Efter att ha jobbat 18 dagar på Cancerfonden klev jag idag upp som moderator på seminariet kost och cancer i regi av Cancerfonden och dietistförbundet. Jag fick den här frågan tidigt, jag hade skrivit på kontraktet men inte börjar och nu var de dags. Fy sjutton så nervös jag var.
Jag var vaken till 02 och läste in manuskorten då jag skulle moderera fyra föreläsare under två timmar. Att prata om min egen resa är lättare. Den historien kan jag, den kan inte bli fel. Men i det här sammanhanget kan ju massor bli tokigt. Men så blev jag väldigt glad när jag såg de här två i publiken, min gamla kollega och vän Vanja till vänster. Vanja har en bukspottkörtelcancer som hon opererat och så fina Carina som lever med en spridd, obotlig bröstcancer.
Så fint att se dem och kände mig lugnare när jag såg dem i publiken. Det gick bra. Och blir väldigt stolt över mig själv när jag kliver ur den här trygghetszonen och pushar mig själv långt utanför gränsen för vad jag egentligen klarar, tror mig klara.
Men har det där mantrat i huvudet. You can. End of story.
I morgon har jag möte 13 om ambassadörsprogrammet med min kollega Jenny inne i stan. Jag kommer ju att sköta ambassadörerna på Cancerfonden och någon form av överlämmning måste ske. Sedan kommer Lennox vid 16. Barnvecka framför mig. Hurra.
Jag har suttit mycket. Som projektledare, på en just nu tillfällig arbetsplats i Frösunda, så jobbar vi hemifrån en del. Producerar hemma men är tillgängliga på mail, telefon, Teams och Sharepoint. Så i morgon jobbar jag hemifrån. Ca 8.30-13 då det är möte med Jenny och sedan hem och fortsätta.
I september flyttar vi tillbaka till city och då vet jag inte om det blir lika mycket jobba hemifrån. Som sagt, efter 18 dagar, fattar man knappt var toaletten är.
På söndag har jag en föreläsning i Växsjö så måste repetera inför den i helgen.
RSS-flöde
Åh, jag skulle nog tro att ”vad du klarar” är långt bortom din nuvarande komfortzon. Kanhända är komfortzonen de gränser som tidigare satts av dig för att klara av relation, slagsmålet med liemannen, att samtidigt vara förälder.
Man har bara så mycket kraft, men nu har du fördelen av att kunna nyttja din livskraft, den styrka du alldeles uppenbarligen besitter. Kanske behöver du träna på att styra dina styrkor nu när kraften finns till stora delar orörd?
Yes you can and will!
Tack Lars. Du är alltid så klok!