Mitt hjärta är i tusen bitar. Jag kunde inte förstå att det skulle vara så här tungt men en del av mig har försvunnit. I går pussades vi hela dagen. Jag klappade, pussade och kramade så mycket jag kunde. Försökte spara din doft i mig, minnas hur din päls känns mellan fingrarna, hur du kisar med ögonen. Allt, allt måste sparas och jag är så rädd att jag ska glömma något.
Threst med flickvän var här och tog adjö av dig. Ni har ju också en lång historia tillsammans. Jag fick en panikattack i köket innan vi skulle åka. Kunde inte förmå mig till att lyfta in dig i buren men väl på pats fick vi ett litet fint rum med ljus och två stolar.
Och som genom ett trollslag blev jag lugn för din skull. Du fick en spruta med sömnmedel som du kräktes av. Det var jobbigt för oss men mest för dig. Jag ville inte att du skulle tycka något var jobbigt eller stressande för dig. Men sedan blev du väldigt trött. Lennox hade tagit farväl hemma så vi kramade dig, strök dig över pälsen och väntade på att du skulle bli ännu tröttare.
Och så kom veterinären in och gav dig den dödliga dosen i ett kärl i benen där hon satt en infart. Så var du inte där längre. Du blev tung i min famn, den där tyngden jag burit tusentals gånger förut. Lite smackande med munnen och sedan…borta. En lättnad och en sorg på samma gång. Att lämna dig och åka därifrån utan vår tredje familjemedlem var vidrigt. Kändes helt fel.
Men tack, tack för allt, mitt svansbarn. I 17 år har du varit min krigare i natten. Mina minnen blir till en hackig film i huvudet. Din speciella doft, ljudet du gör när du spinner och jag vet varför jag är så vansinnigt ledsen.
Du var ju den enda jag kunde ha nära när jag blev sjuk, som alltid fanns när allt rasade. Hur du följde med till Konsum och väntade på oss, följde Lennox till solan. Du har skyddat mig i alla år utan att jag har fattat det förrän nu. En kärleksmedalj ska du få när vi ses igen.
Den här cancern i ditt öra har ju blivit värre de senaste 3-4 dagarna. Jag kan inte låta dig lida då du kliar och kliar och skakar så vätska flyger. Jag måste sätta mig själv åt sidan och låta dig slippa ha ont. Det är min skyldighet och just det känns så rätt. Det gick inte längre.
Tack igen för all tid vi fått. För jag fått vara din människa. Nu får du sova. Och din aska kommer att komma till oss i en liten urna. Jag vill ha dig hos mig och jag vill ha den urnan i min kista, om jag nu ska begravas. Ska jag spridas för vinden, vill jag att vi sprids tillsammans. Lika sammanflätade då som vi alltid varit. Du och jag, jag och du.
Du somnade och jag höll om dig hårt. Viskade hur tacksam jag är över all vår tid tillsammans. Min skyddsängel. Tack, tack för allt.
Vi älskar dig….
Hua, 17 år av ditt liv tillsammans med misse…. det är en lång tid. Sköt om dig Lotta?
Så sorgligt och samtidigt så fint, att fått leva en sånt underbart kattliv och varit så älskad❤️!
Massa kramar????
Har varit i din sits en gång med en älskad katt på 17 år som fick cancer. Hjärtat går sönder. Tiden läker men kärleken finns alltid kvar.
Åh så fint skrivet?? Det är ju en familjemedlem som går bort. Tänker på dej och Lennox?
.❤️❤️
❤❤❤
Nej, du kommer inte att glömma! Inte hur han känns eller hur han låter. Du kommer att kunna känna hans päls i dina fingrar och hans doft kommer du att kunna mana fram. Du har haft honom, han har haft dig. Ni finns i varandra. Och sorgen är där och du kommer att leva gott ändå.
Så otroligt fint skrivet.
Tog farväl av vår älskade vovve i februari. Det svåraste jag gjort någonsin. Saknaden är enorm. Förstår vad du går igenom❤
❤️❤️
Så fint beskrivit men åh så sorgligt. Jag vet så väl hur det känns. Har hjälpt både en gammal katt och min häst vidare, följt dem till vägens slut och vinkat farväl. Hästen och jag hade delat liv i 27 år. Så skönt för din vän att ni var där hos honom. Han visste vad som väntade och jag tror att han var tacksam. Kram! <3
Åååå Lotta…Mitt hjärta går i tusen bitar när jag läser om din kärlek till Loppan?Vilken trogen följeslagare han varit och som han följt dig genom alla år. Han bor i ditt hjärta för alltid❤ Jag har förlorat båda mina katter i sommar. De bara försvann med en månads mellanrum. Det är jobbigt att inte veta vad som hänt dem och det är tomt härhemma. Även om det är jobbigt att vara med när de somnar in så vill man ju vara med hela vägen. Mina katters spårlösa försvinnande känns bara oavslutat på nåt vis…Ta hand om dig och tillåt dig sörja❤❤
Så fint du har skrivit om en älskad vän.Kram till dig.
Tårarna rinner här. Vilken kärleksförklaring. Lilla katt, sov så gott!
Fina Lotta, kram till dig med ♥️ Det gör så ont att släppa taget men inom dig finns hon alltid
Gripande och så vackert berättat.
Ja livets gång, sen tyvärr lika tråkigt när det händer oss människor och djur lämnar oss. Saknaden blir stor och minnesbilder kommer hela tiden.
Såå sorgligt! Jag beklagar förlusten av en älskad kisse. Men ni tog rätt beslut.
Vår kattunge 5 mån var bortsprungen ikväll några timmar och det var en pärs.
Tänk att djur kan vara så älskade! De ger ju så mycket så jag förstår inte hur vi kunnat klara oss utan en kisse så länge.
Nu har ni fina minnen kvar av er Loppan att plocka fram ur minnenas bank, närhelst ni vill.
Fint och starkt. Tre år sedan min älskade katt gick bort. Han var min bebis. <3
Beklagar, vet hur svårt det är att mista ett djur man älskar.
Så fint skrivet ❤️. Det är vidrigt när den dagen kommer som man måste ta farväl av en familjemedlem. All styrka till dig ?
Så fint du skriver ❤️ gråter som bara den! Men det var starkt av dig. Vi har ett ansvar alla djurägare…våra fina djur får inte lida. Dom förtjänar bättre och det är vårt ansvar att de får somna in tryggt i vår famn när tiden är kommen ❤️
Beklagar din förlust. Jag tror att jag förstår precis vad du går igenom, miste min skyddsängel för tre veckor sedan på dagen i dag. Vaknar fortfarande med en känsla av sorg och saknad varje morgon. Samtidigt är jag djupt tacksam över alla år vi fick tillsammans. Det är jag säker på att du också är. Varm kram.
Fina, fina kissen.
?❤️❤️❤️
Jag kan inte hålla tårarna borta. Tänker även på min katt som fick somna in för några år sedan.
Så väldigt fint skrivet. Gick igenom samma sak i våras, och känner igen det där med att bli lugn när det gäller.
Nu har vi en katt kvar, han är tjugo år men verkar må bra än så länge. Han har alltid varit skygg, var väl lite förtryckt av den andra katten, som var alfahannen. Han är ingen knäkatt, ligger gärna nära men inte på. Men när jag hade cancer (samtidigt som du) och låg och vilade efter dagliga strålbehandlingen, då kunde han komma och krypa upp vid min armhåla, som för att trösta och läka. Kanske katter vet.
Du var innerligt älskad av din familj, det fick vi som läsare ta del av under många år.
Sov i ro du fina!
Kram
Kramar till dig ?
Usch så vidrigt jobbigt Vi är i snart i samma skede med vår hund som är gammal. <3
Mitt hjärta är med dig!
❤️
❤️
❤️
Kramar till er!
❤
kram kram kram…..livet
Stackars dig, det är så jobbigt att behöva fatta ett sådant beslut, även om man vet att det är det bästa för katten. Så hemsk känsla att behöva råda över liv och död. Vet precis hur ledsen man är och hur tomt det känns. Stor kram till dig och Lennox.
Jag har följt dig till och från i några år men aldrig kommenterat.
Jag delade också på mig för några år sen så jag känner igen mig i mycket du skriver.
Vill bara säga: kämpa på❤️ Du fixar allt❤️
Jag bävar för den dagen då vi behöver ta bort vår katt.
Jag beklagar verkligen din sorg❤️
Kram ❤️
Det här fick tårarna att rinna för jag står inför precis samma sak. Och min katt ser nästan ut precis som Loppan, förutom att han har gula ögon. Han har också varit med mig genom tuffa år och nu ger han mig sällskap under mina barnfria veckor. Men har är sjuk och kan inte leva sitt liv som han brukade. Full av energi och upptäckarglädje. Så jag måste låta honom få somna in snart också. Det kommer inte bli lätt. Men jag vet att det är det bästa jag kan göra för honom ❤️
Jag förstår precis hur du känner det. En del av hjärtat går sönder. Vi fick ta bort vår katt i somras när han blev sjuk. Han var vår i 19 år. Min lilla bebis.
Kram och sörj och tänk på alla fin stunder ni hade tillsammans.
Varm kram!!! ❤️
<3
All kärlek till er som mist er bästa vän ❤️
❤️❤️❤️
17år…..det innebär att om Loppan var en människa skulle han fyllt 90 år.
Självklart gjorde du det enda rätta värdiga för din trogna pälsängel.
Grät av din beskrivande text.
Finner inga ord för att trösta mer än att jag känner sympati.
Varma kramar till dig <3 Vet hur det känns att mista sin fyrbenta familjemedlem. Men du tog farväl av honom på ett väldigt fint och hedrande sätt. Han finns med dig från ett annat ställe nu <3
???
Beklagar din sorg! Hade en soul-dog som var med mig på 2 förlossningar, fysiska kroniska sjukdomar, skilsmässa …..hon dog 2010. Har ännu inte återhämtat mig. Trots att jag nu väldigt oväntat stött på ännu en soul-dog, en omplacering av en hund som vi ”fick” av vår uppfödare. En 6 år gammal avelstik. Som gjort ”sitt” hos uppfödaren. Ville inte ha fler hundar…
men jisses…trodde mitt hjärta var stängt…..
Kärleken kom nästan omedelbart.
Idag (ca 18 mån senare) Älskar vi varandra något besinningslöst. Mimmi är 6 år; hon borde leva 6-8 år till….
jag får tårar i ögonen bara av att hon inte ska finnas i mitt liv.
Hoppas ditt hjärta kan vara öppet för en ny(?) reinkarnerad (?) själ.
Vem är vi att besluta om en fysisk form för en själ?!
Det är sååå ledsamt och tungt att mista sin pälskärlek. Nä, faktiskt, ett helvete är det. Och så kommer det att vara en tid men du klarar det! Ta stöd av förstående (djur)vänner! Stöttande kram? till dig från mig?
❤️
en stor sorg
❤
Så fint du skrivit. Jag gråter stilla när jag läser. Har också fått ta farväl av älskade husdjur. Förlusten kommer alltid göra ont, men de älskade minnena värmer.