VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

VÅRMIDDAG

Vårmiddag för våra huvudsponsorer i Rosa Bandet-kampanjen. Jag ska prata lite. Har fått fem minuter till förfogande. Gulp. Det är bara att axla ansvaret. Vi är ca 40 personer, varav 5-6 stycken är från Cancerfonden. Vegetarisk till middag. Ingen alkohol serveras.

Det är viktigt att ha den här kvällen för våra sponsorer. Att briefa dem om hur det går i kampanjen, engagera, inspirera och många har ju varit samarbetspartners sedan flera år. Jag satt bredvid en superhärlig kille från Waynés coffee.

img_3890.jpg

Klas Kärre, ordförande Cancerfondens forskningsnämnd, pratade bland annat om immunterapi och att vi under året samlaat in närmare 630 miljoner till forskning om cancer. Forskare kan alltså ansöka om anslag och nämnden gå igenom, under förstår rigorösa jämförelser vem som ska få  pengar Oroligt intressant att lyssna till honom. Jag gick hemifrån 7:45 och kom hem 22.

img_3884-1.jpg

En lång dag och är inte så förtjust i att Lennox är ensam (med kompisar) men allt med mat är löst och när jag får dåligt samvete blir jag så förbannad på mig själv. Jag har träffat barn, interflyktingar i Kongo som åt gräs. Att vara hemma med kylen full av mat är ingen fara.


Annons

Kommentarer


  1. Gabriella 22 maj, 2019 on 15:31 Svara
  2. Helena 22 maj, 2019 on 15:46 Svara

    Vet precis känslan. Känslan av att man inte räcker till. Fast vi gör det, gott och väl. Hade en 11-åring i baksätet påväg till forbollsmatch som berättade att hans mamma bor i Canada. Och dom träffas på sommarlovet varje sommar. Då är ju varannan vecka plötsligt världsbäst ♥
    Stor kram till dig ♥ Du gör skillnad!

  3. cecilia 23 maj, 2019 on 14:12 Svara

    Så kul att se om ditt nya jobb! Verkar så intressant, grattis till det (fast det är väl inte så nytt längre men ändå!). Jag har en fundering om det där med dåligt samvete när man är ifrån barnen: jag tycker personlingen att det här HELT OK att säga att man känner så, det är väl helt naturligt – och förståeligt! Det är ju inte det att vi tror att dom inte äter eller blir sjuka eller annat, det är ju att man saknar dom och vill vara med dom. I dagens samhälle är det lite för mycket ibland, tycker jag, där man nästan ska skämmas för att som tjej speciellt säga att man vill vara med sina barn. Precis som att man liksom inte är tillräckligt stark/cool/karriärmedveten mm. Men det handlar ju inte om det. Jag känner precis likadant när jag ibland jobbar kvällar eller reser med jobbet. Det är naturligt och helt Ok att känna/säga tycker jag. Tack för bra blogg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *