VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

DISCODUNK OCH TÅRAR

facetune_14-01-2019-06-35-06.jpg

Lördagen tillbringades hos mig. Älskar att bjuda hem folk som inte känner varandra sedan tidigare. Sofie, Frasse och Cathrine kom, Frasse och Cathrine är bästa vänner men Soffan har de aldrig träffat. Jag bjöd på ost och chark-bricka. Vi drack vin och tog sedan en taxi till Strandvägen 1 där min vän Richard Rahm spelade skivor. Det var Threst som ringde och tipsade om att Rille spelade.

Superhärligt och både Threst och hans Lotta, samt Lotta Collste och hennes Peter var där. Vi stannade till 1 och gick sedan alla vidare till nattklubben Rose som ligger nära. Där dansade vi i lilla baren, jag drack en öl och vid 4:30 tyckte jag att det räckte och tog mig hemåt. Men fick ett bryt på toaletten innan. Det har varit så otroligt jobbigt att läsa om Almas i Afganistan. Hela helgen har det varit en klimp i magen och precis som vanligt är det när kontrasterna blir för stora som det blir så tydligt.

img_9561.jpg

Här står jag, vi och dansar med vänner i ett land där vi ändå har möjligheter att ge våra barn en tillvaro med skolgång och trygghet för det allra flesta medan Almas (som betyder Diamant,  hans föräldrar har förstås tyckt han var en diamant, som han är)) sover i ett annat land i en säng med en vuxen man. Jag känner mig inte som en labil person. och tror inte att andra upplever mig som sådan heller. Och jag är glad att jag känna så mycket. Till slut dunkade folk så mycket på toadörren att jag rödgråten fick öppna, hämta min jacka i kaoset och åka hem. Loppan väntande hemma vid dörren.


Kommentarer


  1. Mia 14 januari, 2019 on 09:32 Svara

    Ja det är fruktansvärt med Alma, finns nog många såna barn. Att du fick ett psykbryt berodde nog på to much alcohol, jag kan bli ledsen ibland då också. Tänker på min man som bara dog helt plötsligt….

    • vimmelmamman 14 januari, 2019 on 11:01 Svara

      Hej Mia. Nej, jag var inte speciellt påverkad av alkohol. Förmodligen berodde det på att det är så fruktansvärt vidrigt och svårt för mig att släppa. Och ingenting annat.

  2. Sarah 14 januari, 2019 on 13:30 Svara

    Vilken bra förebild du o Threst är.

  3. Ullis 14 januari, 2019 on 20:21 Svara

    För mig är det som att jag har så mycket lättare till gråt nuförtiden (är 44 år). Det är precis som att alla år man gått och varit stark så går det inte längre. Man måste få brista lite nu och då. Kanske är det så med dig med Lotta? Och det där med Almas är fruktansvärt men jag behöver sålla lite nuförtiden. Inte läsa om de allra värsta. Inte för att jag inte vill eller för att jag vill blunda. Men en sån historia kan nästan äta upp mig. Jag ser dig Lotta som en väldigt empatisk person. Och du kanske också ibland måste sålla lite. Läsa lite mer om de lyckliga historierna. För att må bra och för att du har fullt upp med ditt eget. Det är okej att göra så i perioder av livet anser jag. För att orka.

Lämna ett svar till vimmelmamman Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *