VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

OBEGRIPLIGT

 

180529_Header_Terese-Alven

När jag läser att rörelseinspiratören och författaren Terese Alfvén lördags sövdes ner för att kunna hantera det faktum att hennes galopperande cancer kommer ta hennes liv är det ogreppbart. Hon blev sjuk  runt 1 maj. Det var alldeles nyss. Ett fullständigt vidrigt snabbt förlopp.

De har tagit farväl, skriver hennes man.

Tagit farväl? En av sommarens varmaste dagar då hon ska hoppa studsmatta med barnen, planera semester och pussa solbruna kinder

Farväl, det säger man till någon som varit sjuk länge, eller är gammal som gatan, eller som har fått en chans att processa, om det nu är möjligt.

Farväl säger man inte till en sprudlande glad och stark småbarnsmamma som hade helt andra planer för sig och sin familj.

Lik förbannat sades det farväl i går.

Hej då mamma, hej då pussar, hej då bråk, tjafs och kärlek, hej då framtid och nutid, hej då den sommartid nu kommer och packade matsäckar och hej då oro som tonårsförälder över barnens naturliga skutt.

Så vad vill jag då säga med det här inlägget

Två saker: Lev för helvete så mycket det bara går medan du kan. Och stöd cancerforskningen, precis som Tess ville. Vi måste hitta ett botemedel mot cancer.


Annons

Kommentarer


  1. Katarina 12 juni, 2019 on 10:42 Svara

    Ja huva, det är så gripande.

  2. Malin 12 juni, 2019 on 16:40 Svara

    Känner mig helt sänkt just nu… Först Terese, vars öde drabbade mig så hårt trots att jag inte följt henne sen tidigare utan snubblade över hennes Instagram för ett par veckor sedan. Sen i dag på lunchen chockades jag av en dödsannons för en bekant som jag inte ens visste var sjuk i cancer. Hon var strax över fyrtio med tre barn. När jag kliver innanför dörren hemma efter jobbet plingar det i mobilen och jag får ett meddelande att ytterligare en bekant förlorat mot cancern. Vet att jag måste leva så mycket jag bara kan men först måste jag gråta ett tag.

  3. Sandra Sjunnesson Exposito 13 juni, 2019 on 10:49 Svara

    Ja detta har berört mig (som många andra) så enormt!

    Inte bara för att cancer är så vidrigt och tar även de i ung ålder men framfröallt eftersom Teres hade noll chans att ens börja kämpa.

    Tanken på att själv se livet ett halvår framöver och sen inte ha det kvar då är så obegripligt svårt att ta in – dels ur hennes perspektiv men nu i största del för anhöriga som är kvar <3

    Som du skriver: LEV för helvete!!!

    https://attlevalivetinuet.blogg.se/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *