VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

SISTA DROPPARNA

Nu har vi bara en dag kvar här. Sedan väntar en veckas semester till hemma. Men då är ingenting inplanerat alls.

Tror några av Lennox vänner är hemma och att han vill träffa dem. De ger mig tid. Ofrivillig sådan men jag brukar passa på att göra sådant jag inte gör när han är hos Threst. Rensa garderober. Läsa. Plocka undan.

Igår blev de minigolf innan middag. Och ikväll har vi bord på en asiatisk restaurang här på hotellområde. Igår laddade vi hem skräckfilmen ”The conjuring”. Och tittade sent i sängen. Jag älskar rysare och Lennox med.

Det är lite soldis. Runt 27 grader. Helt ok. Loppan mår bra. Mamma rapporterar hemifrån.

Planet går 8:05. Buss hämtar 5:25. Så tidigt men hemma i Stockholm runt 14. Bra tid att komma hem.

Kommentera (2)

Annons

TÄNKET

Vi har det bra. Äter som grisar. Är inte van att äta såhär. Och har idag åkt på en marknad. Och vi har kramats mycket. Vi behöver det här. Långt bort från kompisar, vardagsbråk och överkokt pasta.

Jag får tid att tänka också på saker jag måste ta tag i. Jonathan sa en del till mig som jag har funderat på. Som jag måste jobba på.

Mitt sätt att leva mitt liv på, min oförmåga att öppna upp, inte vara så pragmatisk, organiserad, fyrkantig, rädd och ängslig för att prova nytt. Bland annat.

Det blir en tuff höst, hahahaha om jag ska förändra det där. Men är medveten om det samt annat hästjobb som måste göras.

Och det känns bra att har reflekterar och tänker. Det har gått tre år sedan skilsmässa. Det tog den tiden att bara hålla näsan ovanför vattenytan, logistik, Lennox, boende, ekonomi, nytt sätt att se på sig själv, nytt sätt att leva, mitt sätt som jag får leta efter hela tiden vad det är.

Aya. Det som inte dödar härdar.

Kommentera (18)

Annons

FÖRLÅT MEN HUR FIN?

Har ni sett någon så fin i ert liv? Han är magiskt.

Jag vill inte på något sätt provocera med mitt förra inlägg. Min gud, önskar att jag fått provocerandet med mig.

Jag är aldrig ute efter att skapa drama. Jag drivs inte alls av såna mekanismer. Jag är en observatör. Som återger det jag ser utan att söka effekt för effekten skull.

Dagarna här är rätt lika. Enorm frukostbuffé 9:30. Samma till lunch och middag. Moln idag. Fick skjuts in till Los Americas av tjejen i smyckesbutiken här.

Vi saknar Loppan och är rädd att han ska dö i värmen. Om han dör vill jag inte leva. Det låter dramatisk men ni måste komma ihåg att jag inte är rationellt när det gäller min katt.

I morgon är det marknad. Mer shopping än sol om min snart 13-åring får bestämma.

Kommentera (4)

Annons

HELLRE ENSAM ÄN ENSAM I TVÅSAMHET

Jag har rest rätt mycket med Lennox ensam. Redan när han var runt fem stannade vi i Thailand när Threst reste hem. Och när han var sju var vi på Rhodos själva. Jag får den frågan ibland. Att det verkar modigt att resa själv. Men jag gillar inte att förhålla mig till andra om det inte är folk jag känner väldigt väl. Och det finns inte så svinmånga jag ”känner väldigt väl”.

Däremot safear jag. Bokar charter. Slipper styra upp själv. Slussas enkelt från flyg till hotell. Men känner att det här nog var sista året. Nästa år blir Lennox 14 och vi behöver inte de här stora komplexen längre. Det är väldigt barnorienterat och Ving är grymma på det. Men jag har ett så stort barn numera.

Vi väntade med att resa tills han var runt fem. Varken Threst eller jag ville utsätta oss eller andra för en 10 timmars flight till Thailand med en hysterisk bebis som man måste vandra vaggandes med i gången i timmar. Av ren egoism så pallade vi inte det.

Och Lennox är enkel att resa med nu. Kräver dock stimulans. Det måste hända saker hela tiden. Sviter efter att vara med sin pappa hahahaha. Medan jag tycker man måste lära sig att hantera det lugnare livet.

Hotellet här är bra. Med facit i hand för stort och opersonligt. Extremt stort. 700 bäddar. Ett komplex. Men det är inte Vings fel. Jag som gäst måste ta reda på vad jag bokar. Men maten är fantastisk.

Och jag är hellre ensam än i en dålig tvåsamhet. Den ensamheten är vidrig. Alla dåliga relationer jag ser. De döda blickarna. Bråken, tomheten, tystnaden. Bitterheten som inte länge går att hejda ens bland folk. Och så klart det som är bra också.

Men nej. Att resa ensam är inget jag lider av. Den där kärnfamiljen finns inte längre. Numera kan en familj se ut hur som helst.

Kommentera (6)

Annons

SHOPPING

Det är skymning när vi landar på Teneriffa. Runt 24 grader, klockan 21:30. Busstransfern tar oss så småningom till hotellet. Stort, enorm. Här finns 700 bäddar, fyra restauranger och nattöppen snackbar och underhållning.

Vi somnar sent, runt 01:30 och skippar frukosten för att sova ut. Sol när vi vaknar och sorlet från badade gäster när jag öppnar balkongen.

Vi äter lunch, buffé, grym sådan och tar en taxi till Playa de Americas, 20 minuter från vårt hotell. Hittar Zara och Mango, Stadivarus och Beschka. Strosar längst strandpromenaden.

Här är ju allt all inklusive. Allt. Skönt. Slippa dra runt på plånbok och väskor.

Kommentera