VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

DET ÄR DAGS

Jag orkar inte skriva. Eller prata om det men i morgon måste vi ta bort Loppan. Hans öra har blivit sämre de senaste dagarna och det går inte längre. Det varar och han kliar och kliar. Mitt hjärta är just nu helt krossat. Jag bara gråter och gråter. Jag vet inte helt ärligt hur det ska gå till i morgon för jag kommer vara hysterisk., min bästa vän sedan så många år…


Kommentarer


  1. Teresa 20 september, 2019 on 14:25 Svara

    ? usch
    Ta hand om er
    Du gör det som blir bäst för loppan ❤️

  2. Carina Karlsson Sager 20 september, 2019 on 14:28 Svara

    Jag tänker på dej med sorg i hjärtat och vill dela med mej av en tanke som min systers barnbarn gav mej när jag fick göra av med min hund (endast 7 år gammal) pga sjukdom. ”Nu får hon träffa och leka med ”Embla” (hund) och gosa med mormor (min mamma) och den tanken gav faktiskt tröst fast jag inte är troende…?

  3. Helene 20 september, 2019 on 14:48 Svara

    Det finns inte några ord i världen som kan trösta. Det här är det svåraste vi måste göra som djurägare.
    Känner så med dig♥️

  4. Vicky 20 september, 2019 on 14:52 Svara

    Han har haft ett bra liv och följer du med honom imorgon och står vid hans sida så somnar han lycklig. ?❤️

  5. Anna 20 september, 2019 on 14:54 Svara

    ❤️

  6. Anna 20 september, 2019 on 15:07 Svara

    Amputera örat istället!!! Han klarar sig galant utan. Som innekatt har han många fina år framför sig. Tänk om!

  7. Ulla Berg 20 september, 2019 on 15:20 Svara

    Det är din sista kärlekshandling du kan ge honom och vårt ansvar som djurägare
    Sååå hemskt det vet jag som är på min 7:e och 8:de hund❤️❤️❤️

  8. Nettan i sumpan 20 september, 2019 on 15:25 Svara

    så sorgligt , blir så ledsen , vet vad ni går igenom. Kram!

  9. Ulrica Hed 20 september, 2019 on 15:40 Svara

    Så starkt av dig att ta det beslutet för hans bästa. Men det gör det inte mindre smärtsamt ❤

  10. Carina 20 september, 2019 on 15:59 Svara

    Kom ihåg att du gör det för hans skull. Det blir skönt för honom. Kram och lycka till.

  11. Eva 20 september, 2019 on 16:53 Svara

    En stund vid vår sida men för alltid i våra hjärtan❤️Hur länge vi än får ha våra fyrbenta med oss så är det aldrig tillräckligt länge. Styrkekram till dig och trots all sorg så kan vi ändå hjälpa våra vänner när de lider?

  12. Maud 20 september, 2019 on 16:57 Svara

    Hycklare! Du hade chansen att operera bort örat på din vän och ge honom mer tid!

  13. Lena Sjölund 20 september, 2019 on 16:59 Svara

    Hej Lotta! Så sorgligt att Loppan är sjuk.
    Styrke kram ❤️

  14. Michaela 20 september, 2019 on 17:33 Svara

    Så oerhört jobbigt för er.
    Mina varmaste tankar

  15. Ann-Britt 20 september, 2019 on 17:45 Svara

    Känner mid dig!
    Har själv gått igenom vid tre tillfällen.
    KRAM!

  16. Åsa 20 september, 2019 on 17:57 Svara

    Åh vad jag känner med dig, men du tänker så rätt kring Loppan. Jag vet precis vad du går igenom. Jag har tagit bort mina pälsklingar men ett halvårs mellanrum och det gör ont i hjärtat. Loppan kommer alltid finnas kvar i ditt och Lennox hjärta så länge ni lever. Tänker på er i morgon, kram Åsa!

  17. Karin 20 september, 2019 on 18:13 Svara

    Så fint ändå på vilket sätt cirkeln slöts för dig och Loppan. Hur han flyttade tillbaka till dig på slutet för att få tillbringa sin sista tid åter med dig. Allt har en mening. Cirkeln är sluten. Du orkar Lotta, ljuvliga minnen stärker dig i sorgen. Fina, goda Lotta.

  18. Margareta 20 september, 2019 on 18:14 Svara

    Så sorgligt och så svårt. Men man har sitt ansvar som djurägare. En dag är man framme vid stunden man aldrig vill ska komma…..Trots allt så klarar man det, för att man måste. Men gudarna ska veta att det är hemskt. Men du vet att du gör det rätta för Loppan!

  19. Carina Sjögren 20 september, 2019 on 18:48 Svara

    Tänker på dig <3
    Stor kram

  20. Marie 20 september, 2019 on 18:48 Svara

    ❤️ från en kattälskare till en annan ❤️

  21. Linda 20 september, 2019 on 19:40 Svara

    Jeg føler med deg, det er så forferdelig trist og vanskelig når man må ta et slikt valg. Man blir jo så ufattelig glad i dyrene sine.

  22. Karin 20 september, 2019 on 19:45 Svara

    Det är så hemskt och sorgligt. Vi var tvingade att ta beslutet för vår älskade hankatt förra året – han hade varit med oss i 19 år och varit med våra 3 barn under hela deras uppväxt. Jag kan säga att vi älskade varandra – vi satt ihop – kändes som han förstod mina känslor. Han blev svagare och tunnare och fick en muninfektion som inte kunde botas så beslutet togs…. Åh, vad jag grät, den tunna kattkroppen var blöt av tårar och snor när jag höll honom när han fick den första sövande sprutan. När vi lämnade honom ringde jag alla för att berätta- stortjutande. Jag var såååå ledsen. Efter någon vecka fick vi hämta urnan, som fortfarande står i vårt vardagsrum, kan inte gräva ner den… 3 månader hämtade vi en ny liten personlighet – inte samma katt, men någon att älska för sitt sätt att vara. Jag har klarat 1 1/2 år nu, gråter fortfarande men minnet är vackert när jag tänker på honom. Vi tog rätt beslut och han hade ett fantastiskt liv, det har jag också fast han saknas mig. Känner med dig i den hemska hemska stunden, kram❤️

  23. Pia 20 september, 2019 on 19:52 Svara

    Du får lov att tänka att djuren har förmånen att få dö innan smärtan är för svår till skillnad från oss människor. Du tar beslutet för att din vän ska slippa lida. Försök håll ihop så han slipper bli orolig. Mina tankar går till er i morgon ❤

  24. Inga 20 september, 2019 on 19:59 Svara

    Beklagar❤️ Tänker på dig

  25. Lars N 20 september, 2019 on 20:10 Svara

    Om man tänker på det så har han haft ett gott liv och haft det bra under så många år. Man växer ihop, delar livet utan urskillnad, vandrar sida vid sida… Länge.

    När det är dags, då kommer tiden då man skall hjälpa ens långvariga vandringskamrat att få ett värdigt avslut vid slutet av dennes del av stigen.

    Ge tillbaka något för alla gånger man funnit tröst i den villkorslösa viljan att finnas där för en när man är orolig.

    Det är smärtsamt, men också något heroisk att låta vännen få sin sista vila med sin älskade matte eller husse intill sig som sista minne.

    Om man skulle, om det ens går… sätta ett värde på vad kamraten betytt, så är det styrkan i smärtan när det är dags som berättar hur mycket man värderade kamraten.

    Det kommer att bli en stund av smärta och sorg. Men, också den stund som man delar på, stunden av respekt och omtanke…

    MÅ STYRKA OCH KRAFT FÖLJA DIG

  26. Maria 20 september, 2019 on 20:27 Svara

    Tänker på dig! <3

  27. Inga-Lill Gunnarsson 20 september, 2019 on 20:58 Svara

    Hej Lotta skickar styrkekramar till dig.

  28. Anna-Lena 20 september, 2019 on 21:12 Svara

    Styrkekramar till er alla! ❤️

  29. Anna 20 september, 2019 on 21:14 Svara

    Håller om <3 <3 <3

  30. Maria 20 september, 2019 on 21:26 Svara

    Älskade fina Loppan.. ❤️❤️❤️

  31. Carina 20 september, 2019 on 21:27 Svara

    (((Kram)))

  32. Anna 20 september, 2019 on 21:36 Svara

    ???

  33. Anna 20 september, 2019 on 21:43 Svara

    Har varit med om liknande, man går sönder inombords…❤️?

  34. Anna-Karin 20 september, 2019 on 21:45 Svara

    ♥️♥️♥️ Kram

  35. Sofie 20 september, 2019 on 22:19 Svara

    Lider med dig. Vad hemskt. Minns än idag de dagar jag som barn sa adjö till våra katter när de skulle få sova sin sista vila?

  36. Lovis människa 20 september, 2019 on 22:28 Svara

    Känner så starkt för dig och Loppan! Jag har just nu min katt Lovis lindad runt min arm här i soffan. Hon är tolv, ganska rund och jag förstår att hon har ont i höfterna när jag ser henne röra sig. Hon blev sämre efter att hon blev tvungen att amputera svansen för tre år sedan. Men. Hon har det bra också. Nattar barnen varje kväll och visar på många sätt att hon orkar och vill delta i familjen. Solar på altanen och söker upp oss för att umgås. Ger och får så mycket kärlek.

    Tårarna rinner när jag tänker på dig och Loppan. Imorgon.

    Jag har Lovis tass i min hand och jag vet att hon snart kommer berätta för mig att det är vår tur att säga hejdå.

    All kärlek till dig och Loppan ❤️

  37. Monica 20 september, 2019 on 22:38 Svara

    Lilla kisse…

  38. Elisabeth Hållberg 21 september, 2019 on 00:02 Svara

    Hej Lotta!
    Varför gör du detta?
    Loppan kan få hjälp mot kliandet
    i sitt öra. Varför vill du bli fri från honom?
    Jag tycker att du gör fel men kanske har han
    som så många katter blivit ett besvär för dig
    i ditt nya liv. Jag tror inte längre på din
    kärlek till din fina katt.
    Men karnske mår du battre utan din
    lilla katt. Du gör fel och tänker
    bara på dig själv för att slippa besvär, nu när
    du hela tiden ska ut och resa på dina uppdrag.
    Så är livet Lotta tyvärr var du den sista som
    jag trodde skulle vara så grym att svika en
    liten kattkompis, Varför hjälper du inte honom
    med vård istället? Jag bor på landet och varige
    höst som nu kommer dessa katter som människor
    lämnar, jag har redan nu två ungkatter som
    antagligen blivit övergivna, dom är hungriga och
    slitna. Jag blir så ledsen när människor inte
    har några ärliga hjärtan utan bara tänker på sig själva.
    Själv har jag sex katter min älsta katt Kalle är 19 år,
    han är frisk och pigg men även han har haft sina
    skador genom livet, men det har vi fixat och allt
    har blivit bra. Mina katter kommer från katthem och några
    har kommit hit övergivna på hösten som nu.
    Du orkar väl inte läsa ända hit men om så är
    fallet så är jag väldigt ledsen för att du inte
    låter Loppan få leva.

    Lisa

    • M 22 september, 2019 on 13:53 Svara

      Elisabeth Hållberg, vad du än lider av (brist på empati är sannolikt bara ett av dina problem) så bör du söka hjälp. Ditt enda syfte med ditt inlägg är att vara elak, och om man ger sin elakhet så mycket energi och utrymme som din text visar på, har man allvarliga problem.

      Det är synd om dig, men det ursäktar inte din elakhet.

      Sök hjälp, som sagt.

    • M 22 september, 2019 on 15:34 Svara

      Elisabeth Hållberg du menar att man ska söva en 17 år gammal katt med allt vad det innebär plus
      att behandla cancern tror nog Lotta har diskuterat detta med veterinären.
      Lotta gör helt rätt här.

    • Pia 22 september, 2019 on 15:50 Svara

      Usch och fy på dig. Elisabeth. Vilken fruktansvärd kommentar . Du måste vara totalt empatilös,.

    • Lars N 22 september, 2019 on 17:20 Svara

      Elisabeth Hållberg, Sådant avskyvärt inlägg… Helt makalöst!

    • Margareta 22 september, 2019 on 19:36 Svara

      Men är du på riktigt?? Elisabeth Hållberg.

  39. Anna 21 september, 2019 on 06:37 Svara

    Hej kära du!
    Å så sorgligt, ledsamt. Usch, neeeej! Förstår du helt förtvivlad ihop m även massa andra känslor!!
    Tänker desperat, går det inte operera bort enbart örat och att han ändå får livskvalité? Antar det inte går? Men om, ifall att….

    Förlorade själv vår kära underbara fina hund Rocky i somras. Så otroligt älskad och nu så otroligt saknad. Fick på kort tid besluta om avlivning. Vidrigt. Sorgen liksom ofattbar stor djup o tung, men minnena ljusar upp och vi hedrar och älskar honom så mycket vi nu förmår.

    Jag hoppas innerligt Lotta att du finner kraft, en väg genom det svåra, om det nu blir så som du skrev. Förstår alla minnen, betydelsen, kärleken o så mycket mer som rymms i ett liv, en själ❤️❤️❤️, i en relation.

    Hoppas du kan Tillåta dig bli omhållen o vara ledsen med ngn som förstår starka känslor av sorg förtvivlan och betydelsen av en kompis man delat och upplevt så stor del av livet med. Att du o Lennox kanske kan möta, dela och bondas i detta svåra, om det blir så….
    Varit viktigt iaf f mig få utrycka saknad för människor som förstår och undvika dem som inte kan relatera och förstå. Men alla behöver vi ju olika sätt hantera det svåra i. Hoppas du, ni finner ert sätt. ❤️❤️❤️❤️

    Kära loppan❤️.
    Tänker på dig, er.
    Sköt om er maaaassor.
    Massa massa kärlek och kramar o tack f du delar med dig av dig genom din blogg.

    ❤️?
    Anna

  40. Anna 21 september, 2019 on 06:54 Svara

    …å glömde skriva…., vilken otroligt fin bild på dina kära….❤️❤️❤️Så gulligt och så mycket kärlek.
    Hoppas även bilder sen kan hjälpa dig, er blanda upp sorgen genom fina minnen, om det nu blir den utgången du beskrev….
    Kram???❤️
    Anna

  41. marianne 21 september, 2019 on 07:41 Svara

    Gör bara en operation av örat, sen finns det cellgifter för djur

    • Ullis 22 september, 2019 on 18:53 Svara

      Han var 17 år och hade sannorlikt inte klarat det. Om det fanns alternativ hade Lottat valt det. Men nu måste vi lita på att hon gjorde det som var bäst så han inte skulle lida mer.

      Lotta jag lider med dig verkligen. Och ytterligare en sorg för dig att bära. Det var inte längesen du förlorade två pappor. Lotta du ska inte vara ensam i din sorg. Du har förlorat ytterligare en i familjen och det är tufft och svårt. Våga be dina vänner om hjälp och stöd nu. Du behöver det. Massor av kramar till dig.

  42. Lena 21 september, 2019 on 07:58 Svara

    Gråt så mkt du behöver! Du vet ju att du tar rätt beslut! Vi vill aldrig se våra pälsklingar lida och är skyldig dem att finnas där i den stunden, de har ju funnits där för oss så många gånger! Men det är såå tufft! Många kramar ❤️❤️❤️

  43. Anki 21 september, 2019 on 12:40 Svara

    Åh, fina Loppan, och fina Lotta ?. Inget jag skriver kan förändra eller förbättra något, men jag tänker på er. Har själv en underbar Smulan som jag är paniskt rädd om, och jag vet ju att jag på ett eller annat sätt, vid någon tidpunkt (hon är sju år än bara, men både ute&innekatt så oron för bilar och större djur finns alltid) kommer få vandra den väg som till sist innebär slutet. Rädslan och ångesten för det är stor, men enda sättet att slippa den hade varit att inte ta hem henne alls från början, och jag hade aldrig velat vara utan henne. Vågar inte tänka på hur det skall bli eller gå till, men tänker att allt det fina hon gett oss kommer väga över när den vidriga smärtan lagt sig. Men jag är också jättejätterädd att jag inte skall klara att vara stark för henne. Men på något sätt klarar vi det också. Det är jag säker på. Loppan har haft det underbart hos dig, och hur överdjävligt det än är, tänker jag att det är så, att du är med henne, hon får sova, och sedan är smärtan för henne borta. Hon har haft ett så fint liv hos er, och ni möts igen när det är dags, i Nangijala. Jag är inte så troende, men jag vill gärna tänka att det är så, det gör det lite lättare… Det hade varit så fint. All kärlek och stöd till dig och Loppan ❤️.

  44. Anki 21 september, 2019 on 12:42 Svara

    Och du, jag vet att din smärta inte tar slut med Loppans, men snälla ta stöd från dina fina människor omkring. Gör allt som kan lindra ens det minsta.

  45. Ulrika 21 september, 2019 on 14:19 Svara

    Lille sötnöten! Sov i ro.
    Kram…

  46. Lotta 21 september, 2019 on 17:40 Svara

    Tänker på dig ❤️

  47. Anki 21 september, 2019 on 18:31 Svara

    Ledsen att jag skrev hon och henne om din Loppa, vet att han är en han, men tappade det när jag började skriva om Smulan som ju är en hon ?.

  48. Teresia 21 september, 2019 on 21:26 Svara

    Det är så fruktansvärt när man måste ta beslutet men väntar man för länge blir det ännu värre efteråt. Det gäller att stålsätta för att djuret ska slippa lida. Sedan får man försöka hantera sin egen sorg och förtvivlan. Sörjer fortfarande min katt efter ett och ett halvt år.

  49. Anna 21 september, 2019 on 22:34 Svara

    Fina Loppan ??? Så otroligt jobbig del av att dela sitt liv med ett djur…

  50. Kerstin 21 september, 2019 on 22:37 Svara

    ❤️

  51. LM 21 september, 2019 on 22:53 Svara

    Beklagar, ta hand om varandra ❤️

  52. Pernilla 21 september, 2019 on 23:12 Svara

    ❤️

  53. Lotta 21 september, 2019 on 23:21 Svara

    Lotta

    Förstår dig precis?Skockat DN styrkekramar till dig❤️❤️❤️

    Kram från Anna-Lotta

  54. Lotta 21 september, 2019 on 23:22 Svara

    Skickat en?❤️

  55. Karin 22 september, 2019 on 00:20 Svara

    Känner med dig och mitt hjärta brister för ditt farväl av Loppan det är det sorgligaste med att vara djurägare att ta farväl. Vi ska vara så tacksamma för all tid vi fått men ack så tomt det blir och så ont det gör!
    Loppam lever kvar i de varmaste och ljusaste minnet!

    KRAM!

  56. Eva 22 september, 2019 on 00:21 Svara

    Många kramar!

  57. Maria 22 september, 2019 on 00:42 Svara

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  58. Eva 22 september, 2019 on 00:46 Svara

    ?

  59. Anna 22 september, 2019 on 10:30 Svara

    ❤️❤️❤️

  60. Maria 22 september, 2019 on 21:19 Svara

    Så jobbigt den dagen man alltid bävar för? kram

  61. Åsa Andersson 24 september, 2019 on 16:55 Svara

    Hej Lotta!
    Jag blir så ledsen av att läsa kommentarer när dem förmodligen inte har en aning och inte vet vad du vet!
    Min Linus (svart och lik loppan), min bästa vän fick en knöl som opererades bort…ringde och sa att han går lite konstigt och verkar besvärad, fick till svar att det är nogbara stygnen som besvärar..puhh
    Åkte in för att ta stygnen och kom tillbaka till en nedsövd katt…de hade hittat cancer i hela skuldran.
    Trodde jag skulle hämta en frisk Linus men fick hem honom i en låda…ligger under äppleträdet nu med älsklingsfilten och en burk tonfisk…kan ff gråta över honom men nu efter 10 år är det mest tårar över att jag har fått ha och älskat honom.❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *