VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

INTE LIKT MIG

Jag fick en sådan klok och viktig kommentar på instagram när jag postade nedan bilder från Uganda samt skrev om ett möte med en ungdom som satt utanför ICA. Flickan på bilderna nedan träffade jag på Half way home. Dit kommer gatubarn efter att först ha tillbringat tid på Tigers club i Kampala via Läkarmissonen.

Hon blev dumpad och lämnad i skogen av sin pappa. Hennes mamma dog när hon var liten.

Tack för alla era fina kommentarer på mitt förra inlägg! Många av er tycker det är märkligt att ge mig diagnosen KOL eftersom jag inte rökt på det sätt jag förväntar mig att man rökt om man får KOL. Men hon lät säker. Sa att jag inte hade astma efter att ha utläst Spirometrin utan att alla siffror, diagram, kurvor visar tydligt på KOL.

Jag har bara sådan panik över att det är metastaser, att det spridits till mina lungor. Jag sover ingenting på nätterna, börjar få panikattacker, svårt att andas, jag är så otroligt rädd. Det är inte likt mig, När jag var mitt uppe i sjukdomsåren och röntgade mig först var sjätte månad och sedan en gång om året, var inte alls känslorna och rädslan lika stark som nu.

Jag vet inte alls hur jag ska lösa det här beskedet. Ska jag gå dit? Sitta i väntrummet och se på hennes ansikte så snart hon ropar upp mig. Eller ska jag be henne ringa? Jag vet bara att jag måste försöka få tag på något lugnade innan för jag klarar helt ärligt inte av det.

Det är även en röntgen av levern beställd samtidigt.

Jag fick sömntabletter utskrivna idag. Insomningstabletter. Jag sover nästan ingenting. Och hela helgen har jag varit hemma. Jag är förkyld och snorig. Igen. Men jag klarar inte riktigt av att socialisera. Jag behöver vara trygg, hemma, inne. Och trots att jag ofta hyllar singellivet så är det för jävla jobbigt just nu att vara ensam.

”Har man blivit biten av en orm-är man rädd för en mask”

Det finns ju flera vänner förstås men en pojkvän att gråta med, att hålla handen och som delar det här jobbiga finns inte och det blir förstås väldigt tydligt i sådana här situationer när livet ställs på sin spets igen.

Sist jag var här var jag gift. Jag var inte helt ensam ändå även om man kan vara ensam i tvåsamhet. Men nu är jag verkligen själv i det här. Finns det någon kille, stark, trygg klippa man kan hyra per timme kanske. Är villig att lägga en tusenlapp eller två. Just det, Rent a husband finns det. Kan de hålla hand och lyssna på oro tro?


Annons

Kommentarer


  1. Agneta 13 januari, 2020 on 21:48 Svara

    Omfamna oron – det är naturligt att vara rädd. Jag tror du måste göra dig till vän med oron. Och inte döma dig själv för hårt och lägga tanke på varför du reagerar.. Tänk det värsta. Och allt annat kommer att bli bonus. Du kan iallafall ingenting göra just nu – bara tiden kommer att visa.. Vi som följt dig här, är alla med dig och delar din oro. Så ledsen, att jag inte kan hålla din hand fysiskt just nu! Du ska gå dit – för du är starkare än så – ta med en vän som kan stötta och hålla fokus åt dig.
    Och tänk på det fler skrivit: att det varit väldigt stressigt med många uppbrott på sistone så det BEHÖVER inte heller vara något annat än en trött kropp som reagerar. Läsaren kan ju faktiskt ha fel om KOL oxå!

  2. Lena 13 januari, 2020 on 22:15 Svara

    Jag kan så väl förstå din oro, men vill bara berätta att min man hostat i sammnlagt 2 år nu och utredd hit och dit visade också kol på spirometri, men nu efter magnet rtg så visade det sig att han hade små förträningar i nedredelen av lungorna som man ibland kan få efter lunginflmmationer( allt detta började efter en lunginflmmation) Han får leva med det här och tar nu astmamedicienr som lindrar trots att det inte är astam..Ville bara berätta det för dig . Varm kram

  3. Anna 13 januari, 2020 on 22:22 Svara

    Skickar en stor kram <3 Hoppas du slipper vänta allt för länge på röntgentiden.

  4. Elisabeth 13 januari, 2020 on 22:23 Svara

    Inget konstigare att få KOL än dem som får lungcancer trots att de inte ens rökt. Livets lotter slår olika likaså genetik….
    Du har säkert inget annat så oroa dig inte. Det man tänker drar man till sig- stat positive♥️

    • malena 15 januari, 2020 on 23:18 Svara

      Hej Elisabeth! Nej, du har helt fel, det är inte så att ”det man tänker drar man till sig”. Det finns ingen forskning som visar det, och ger bara oroliga människor dåligt samvete för att de oroar sig. Skulle barn som får cancer ”tänkt” sig till det? Den som blir av med sitt jobb? Den som ramlar i trappan, spiller ut kaffe, blir lämnad av sin partner, förlorar sitt älskade husdjur? Nej., så klart inte! Vi kan inte påverka det som händer oss med våra tankar!

      • vimmelmamman 16 januari, 2020 on 01:13 Svara

        Tack Malena. Skapar så mycket ångest och ännu mer att bära med dessa kommenterar

  5. eva 13 januari, 2020 on 22:37 Svara

    skickar dig bara lite värme och lugn

  6. Sara 14 januari, 2020 on 06:39 Svara

    Lider med dig. Att vänta och oroa sig är vidrigt. Jag har själv gått igenom det, både för personlig räkning och för anhöriga. När det varit som tuffast har min läkare skrivit ut lugnande (sobril) till mig, lägsta dosen. Detta har skett vid ca fem tillfällen under en period på flera år, inget beroende alltså. Det har hjälpt mig att lugna ner min andning, fungera i vardagen och tänka på annat.
    Hoppas allt ordnar sig på bästa sätt. Kram ❤

  7. Kicki 14 januari, 2020 on 06:57 Svara

    Hej Lotta känner inte dig men följt dig i många år.
    Jag vil bara berätta att jag har också haft det jobbigt med alla förkylningar och hosta som avlöste varandra även lunginflammation gång på gång. Blev utredd att jag har INTE astma.
    Men känsliga luftrör, mot damm och andra partiklar.
    Min läkare skrev ut GIONA (ca 10 år sedan) som jag inhalerar morgon och kväll.
    Alla astmasymtom försvann och ingen lunginflammation sedan dess.
    Har även BUVENTAL EASYHALER om jag känner av att någon hosta är på gång.
    Ville bara berätta kanske något du kan få prova och som kan hjälpa dig också.
    Styrkekramar från mig , Kicki

  8. Anna 14 januari, 2020 on 08:40 Svara

    Jag förstår att du är fruktansvärt rädd. Och jag tror mig förstå varför det drabbar så hårt nu: Du har lagt många år mellan dig och cancern, många år och för varje år lite mer säkerhet och trygghet. När nu detta riskerar att rasa ihop blir fallet så mycket högre.
    Men du. Det verkar faktiskt inte finnas något samband mellan KOL och lungcancer (förutom att båda orsakas av rökning). Man får inte KOL av metastaser. Och tydligen drabbar KOL inte alls bara rökare, enligt en artikel i läkartidningen har så många som en fjärdedel aldrig rökt.
    Kram på dig Lotta, du fixar detta. Och även om det saknas kille att hyra per timme så finns vi läsare här för dig. Vi får krama dig över cyberspace.

  9. Annica 14 januari, 2020 on 10:04 Svara

    Med egen erfarenhet av bröstcancer och Kol har jag ett tankesätt, även om det är svårt ibland. Spara på energin, kommer att behöva den vid ett annat tillfälle. Kan låta konstigt men försök, det hjälper. Allt kommer att bli bra för dig

  10. Mymlan 14 januari, 2020 on 13:24 Svara

    Jag tycker du ska be om second opinion från nån mer läkare.
    KOL låter ju lite väl dramatiskt. Allra helst med tanke på att du inte röker

    ❤️

  11. Ingrid 14 januari, 2020 on 13:47 Svara

    Förhoppnings vis är diagnosen KOL fel. Själv fått den diagnosen av en medicinläkare och hade den i ett par år tills jag fick komma till en lungläkare som fastslog att jag hade superkänsliga luftrör. Håller tummarna att allt blir till det bästa.

  12. cecilia 14 januari, 2020 on 15:08 Svara

    Åh vad jobbigt, Lotta! Jag tycker definitivt du ska gå till båda röntgen för att försäkra dig att allt är OK. Sen om det är KOL så är ju inte det heller helt enkelt att leva med utan behöver ofta livslång medicinering (kortison bland annat), vi har erfarenhet av det i vår familj tyvärr. Så i så fall ska du kanske börja se efter vad du ska göra för att hålla din KOL i schack det har ju en tendens att bli värre med åren. Eller så är det bara som någon annan läsare skrev (inte så ”bara” i och för sig, det menar jag inte) att du är helt slutkörd efter allt som hänt. Jag röstar för 1. rent a husband och 2. köp ny katt (adoptera vet jag!) och sen 3. boka weekend till typ Paris och strosa runt drick vin mm. Kram

    • vimmelmamman 15 januari, 2020 on 22:16 Svara

      Hej Cecilia. Hahahahha. Åh vilka härliga förslag!

      • cecilia 17 januari, 2020 on 03:56 Svara

        Eller hur?! :) Skulle själv vilja göra alla tre men vågar inte så jag lever lite genom andra haha. Hoppas du mår bättre eller iaf. sover lite bättre nu.

  13. Maria 14 januari, 2020 on 15:43 Svara

    Usch vilken vidrigt jobbig situation, ångest och oro är så jobbigt. Håller alla tummar och tår för att du ska få snabb hjälp och positiva besked 💚🧡💚

  14. Maja 14 januari, 2020 on 15:56 Svara

    Snälla ta en dag i sänder. Det behöver inte vara metastaser. Du är nog bara sliten av allt du gått igenom. Var försiktig med Imovane. Du kallar det för insomningstabletter men de är starka och man känner av dom halva dagen efteråt. Ta dom inte för sent på kvällen. Jag har Imovane 5 mg men delar även dom och tar endast vid absoluta behov. Lycka till med allt!

  15. Lena 14 januari, 2020 on 19:01 Svara

    Distraktion. Att distrahera sig med annat kan hjälpa mot oro/ångest. Promenader, rörelse (om än så lite), musik….Detta klipp har varit mig och många andra till hjälp.

    ”Meditation vid ångest” Sofia Savita Norgren
    https://m.youtube.com/watch?v=_xZSbUuok8g

    Varmt lycka till
    Kram

  16. titti jahn 14 januari, 2020 on 19:27 Svara

    Hej Lotta – gamla kollega! Jag har levt med KOL i snart 10 år – inte mycket att orda om – men inte så mycket att gnälla om! Finns jättebra medikamenter och mitt liv är ytterst normalt. Jo varje morgon är en pärs med hosta och slem för övrigt allt bra. Du fixar det här – Kram Titti

    • vimmelmamman 15 januari, 2020 on 22:15 Svara

      Hej Titti! Tack! Ja men så konstigt att jag fått den diagnosen bara. Hoppas du mår bra trots hostiga mornar.

  17. Agnetha 15 januari, 2020 on 09:02 Svara

    Vet att det låter som en ”klyscha” men en varm styrkekram. Hoppas innerligt på det bästa. Kram till dig.

  18. Kent Wilfordson 15 januari, 2020 on 20:05 Svara

    Hej Lotta!
    Jag har följt din blogg några år nu! Du är en fantastisk kvinna som delar med dig av ditt liv. Jag förstår din rädsla inför ditt svar från läkaren. Jag vill gärna stötta dig om du vill! Jag arbetar som familjeterapeut och har arbetat med männuskor i svåra situationer under många år som har behövt få någon som lyssnar på just deras unika situation, det kan lugna att få berätta om sin rädsla man har inom sig. Jag förstår att du har mycket vänner som är villiga att hjälpa dig. Men ibland behöver man någon som inte står en så nära! För man vill ju behålla sina vänner och umgås med på ett annat sätt. Mvh Kent

  19. Josefin 17 januari, 2020 on 15:03 Svara

    Oooh Lotta, fina tappra underbara Lotta..

    Så kom där ett jobbigt jäklade livsgupp igen.

    Förstår att du blir livrädd. Men du..

    Jag har följt dig i massa herrans år och trots läskig sjukdom, förluster av flertalet sjukabloggsystrar, skilsmässa, bostadsångest, dödsfall, begravningar, arvscirkus, jobbyte, kärlekskrasch och husdjursdöd så har du ändå mitt bland allt det skrivit ihop en makalöst bra bok, hjälpt massa folk att få synen tillbaka, du har samlat in pengar till din väns projekt med skitungarna, designat snygga smycken och nåt speciellt läppstift, du har föreläst, givit bort fina upplevelsebiljetter till bättre behövande, du har använt din plattform här till massa bra OCH du har också otroligt nog bara blivit snyggare och snyggare (okej liiite hjälp har du kanske fått på traven), du har jobbat fram en jättefin lyckad rosa-bandet-kampanj och du har bjussat migboch många fler på daglig läsning här via din kanonbraiga blogg och.. alltså jag kan rabbla i evighet men meeest och BÄST av allt så ÄR du en helt enastående fantastisk och underbar mamma. Alltså fatta smygstolt din Lennox måste vara inför sina kompisar men en såååå strålande vacker och genomhärlig morsa.. Vojne vojne 😉

    Du kommer igen, kommer över. Och kommer TILLBAKA!

    Förstår att det är läskigt med all den nu rådande ovissheten och förstår att du vill ha svart på vitt. Men snälla ta bara inte ut eländet i förskott, varför måla fan på väggen när man istället kan hänga snygga tavlor där..

    Alltså tänk om det nu är en släng av kol som du åkt på. Trist, jomenvisst men hallihallå även det löser sig med lite medicin och jävlaranamma.

    Hur va det nu igen..

    You can. End of story❤️

    • vimmelmamman 17 januari, 2020 on 19:47 Svara

      Herregud! Du får mig att alltid att börja gråta. Vilken fantastisk hyllning! Är JAG allt det där? Tusen, tusen tack! Josefin. Helt galet fint skrivet. Behövde verkligen lite boost, de är inte mer synd om mig än om någon annan. Men man kan ju bara utgå från sig själv och den här rädslan är förlamande. Så verkligen, stort, stor tack. Blev otroligt lyft av det där. Kram Lotta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *