VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

VEM SKA VETA SEN?

I samarbete med Whenever

Det tog ett tag att landa i det här med sajten Whenever. Jag fick frågan att berätta om den för er och  för mig kändes det självklart och väldigt rätt då mina båda pappor gick bort med kort tid emellan. Men det där har vi redan tagit.

Whenever är en sajt där du samlar all information du vill att dina anhöriga ska ta del av den dagen du går bort. De kontaktar då den du uppgivit och du kan i din digitala  bestämma precis vilken typ av information du  vill lämna. Allt från koden till datorn eller det där viktiga brevet.

Jag har bestämt  mig för vem som ska få ta del av av mina viktiga uppgifter och det kommer att bli min lillebror Thomas. Han får ta del av mina bankkonton och alla mina inlogg. Det blir bra. Jag utgår från att han kommer leva länge än mig och han är min lillebror så det känns väldigt naturligt. Sedan är det ordning på Thomas också.

Dödstäda. Det är så det kallas tror jag och det var verkligen en skön känsla att det där är klart nu. Lagt på hyllan. Jag behöver inte fundera över detaljer eller att mina anhöriga ska oroa sig eller stå där med en massa problem. Enkelt och smidigt, jag tror det tog cirka 15 minuter.

Och jag har säkert skrivit det tidigare men viktigt att veta att all identifiering sker med BankID, alla avtal ,förutom lagfarter samt testamenten, är juridiskt bindande med E-signering, fullmakter och samboavtal. Allt kan du samla i din pärm.

Whenever vill gärna låta mig ge er rabatt. För 99 kronor  första året (ordinare pris 299 kr)  Koden är:  Lotta_Gray

 

Kommentera (2)

Annons

FAMILJ

Mamma och syster på besök. Och kusin med fru. Och ett stycke barn. Vi är på stan. Men blä vad folk.

Gott var det i värmen fast jag äter aldrig moset.

Vi äter plankstek på Drottninggatan och kladdkaka några meter bort. Och tittar på folk, pratar lite om pappa.

Och jag bär skinnjacka. Det är något knas med min termostat eftersom jag tycker det är rimligt i värmen.

Kicki och Steve åker hem medan mamma och syrran är kvar.

Och nu har vi tittat på film och tagit ett glas vin med tillhörande smågodis.

I morgon em åker de hem, och jag ska förbereda mig för en fullspäckad barnfri vecka. Bio med Jonathan står på önskelistan.

Kommentera (2)

Annons

GRÅTFEST-MELLANSTADIETS SLUT

Klumpen i halsen är där redan från början. Lennox slutar sexan, börjar ny skola och högstadiet.

Det är så mycket som flimrar förbi. Hans lilla hand i min till förskolan, svartprickiga smutsiga snöhögar och galonbyxor, den där lukten av blöt hund och Mariekex när man ska hämta. Det där ålandet på hallgolvet när han vägrade klä på sig.

Att vägen hem tog lång tid på våren när man skulle stanna och titta på allt. Hans sexårsglugg, läspandet, vaknätterna och tumvantarna som aldrig satt på.

Fan. Nu gråter jag igen, bara av att minnas det.

Hur jag fingrät på tunnelbanan till jobbet när jag lämnade, han kunde inte ens gå, och grät ännu mer när de ringde och sa att han var så ledsen.

Att jag ens kunde uträtta något vettigt, de första året på förskolan, var ett under.

Jag är så blödigt, känslosam för minsta lilla, en studentskylt på t banan och hjärtat stannar och tårarna svämmar över.

Och det här är något som blir värre ( eller bättre) med åren. Jag är glad att jag känner en massa men känner inte riktigt igen mig.

Lennox farmor och förstås Threst var på plats.

Och det var väldigt känslosamt för hans lärare idag, de hade svårt att hålla ihop det.

Det är livet. Jag blir så berörd av det. Speciellt när det tar stora språng. När vi går ut genom skoldörren, ut på gården, är det för sista gången.

Och jag slås av vad den melankoliska känslan består av. Att vi bara har dem till låns. Det är en väldigt tveeggad känsla.

En ny epok, nya lärare, nya vänner. Min lilla, stora fantastiska unge.

Kommentera (5)

Annons

ÄR DET JAG- ELLER TIDEN?

Vi måste prata om det här med hur allting har förändrats? Jag förstår det inte, de senaste två åren har allt skruvats upp, på alla plan.

Överallt är det hysterisk med folk, överallt, man trängs och knuffas, stångas och puffas. Det är något som hänt det sista åren. Jag upplevde det inte alls så här förr.

Och jag måste verkligen börja använda glasögon, för jag är yr och det blir inte bättre av allt folk och hög musik överallt. Gud, jag blir galen av nivån på fik och restauranger. Helt omöjligt att prata.

Lunchen tillbringades på Kungliga biblioteket där min fotograf Micael Engström numera jobbar.

Han håller på att bevara Dag Hammarskiöld verk, till eftervärlden.

Där var det tyst och skönt.

Kommentera (4)

Annons

NATIONALDAG

Lennox har åkt för att träffa en kompis. Och jag, jag sitter framför datorn. Plockar, lägger in en tvätt. Försöker tyda  den här PFD-filen jag fått från advokat i Senegal. Ser bara massa siffror, hus, siffror i franska FRC. Och vet inte om det jag ser är faktiska pengar eller bara värdet på det som radas upp.

Några av er skriver att man inte kan ärva skulder men jag tror inte det stämmer utomlands. Här i Sverige kan man inte det. Men har man flaggat för att man vill ha tillgångarna, måste man även vara beredd på att man också sagt ja till  eventuella skulder.

Svårt när jag inte riktigt kände min pappa, vi pratade ju inte direkt om det, de få gångerna vi sågs. Dumt, fy vad dumt det är att gå och dö utan att skriva ner vad som ska hända med allt.

Det jag hoppas på att han inte var skuldbesatt, att han inte har en massa lån på de här fyra husen han har i Senegal, bild på en gammal dammig Toyota i ett garage ser jag också på suddiga bilder. Men jag har rätt till 90 % i egenskap av hans enda barn.

Hoppas ni har en härlig Nationaldag. Nedan ser ni hjälten Tresor som startade en ideell organisation, Hope for Kinshasa för att hjälpa sina bröder och systrar i Kongo.Han bygger skolor, löser vattenförsörjning  och tja. Fantastiskt, tänk att han som privatperson bestämde sig för att tro på sin dröm. Heja dig Tresor!

Kommentera (5)