VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

DU OCH JAG-JAG OCH DU

 

IMG-8660

Har ni setts så stilig? Så vill jag minnas Loppan. Den där blicken, wow! och panterlooken. Han var verkligen vacker, en katternas katt liksom. Lucky me. Han och jag, jag, jag och han.

Dagarnas varvas med gråt och stundtals en slag stark känsla av att det var rätt. Tiden var rätt. Jag har inga som helst tvivel på at jag tog bort honom för tidigt. Men jag saknar honom så förtvivlat. Det är tyst och tomt. Inget jamande när jag öppnar dörren, Ingen katt som bråkar och blir sur för han inte får krypa ner under täcket på kvällen. Ingen som lägger sig raklång på mitt bröst med huvudet vid mitt nyckelben i timmar.

Jag hatar tanken på att han ligger ensam i ett kylrum, att jag var tvungen att lämna honom och jag får panik att jag inte kan framkalla doften av hans tassar fast det bara gått några dagar. Överallt hittar jag spår. Sand i sängen, katthår i Lennox säng. Och så alla tårar som bara kommer, på T-banan eller på jobbet.

Har så svårt med motivationen och drivet, tappat motorn. Vill ingenting. Vill bara sova. Men på fredag avslöjar vi Cancerfondens rosa bandet-designer med dunder och brak. Det rosa bandet börjar säljas och allt det som man i 12 månader jobbar fram, släpps på fredag. Nu måste den här motorn kopplas på bara.

Men jag gråter inte bara för Loppan.  Det här är en gammal gråt som bott i mitt bröst länge. Mina pappor gick bort med kort mellanrum, Jonathan flyttade till Barcelona, Loppan försvann. Alla dessa förluster i mitt liv de senaste åren.

Och vilket fantastiskt stöd jag fått av er.  Jag har läst alla kommentarer och gråtit när ni delat mer er av era egna erfarenheter och känslor kring era egna husdjur. Tack, tack, tack. Ni förstår och det värmer otroligt mycket.


Kommentarer


  1. Lottie 26 september, 2019 on 08:42 Svara

    Vilken kämpe till kvinna du är??♥️
    Tack för en fin blogg och att du delar med dig♥️
    Kramar från Småland ?

  2. Carina 26 september, 2019 on 12:09 Svara

    Det var nästan sex år sen min gamla häst dog, men fortfarande drömmer jag om henne ibland. Och det är inga vanliga drömmar, när jag vaknar känna det som om vi faktiskt har träffats. Det är så härligt. Jag tror att våra älskade djur stannar kvar hos oss på nån nivå. <3

  3. Lena Sjölund 27 september, 2019 on 16:07 Svara

    Hej!
    Så sorgligt att Loppan gått bort men ändå bra beslut.
    Ingen ska behöva lida, varken djur eller människa.
    Är med bröstcancer föreningen, ska hjälpa till att upplysa att Amazona finns. Nästa vecka får jag besked var jag ska befinna mig. Känns bra att hjälpa till.
    Styrke kramar från Lena Sjölund

  4. I 27 september, 2019 on 17:16 Svara

    Du ville ju skaffa en bostad med uteplats. Hoppas du skaffar en sådan med kattlucka och ger en ny katt ett lyckligt kattliv. En som får gå ut, bevaka sitt revir, jaga möss och fåglar och återkomma till sin människa (dig) får att få mat och husrum. Låta dig klappa hen om hen är på humöret. Skulle det inte bli underbart att adoptera en från katthemmet och ge den allt detta?

  5. M 27 september, 2019 on 22:14 Svara

    Varje ny sorg släpper fram gråt från de gamla.

  6. Helene 27 september, 2019 on 22:48 Svara

    Att förlora ett djur kan vara långt värre än de flesta människor, främst de som inte har djur själva, förstår. Ett djur är inte bara en vän, det är också en integrerad del av ens egen personlighet eftersom man i kommunikationen med det både talar och svarar. När det sker en bortgång skapas ett hål i ens inre som oftast inte präglar bortgången av en person. Jag förlorade mina två hästar, mina fina vänner sen tjugo år, i somras, och min katt dog 15 år gammal för två år sedan. Känner med dig.

  7. Elisabeth Hållberg 27 september, 2019 on 23:05 Svara

    Du kallade mig dum eller vad värre.
    OK Lotta Jag har varit din arbetskamrat i
    över tio år. Jag är gammal nu och karnske
    så dum och idiot som du tycker.
    Men jag vill be om förlåtelse
    för vad jag skrev till dig. Jag har alltid
    tyckt om att läsa din blogg. det har varit lite
    kontakt med mitt förflutna på SE§Hör.
    Jag lever nu ett hus på landet och ger allt
    för djuren. Du kanske har rätt med att jag
    är en dummskalle, men jag tänker
    fortsätta med att hjälpa övergivna katter.
    Du gjorde rätt med Loppan det förstår jag nu.
    Förlåt mig .
    Lisa

  8. Monica 28 september, 2019 on 13:56 Svara

    Kraaaaaam till dig ❤️❤️❤️❤️

  9. eva 28 september, 2019 on 16:17 Svara

    dessa förluster vi måste vara med om ju äldre vi blir….de är svåra att bära vare sig det är små husdjur eller människor…..avslut som vi aldrig kan göra något åt…..tack för att du delar med dig…

  10. Gunilla Karlsson 28 september, 2019 on 21:57 Svara

    Hej vet hur det känns att förlora ett älskat husdjur. Har själv haft en underbar schäfertik som vi fick ta bort 2011. Gråter fortfarande när jag tänker på henne. Har precis läst ut din bok. Jag tycker du skriver så bra. Både om din sjukdom, skilsmässa och dina Afrika resor. Bra kämpat. Lycka till i fortsättningen och ha de så gott du och Lennox. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *