VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

ETT SISTA FARVÄL EFTER 17 ÅR….

img_0922.jpg

Jag har inte riktigt kunnat hantera att skriva det här. Det ÄR förenat med så många känslor. Sorg, vemod, rädsla, glädje, vemod, mycket vemod, oro, stolthet. I fredags firades jag av en vecka i förväg då det är sportlov och många borta nu på fredag.

Jag beställde pepparkaksdeg och öl. Mina chefer höll ett kort tal och jag trodde jag skulle gråta, hade förberett mig på den här dagen i flera veckor men det gick… bra.

img_0900.jpg

Såklart hade mina kollegor fixat ett sista löp till mig och samlat till en röd matta så jag kan ha den hemma och gå på, så jag inte saknar röda mattan för mycket. Och så satt vi där i sofforna. Drack öl, skattade, jag tog med gamla kort genom åren från vimmel.

Och jag vet ju precis hur det är när andra slutat. Att man tackar av dem och sedan går de ut genom dörren och det är precis om om de aldrig varit där. 

Man böjer ner sina huvuden över datorerna och fortsätter och så kommer det vara när jag går också.

img_0982.jpg

Den Röda Mattan

img_1016.jpg

Jag tycker är lite jobbigt att skriva om det här farvälandet. Jag har under förra veckan plockat hem alla saker och denna vecka tar jag resten. Jag gör mina sista artiklar, mina sista vimmel, ställer mailen på autoreply, rensar sakta skrivbordet.

img_1017.jpg

Emelie, Jonas och Charlie.

Så vi dricker öl, går ner till restaurangen i samma hus som ALLER och där möter mina fotografer Malin och Micke upp , tillsammans med andra människor utanför huset jag jobbat med genom åren.

img_0895-2.jpgSaga och Agnethe. Så grymma på det de gör. Skulle vilja ge varenda en av dem en guldmedalj för det hästjobb de gör på Hänt.

img_0865.jpg

Med flit lämnar jag kvar en bild på Lennox och mig, strategisk i fönstret.

img_0871.jpg

Allt går bra. Jag trodde det det skulle gå helvete helt. Någon sa ”Låt tårarna komma”  och såklart, men när jag gråter finns det ingen hejd på det.

Jag snorar och hulkar i en timme. Jag har bara så svårt att fatta att jag tagit det här stora klivet.

För er som läser mig kanske det inte är konstig, man byter jobb ibland. Men jag är en sådan extrem trygghetsnarkoman. Gillar inte alls förändring. Drivs inte av karriär, att avancera, klättra. Så för mig är det här jättestort.

Och sedan ska man ju tillägga att efter 17 år är det superläskigt att sätta foten utanför Aller. I en helt ny värld.

img_0896.jpg

Pontus Varg och jag har jobbat många år tillsammans.

img_0861.jpg

Och mitt skrivbord rensas.

Det här med Ola är ett kapitel för sig. Jag klarar knappt av att skriva om det. Vi har jobbat längst tillsammans.

Vi är de enda av den gamla reporterstyrkan kvar från den gamla SE&HÖR-tiden och delar väldigt mycket ihop.

img_0897.jpg

Så för mig är det väldigt känslomässigt med Ola. Definitivt den som jag har haft mest ångest över att lämna.

Han är min gamla bundsförvant sedan så många år och när han sedan skulle gå på kvällen orkade jag inte med några stora farväl.

Vi kramades, sa bara ”Vi ses snart”.  Jag klarade inte av helt enkelt att göra det för stort och dramatisk. Jag kommer alltid ha en speciell relation med Ola.

img_0908-1.jpg

Bästa Erika, Saga och Jonna.

img_0906-1.jpg

Och älskade fotograf-Malin förstås. Mer än 17 år tillsammans.

img_0981.jpg

Byter röda mattan mot Rosa bandet.

unnamed

Och fint kort från vår VD Bodil med tillhörande blommor från både kollegor och Bodil.

img_0968-2.jpg

Vackert hemma.

img_0976.jpg

Så. Hej då röda mattan, champagne, kindpussar och kändisar. Hej då allt det jag känner till och hej något helt nytt och okänt. Men något väldigt viktigt och mer nära mig som person.

Jag kommer att vara ledig två veckor innan min nya tjänst. Och jag kommer inte att skriva så mycket mer om det här slutandet. Det är rätt emotionellt och förenat med mer än bara ett jobb. Jag har VARIT mitt jobb under så många år, identifierad med det. Vem är jag nu?

Puh. Nu gör vi det här.


Kommentarer


  1. Ullis 27 februari, 2019 on 07:14 Svara

    Gjorde samma resa i höstas. Bytte jobb efter 17 år. Lämnade alla mina fina arbetskollegor. Men kände att jag var tvungen. Att jobba kvar hade i slutändan inte gjort mig lycklig. Och jag tror du gör helt rätt som tar semester lite innan. Jag gick från mitt gamla till mitt nya direkt och det blev lite jobbigt. Var liksom kvar i det gamla fortfarande och och hade svårt att släppa det. Så försök att landa och gör lite avslut innan du går in i det nya är mitt råd.

  2. Jessica 27 februari, 2019 on 07:16 Svara

    Du är bäst Lotta!
    Jag tycker så mycket om att du inte håller inne med vad du känner, du vågar berätta dina känslor i en värld där man ska vara stark och rycka på axlarna och gå vidare. Jag tycker det är befriande att läsa att du är ledsen, rädd, glad och alla andra känslor. Du blandar högt och lågt, barn i nöd och fina college tröjor.
    Tack Lotta för att du delar med dig ❤️

    Kramar och spark i rumpan till nya tjänsten!

    • vimmelmamman 28 februari, 2019 on 20:20 Svara

      Men tusen tack! Så fint sagt. Nu blev jag glad i hjärtat!

  3. Anna 27 februari, 2019 on 07:28 Svara

    Läser jag rätt under översta bilden, ”pepparkaksdeg och öl”? Är det en god kombination? Aldrig hört. :-/
    Lycka till med nytt jobb, det kommer att bli så bra så bra.

  4. Marga 27 februari, 2019 on 08:34 Svara

    Åhhh, jag förstår preciiiis hur du känner…..Men men tar sig igenom o det nya kommer att bli din nästa tygghet. Från också en som är en riktig trygghetsnarkoman 🙂 . Lycka till!

  5. Cath 27 februari, 2019 on 21:25 Svara

    Ja det är skrämmande hur snabbt man glömmer folk och själv blir glömd. Jag slutade efter 11 år I en liten organisation, Ingen ersatte mig och allt rullar på som vanligt fast med högre och mer sårbar arbetssituation för de som är kvar. Min närmsta kollega minns idag inte varför jag slutade vilket berodde på en ”viktig” omorganisation som sedan inte blev av. Chefen fick iaf som han ville indirekt och tjänade in en slant på en tjänst. Jag älskade mitt jobb och det var också en stor del av min identitet. Idag har jag ett jättebra jobb på ett stort företag, bra chef och massor av roliga kollegor. Folk slutar och glöms bort, livet rullar på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *