Sista augusti och det det melankoliska vemodet börjar smyga sig på. Jag läser era kommentarer om varannanveckas livet samt om att kvinnan ofta drar det kortaste stået vid en separation. Det var en kommentar som satte sig och som jag är benägen att hålla med om. Vill gärna lyfta den här:
”Generellt tror jag kvinnor i allmänt är mer omhändertagande och fokuserar på mer på att hjälpa och involvera där partnern inte är lika stark. Om det då också är så att kvinnan är mindre intresserade av ekonomi och prylar då tappar hon mark här. Kvinnan stöttar mannen i att ha koll på de områden han brister i intresse för genom att upplysa och involvera.
Många män gör inte så utan sköter själv det kvinnan inte visar intresse för. I de fall där mannen skött ekonomi, hus, bil och kvinnan skola, relationer, mjuka värden etc blir steget enormt för kvinnan vid en separation. Mannen har ett kunskaps- och erfarenhetsmässigt stort försprång gällande tex huset. Många kvinnor orkar nog inte och har inte självförtroende i fråga hus/ekonomi att stå på sig i att behålla huset samtidigt som man brottas med alla känslor som en skilsmässa innebär.
Någonstans handlar det om ett egenansvar. Vill du ha pension får du ta tag i det när du är 30år annars står du där. Vill du ha ett hus får du lägga kraft och intresse på det och vara insatt annars blir det svårt att komma ikapp mannens försprång
Kan du fixa pannan när den strular, klipper gräset, sköter räkningarna, bokar sotning, förhandlar elpriser och byter packning i köket i vardagen blir det nog inte lika självklart att mannen ska bo kvar vid en separation, tror jag. Sedan är ju såklart inkomst en stor aspekt i frågan också naturligtvis. Men grovt gissat tror jag de vardagliga sysslornas fördelning är en stor bakomliggande faktor i att just mannen bor kvar”
Tack Lina. Du slog verkligen huvudet på spiken här.
Jag vill också säga att jag läser era kommentarer och bara är dålig på att godkänna dem. På era frågor svarar jag i kommentarsfälten men en del mailar jag privat och svarar. Det tar mycket tid att sitta att göra det, mitt nya jobb på Cancerfonden innebär mycket mer jobb än på Hänt. Jag jobbar mycket och måste välja mellan att uppdatera bloggen, prioritera sömn och att bli klar med de uppgifter jag har på jobbet.
Jag gillar inte det. Vill inte missköta min blogg, älskar att blogga och att ni som finns här har läst mig länge. Men när dygnet bara har ett viss antal timmar måste jag prioritera och tyvärr är det bloggandet som jag då skär ner på. Jag ska bli bättre på det, att uppdatera samt godkänna kommentarerna snabbare.
Nu ska jag ta mig till Hässelby för fest.
RSS-flöde
Älskade Älskade Lotta!….
Läser dig dagligen i många år….
Du är välkommen hem till mig..