VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

TACK FÖR ERA TANKAR OM LOPPAN!

Usch, mina tårar bara forsar när jag läser alla era fina berättelser om era pälslingar. För jag har läst alla och om du har tid tycker jag du ska göra detsamma, läsa kommentera här. Att berätta och dela med sig är så fint och ärligt. Så tack från mig, verkligen.

Jag tycker örat är bättre. Kan det vara så att medicinen hjälper ändå? Det är inte lika blodigt och varigt utan har torkar lite, den där knölen.

Det ger mig lite hopp och andrum. Men likväl vet jag ju att jag någonstans länge fram  kommer behöva ta bort honom och blotta  tanken får mig att börja gråta.

Herregud, detta grinande. Jag borde vara jublande glad. Jag har fått ett nytt jobb, en bra lön, många semesterdagar och en fantastisk chef (jo hon verkar grym) men gråtfesten tar inte slut. Så konstigt, jag är ju verkligen ingen labil person generellt men tror att det är en process med Loppan jag bara måste igenom. Vi väntar. Och tänker. Och klappar och pussar under tiden.

Stolt är jag däremot över min kollega Ola Brising som idag kom till jobbet med ett rykande färsk exempel av boken ”Svartenbrandt-Sveriges farligaste man, (Storyhood) Ola är gift med Jackie Ferm, som är dotter till Svartenbrandt och jag vet hur hur otroligt tufft det är att skriva bok när man samtidigt jobbar heltid.

Jag har sett och hört hur han kämpat med den här tegelstenen men såg snyggt omslag och känns tung och dyr i handen. Stort grattis Ola. På riktigt så imponerad av dig.

Det här är Olas andra bok, den första  Rövardotter-Jackie Ferm (Bookmark förlag) handlar om Jackies uppväxt  och kom ut samma dag Svartenbrandt släpptes ur fängelset. Den var tänkt som en försoning som dessvärre uteblev men det är en fantastisk bok.

Det är omöjligt att läsa hennes historia utan att gripas av stor respekt” sa tex recensenten Lotta Olsson, DN.

img_0237.jpg

Det kommer bli det svåraste  att lämna jobbet. Att säga hej då till Ola. Vi har jobbat väldigt länge tillsammans och det jobb jag har nu är inte det jobb jag haft, det är ett helt annat jobb som är lättare att lämna men , mina gamla kollegor…. Gråt igen, kan inte tänka på det heller, Fifan, det tar aldrig slut med svajigheten.

 


Kommentarer


  1. Pilla 1 februari, 2019 on 08:03 Svara

    Angående loppan. Ta upp kortisontabletter med din vet. Symptomen går tillbaka rätt rejält och han kan leva symptomfri länge.

    Vår vovve fick lymfom för 1 år sen och den har ju tyvärr dödlig utgång men med kortisonet fick vi 3 extra underbara symtomfria månader där vi hann smälta det som komma skulle.

    Eftersom loppans cancer inte är dödlig i sig utan ger honom jobbiga symptom så skulle förmodligen kortisonet kunna få honom att leva länge utan att ha det jobbigt.

    Om man som djurägare känner att djuret inte lider av äta medicin eller dom dåliga dagarna är fler än dom bra….. ❤️

  2. marianne 1 februari, 2019 on 10:12 Svara

    Behåll katten ett tag till.

  3. Lotta 1 februari, 2019 on 22:00 Svara

    Hej, om jag hade varit du hade jag amputerat hans öra. Han klarar sig med ett. Ge honom några år till eftersom cancern inte är spridd.? ❤️

  4. Cilla 2 februari, 2019 on 16:03 Svara

    Sitter och tänker på din fina gamla kissekatt, om du inte låter ta bort örat så kommer cancern att sprida sig, och det kan gå fort. Du får då återigen ett helvete och missen lider, men troligtvis visar han inte det, katter gör inte det.

    Tycker du ska göra som veterinären svarade dig på din fråga vad han skulle ha gjort om det var hans katt. Låt inte katten lida och bli ännu sämre innan han kommer till katthimlen.

    Snöig stor kram till dig .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *