VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Middag med vänner……

Vår naprapat  tillika vän som hjälpt både mig och Threst när vi haft ont efter kejsarsnitt (inte Threst) canceroperationer och för många timmar i ett kök, numera för många timmar på ett bygge, är här med sin familj. Vi stöter på varandra på BangTao Sunwing. Jag har ingen aning om att han är här. Vi bestämmer oss för att överraska Threst.

Fredrik bokar bord på Joey´s Downstairs i Patong och Threst frågar:

Vem ska vi träffa? Är det någon jag känner eller en kompis till dig?

Väl på plats blir han rejält förvånad. Grabbarna bestämmer sig för att spela golf tidigt nästa morgon.

Annars verkar han komma in i matchen rätt bra. Tränar på gymmet medan jag tar en taxi och handlar lite saker jag lovat vänner och bekanta. Lennox får en  stunds spel. Jag är INTE så förtjust i allt detta spelande på nintendos, tv-spel, wii-spel. Det är så enkelt om man inte orkar med sina barn, att bara låta dem spela fritt. Är man här ska man inte sitta med näsan över ett Nintendo som jag ser nästan alla barn göra. Till och med när de äter sitter de och spelar. Jag försöker begränsa det till max en timma per dag. Hjärnan behöver få vila från alla intryck ibland.


Den här fina klänningen fick följa med hem. JungCeylon


Och de här lila, platta sandalerna.  JungCeylon.


Så skönt att lämna in tvätten så kommer den struken och ren upp på rummet.

Idag tisdag 20:00 SVT medverkar jag i Jonas Gardells nya program om existensiella frågor. Det heter ”Åh Herregud”. Ca 10 minuter in i programmet berättar jag vad Gud och jag numera har för relation.

Nu är klockan 02.30. Jag bloggar alldeles för sent för att ha en morgonpigg fyraåring som vill baaaaaada.

Kommentera

Familjen är komplett…..

Threst är på plats. Efter 14 timmar, från dörr till dörr kommer han så äntligen. Vi väntar utanför och jag vet att i samma ögonblick Lennox träffar Threst är han borta från mig. Det är återigen bara pappa som gäller och jag är bara en fripassagerare men det är helt ok. I 14 dagar har jag fått ro om min prins och den här lilla pappa dyrkaren och självklart har de längtat efter varandra.

Väl på hotellet är Threst imponerad av det fina rummet och anläggningen i stort. Problemet är bara att han somnar hela tiden och snarkar högt på solstolen. Han har jobbat cirka 14-16 timmar/dygn de senaste dagarna hemma med att riva ut hela bottenplanet, brutit upp golvet, stuvat undan hela vardagsrummet och sanerat för att vi ska kunna leva någotsånär drägligt när vi kommer om 14 dagar.

igår hängde vid poolen, åt lunch på LaTasca och spelade pingis. Tittat på både barnshowen och den senare 90-tals showen och ätit gott.


Den här fina killen sover på fönsterbrädan

Det börjar dra ihop sig för att packa ihop och lämna Sunwing och Kamala. På onsdag åker vi till Koh Lanta men innan dess ska jag överraska Threst med en middag med någon han känner som är här.  

På Sunwing hålls det ju shower var och varannan dag. Jag fick mig ett snack med de som dansar och sjunger och de jobbar halvårsvis här. Dessutom är det faktiskt de, eller de som jobbar i miniland, som 15 minuter åt gånger hoppar i Lollo, Bernie eller någon av de andra figurernas dräkter. De stormtrivs med sitt jobb, är lediga onsdagar och lördagar och bor stax bakom hotellet.


50% av showgruppen är klara för kvällen

Kommentera

Lennox showar med Ministars….

Jag vet att folk antagligen tycker man är en jobbig jäkel. Som tycker ens barn är så speciellt och unikt  men det här inlägget kommer att innehålla både bilder och video från Lennox första scenframträdande. Han valde ”Stay the night” med Alcazar och fick med sig tre sköna pumor på scenen. Behöver jag förklara att mitt hjärta höll på att brista av stolthet?

Det kanske är förmätet av mig att säga att det  är just dessa ögonblick som gnistar klarast ibland. När ens barn gör något som man från hjärtat ser att de tycker är stort och roligt, är så mycket större när man som jag har en farlig diagnos. Allting blir så mycket starkare. Det är inget jag tänker på eller försöker framkalla. Det är som om något vridit upp livet till en 1000 watts-lampa istället för en vanlig 40. Jag är så mycket mer medveten om att detta kan ta slut när som helt. Det kan det göra för alla men jag lever i en helt annan realitet än människor som inte suttit i dödens väntrum gjort.

Min lilla skrutt gör bra ifrån sig och det hade varit fullständigt skit samma om han inte gjort det. Det är modigt att kliva upp på scenen med idel främlingar omkring sig.


Självklart finns det Green Room.


Ja, ja. Många bilder blir det.


Fin blå sminkning hade han fått.

Maria och Elsa åker hem. Vi följer dem till Phukets flygplats och vinkar av dem vid passkontrollen. Sedan åker vi tillbaka den vackra vägen, längst kusten och Lennox somnar tungt på min axel. Väl tillbaka på Sunwing tar vi en promenad längst stranden. Det knorras en del. Vi möter en stor, grå hund med sönderkliad päls och när den slår följe med oss tillbaka börjar mitt harhjärta picka. Jag föser Lennox framför mig  och svetten forsar fram i ansiktet (för två år sedan blev jag jagad av vilda hundar på stranden på Koh Samui) Sedan äter vi lördagsgodis och somnar rätt tidigt. Threst ska hämtas på flygplatsen 9:00.


Vi är på väg för att lämna Maria och Elsa på flygplatsen.


Hej då fina vänner och tusen tack för sällskap!

Idag kom Threst. Mer om det i morgon. Nu sitter vi och tar en drink och jag beundrar min bleka man som gått ner flera kilo pga av husbygget hemma!

Kommentera

Smygtitt på kvällskvisten…..

Vi har det bra här i Kamala. Först idag, efter en vecka på Sunwing upptäcker jag att det är ännu trevligare att gå vänster vid stranden. Där ligger ett litet stråk av enkla barer, mysiga restauranger och små souvernirbutiker.

Vi gillar ju dessutom att det finns katter här. Lennox dyker på varenda en och vill klappa. Vi får tvätta händerna ofta. De ligger och dräller lite varstans och européer är ju vänliga i regel mot djur så de har det bra här.

Det råder knappast brist på aktivititeter. Både för barn och för vuxna finns veckoplanering med allt som händer.
Det är det som är så bra. Att man kan välja bort det helt eller göra några av sakerna man gillar. Lennox tycker om ansiiktsmålningen och kalasen för woody eller Bernie. Sedan har vi varit med på en t-shirt målning och jag har tänkt, i mitt huvud, att köra ett träningspass på gymmet eller en klass aerobics eller core men tanken har stannat vid poolen. Att inte göra något är också en aktiv handling. Remember!

Inne i Patong såg jag flera turister, vem annars, som lät sig sugas på av små fiskar. De äter upp det döda köttet runt tånaglar och hälar.

Lennox är numera kär. I Elsa. Han ålar sig och kråmar sig som en liten tupp och försöker pussa henne när han får en chans. Igår deklarerade han vid läggdags.

”Jag är kär i tre stycken, vänta nu. Mmmmmm, jag ska tänka. Först Elsa, sedan Calista och en på dagis, jag hjälper henne med madrass och frågar om vill hon massage. Och sedan är jag kär i dig mamma”

”Vad gör man när man är kär då Lennox? Vad är kär för något, vet du det?

”Man pussar om någon är söt”

Jag är grymt imponerade av dessa hurtbullar. Härinne är det kallt och svalt men ute steker solen i 38 +gradig värme.

Det är inget mot respekten jag känner inför personalen på denna anläggning. De är helt fantastiska!!! De gör ett hästjobb för att hålla alla gäster nöjda. Plockar barnmat på golvet, hanterar prekära situationer och språkförbristningar, stannar och klappar ett barn på huvudet, väntar tålmodigt medan svettiga, frustrerade föräldrar försöker få en fyraåring att bestämma sig, torkar av bord, städar rummen oklanderligt. Igår kväll när jag skulle på den allmänna toaletten ramlade jag nästan över städerskan som knäskurade hela golvet, alla båsen och dessutom med ett leende.

Jag försökte berätta för min servitör idag hur duktiga jag tycker de är och att jag ser att de verkligen anstränger sig. Jag hoppas han förstod och berättade det för sina kollegar. De behöver all uppmunttran de kan få! Sent i går när jag passerade sista rummet i korridoren stod dörren på glänt. Jag var tvungen att kika in. Det är tydligen ett förråd och trots att klockan var över midnatt jobbas de för fulltt. Jag undrar vad de tänker om den där tokiga turisten som plåtar allt.

Kommentera

Ösregn i regnskog……

Vi vaknar av takdropp och regn!!!! mycket märkligt att sticka ut huvudet och mötas av grå himmel och regnskurar. Vi bestämmer oss för att ta oss till ett naturreservat, nära Bang Tao för att titta på Gibbon apor. Ett projekt man driver för att rädda och föra så många som möjligt till det stora reservatet utanför Bangkok. Detta är ingen ytflykt som drivs i Sunwings regi utan något vi fick för att oss styra upp själva. Till vår besvikelse är det bara några apor i bur!!!. Vi trodde de var fria, vilda i ett stor hägn. Jag förstår att tanken är bra men vi hade förväntas oss något helt annat.

Dessutom fanns ett vattenfall en bit upp i djungeln. Vi traskade på i otroligt hög luftfuktighet och när vi precis kommit fram började det ösregna!!! Det var som om himlens portar öppnade sig och på några minuter är  jag dygnsur ända in på bikinin. Det är lång väg tillbaka till taxi och vi ömsom halkar, ömsom glider nerför den steniga stigen. Helt blöta in i taxin och hem.


I de här kopparna kommer det gummi från träden som man sedan gör diverse gummisaker av som mattor tex.


Överallt på träden sitter dessa koppar som man sedan tömmer.

Väl ”hemma” tog jag en 60 minuters massage. Fantastisk!!!! men gör rätt ont.  De frågar alltid om mina ärr på magen och jag svarar  men de verkar inte förstå vad ordet cancer är på engelska. Lika gott det kanske.

Sedn tar vi oss in till Patong. Jag köper ett armband till mig, likadant som Lennox har. Det är stökigt och trång. Egentligen bättre att åka in på dagarna men då är det på tok för varmt istället. Perfekta tiden är runt 17 när solen börjar gå ner. Tuk-tuk hem till barnens (och min) stora förtjusning.

Maria och Elsa åker i morgon. Jag är inte avundsjuk. Däremot är jag oerhört rörd över att hon ville följa med. Hon vet att jag var lite orolig över att åka ensam med Lennox, att något skulle hända mig och tog sig den tiden och pengarna för att vara med mig. Däremot  får jag ont i magen bara av att se de som ska hem. De står där i byxor och varmare skor för en kall flyresa till ett ännu kallare land. Brrrrr. Jag njuter i fulla drag så mycket jag nu är kapabel till. Igår träffade  jag ytterligare en bloggläsare som blivit varnad av sin man att komma fram till mig.

”Låt henne vara. Hon är ju här på semester”

Men fram kom hon och glad blir jag över det. Det visade sig att de ber för mig, både hon och hennes man varje kväll. För att Lennox ska få ha kvar sin mamma. Vem sa att bloggvärlden var ond? Inte jag.


Dagens: En tiger.


Jag provar Marias nya inköp.

Ni blir det snart träning för Mini-stars. Lennox är laddad. I morgon uppträder han inför publik. Gissa om det ska filmas? Nu pooooooolen……

Kommentera