VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

TUR OCH RETUR-TUR OCH RETUR-TUR OCH RETUR-TUR OCH RETUR

img_6845.jpg

Jag ser sig varje dag. Ibland flera gånger. Du bär ofta din tygpåse över axeln och så drar du upp jeansen med en näve, du stannar ofta till när du gör det. Ibland kliver du på vid Gullmars. Aldrig tidigare och du sätter dig sällan ner, gör du det är det bara för att resa dig en minut senare och vandra vidare i den knyckande och svängande gången som du verkar lärt dig parera galant.

Ibland möts våra blickar och dina ögon är stora och har samma färg som havet utomlands, blå men mer åt det ljusare hållet. Du slår ner blicken, oftare snabbare än jag och vill inte riktigt stanna för länge i mina ögon.

 

Ibland åker du bara en station, ibland länge. Jag tappar ofta bort dig bland myllret av människor men så är du där, många timmar senare när jag är på väg hem. Som vanligt blir jag nyfiken, skapar mina egna, inre bilder som sällan stämmer, för människor är långt mer flerdimensionella än vi tror.

Jag funderar lite på var du hör hemma, hur du var som liten, vad du gör på dagarna. Kanske far du bara fram och tillbaka på Gröna linjen. Det är väl alldeles utmärkt om det är bra för dig. Och så tänker jag att jag kanske ska ta mod till mig och nicka lite nästa gång vi ses. Lite bemötande har väl inget dött av.


Kommentarer


  1. Anna 9 augusti, 2019 on 01:22 Svara

    Ja, visst funderar man ibland… Vilsna själar. Eller kanske inte…
    Jag brukar också tänka så när jag betraktar människor – hur hamnade du där du gjorde? Vad var det som blev så rätt för någon, och blev så fel för någon annan?
    Och, som du säger – människan är flerdimensionell.
    Eller ‘More than meets the eye’, som Joey Tempest sjöng…

  2. berran 9 augusti, 2019 on 13:24 Svara

    Vad händer med dig Lotta? Du skriver först om din fascination för hemskheter och skönhetsingrepp och så lägger du ut kontaktannons i bloggen. Märkliga inlägg tycker jag.

    • Annica 10 augusti, 2019 on 17:32 Svara

      Haha, hur är det ställt?? Alla hästar har inte kommit upp? Läs igen vad Lotta skriver!!

    • Ika Jacobs 10 augusti, 2019 on 18:43 Svara

      Men snälla nån, hur kunde du vinkla detta till en kontaktannons? Jag tyckte inlägget var fint, en normal tanke, en undran hur en annan person har det. Sen med all vänlighet, kanske skulle ’nicka´ igenkännande. Kanske det skulle förgyllt hans dag? Ja, inte vet jag. Men du kan uppenbart inte förstå innebörden….

    • Pia 11 augusti, 2019 on 16:01 Svara

      Är du på riktigt eller? hur fasen kan du få till det som en kontaktannons?

  3. Sofia 9 augusti, 2019 on 14:24 Svara

    Hur gick det med bankfacket? Väntar med spänning på vad som fanns där…har sett lite för många filmer…

  4. Anita 9 augusti, 2019 on 19:58 Svara

    Så fint du har skrivit om dina funderingar kring
    denna person!
    Anita
    !

  5. Ann.B 10 augusti, 2019 on 16:46 Svara

    Hahaha….älskar bara första kommentaren??
    Klart du ska ge honom några fina ord…kan betyda allt.

  6. Mia 10 augusti, 2019 on 22:31 Svara

    Blir så berörd av det du skriver och gläds över att du lyfter och beskriver det som vi så ofta idag stressar/rusar förbi istället för att fokusera och uppmärksamma varandra genom ett gott VÄRDSKAP….. att bry sig om, ge en varm nickande blick, att välkomna både andra och sig själv. Inget konstigt, bara stanna upp och se människan vi möter i vardagen, på fritiden, på kvällspromenaden med hunden eller på väg till jobbet! Det kostar inget, tar inte särskilt mycket tid men kan förlänga en livstid genom att bli sedd och bekräftad med en värmande känsla i kroppen! Tack Lotta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *