarbete med FÖREDÖMLIGA Aftonbladet. Klicka för bövelen.
Kommentera
Det är en miljon skillnader mellan de här bilderna. Mitt barn är tryggt, älskat, sett. Saker som borde vara självklara men som just idag är speciellt påtagligt i Haiti. Och det är barnen jag ömmar mest för. Att tusentals barn blivit övergivna och nu i panik ska tas om hand om vilt främmande människor i en miljö som helt plötsligt blivit totalt annorlunda, det går inte att föreställa sig.
Du kan….
Vakna och lukta ditt barn i nacken
Äta en god middag i skenet av tända ljus
Somna i en säng
Krama dina älskade
Planera för din framtid
Få hjälp när du är sjuk
Gå (hyfsat) trygg på gator och torg
Leva i ett samhälle med en infrastruktur
Skänk en slant till Haiti. Världen är en global by. Tillsamnans kan man faktiskt förändra. Här finns en länk till Läkare utan gränser. Det är bara en av många organisationer som tillsamans nu gör en kraftansträgning för att hjälpa till. Jag vill känna att jag gör något även om det bara är en droppe i havet. Hur ska jag annars kunna se mig själv i ögonen?
Kommentera
Foto: Malin Bondeson
Det har ju varit Grammisgala. Där stötte jag på denna trio ur Björnligan. Till råga på allt har jag nattlinne, jo det är sant. Jag hade så bråttom på morgonen att jag glömde nattlinnet och drog på mig jeans och tröja. Glamourfaktorn är inte så hög….
Foto: Micael Engström
Igår var det Idrottsgalan i Globen. Eftersom jag är urdålig på sportprofiler gör jag alltid bort mig. Frågade de man kanske borde veta om namn. Sedan handlade jag shorts till Lennox innan jag åkte hem, två stationer med T-banan. Biljetterna är äntligen bokade till Thailand, bara ett byte i Bangkok. Nu funderar jag på om jag ska ta med paraplyvagnen eller inte, han är ju nästan 4, 5 . Lennox kan ju få sådana bryt ibland.
”JAG ORKAR INTE GÅ, MINA BEN GÖR ONT; JAG KÄNNER MIG SVIMMIG”
Brukar det låta.
Tänker att man kanske sitter på en restaurang sent och han kan somna i vagnen men det tvivlar jag starkt på. Men Vill ha så lite packning som möjligt att släpa på.
Foto: Malin Bondeson
Någon undrade om jag kommer att blogga från min månad i Thailand. Sjävklart kommer jag att göra ett inlägg varje dag! Jag älskar det jag gör och skulle göra det oavsett antal besökare (jag gjorde ett inlägg varje dag även när jag hade 22 besökare/dag) Min blogg är inget börda eller något jag känner mig tvingad att göra. Den är en viktig ventil för mig och skulle aldrig drömma om att lägga ner en månad.
Idag hittade jag ordinationen på mina kortison tabletter jag tog när jag gick på cellgifter. Längst ner i neccesären läg det. Det var en fantastisk känsla att få slänga det och hoppas på att jag aldrig mer kommer att behöva ta dem även om de fick mig att må mindre illa. En symboliskt handling som kanske kan verka larvig i sammanhanget men mig för mig var stort och viktig.
Hej då, en liten del av mitt cancer-liv
För dig som vill läsa finns Lennox och jag i en krönika i tidningen Laura som är ute nu.
Ps här finns en insamling i Annas namn.
KommenteraJag tänkte berätta lite för dig om hur min dag är. Det är så mycket mamma i det här bloggen så nu är det dags att visa jag lever mitt liv. Jag har det rätt bra hos den här familjen. Det är väldigt mycket aktiviteter men det passar mig pefekt eftersom jag har myror i hela kroppen. På onsdagarna är det simskola med min kompis Calista. Söndagarna, bollek. Eftersom de bara har mig är mamma lite orolig ibland att jag ska bli för bortskämd. Det tror jag inte alls att jag kan bli. Min pappa är Världens bästa. Han kan snickra, laga saker, sätta på Wii-spelet och byta batterier. Mamma är bra på att städa och handla. Men hon luktar godare än pappa och det är ju alltid något.
Jag går ganska mycket på bio eftersom min mamma jobbar med att ta namn på en massa människor. Då får hon se filmerna och tar med mig ibland. På helgerna sover jag ganska länge. Det gillar mamma. Nedan kan du titta på lite bilder tiden i morse.
Hej, hej från Lennox
………Mamma väcker mig vid 07.
……..Sedan går jag ner och tittar på Bolibompa medan hon gör frukost.
……fil, flingor, smörgås, juice och oboy
…….Sedan viker jag lite flygplan som jag nyss lärt mig.
……..Vi klär på oss. Tröja NameIt, byxa H&M
………Borstar tänder. Jag först , mamma sedan.
……Sedan in i bilen och ca 7 minuter till dagis. Idag fick jag ta med min snowracer.
Det var alles för idag. Jag kanske hälsar på er någon annan gång.
Kommentera
RSS-flöde