VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

ALMAS LIV

Jag förstår att ni upplever mig som spretig. Ena dagen löshår, andra utmärglade barn. Och det enda jag kan säga är att det ena inte förminskar det andra.

Man kan prata om svåra frågor med läppglans i fickan och vara en engagerad person fast man har löshår och filler. Vi har ju pratat massor om det där genom åren här.

Artikeln om 13-årige sexslaven Almas är det värsta jag läst. Och jag har ändå löst Magdas alla reportage från Liberias Ebola-utbrott och nu hennes bevakning från Afghanistan. Och jag har rest, och träffat barn, treåriga våldtäktsoffer och gatubarn som har glömt om de har några syskon. Men det här…..

Ingenting har påverkar mig så mycket förutom bilden som Mattias Klum tog i Rwanda.

Läs. Det är det minsta ni kan göra för Almas skull.

Hans namn betyder diamant….

Här är länken att klicka på. Expessen


Annons

Kommentarer


  1. Cath 12 januari, 2019 on 18:40 Svara

    Så otroligt ofattbart och hemskt. Tydligen enligt artikeln en helt normal sedvänja i landet. Detta bidrar också till att öka problematiken då de kommer hit. Har vi kunskap om att ta hand om dessa traumatiserade unga pojkar? Vad har inte deras uppväxt bidragit till för deras psyke och hur tar det sig uttryck? Är vi naiva att tro att bara de får gå i skola så löser sig allt? Kunskapsluckorna, vart börjar man och hur är deras syn på kvinnor, något som artikeln också speglar. Ska man skylla allt på skolan om de inte klarar sig i samhället eller utsätter andra för fara om de inte får vård? Hur ska vi och andra länder kunna styra upp ett land som har en sån vansinnig människosyn? Jag såg ett reportage på Tv där en mamma gav sin bebis opium för att hon skulle hålla sig lugn, vart börjar man i denna hemska värld för att rädda dessa stackars barn?

  2. Lotta 12 januari, 2019 on 22:21 Svara

    Fyyy f-n!

    Det här handlar inte om Afganistan eller något annat land för den delen. Det handlar om vuxna mäns makt! Det är mäns makt över kvinnor, flickor och pojkar. Man tar sig makten över svagare individer. Man gör övergrepp och utnyttjar andra för sin egen vinning och tillfredställelse.
    Jag blir så ledsen och berörd av det jag läste. Han flinar …. så sjukt så sjukt

  3. Victoria 13 januari, 2019 on 13:09 Svara

    Det är så mycket i världen som gör ont att läsa om, men inte det här. Det gör inte ont. Detta är värre. Mycket, mycket värre. Det är en enorm smärta som träffar mig när jag läser. Och ändå vet jag. Jag vet sedan innan, att sånt här helvete finns. Jag vet för jag har läst och hört det förrut. Ändå är smärtan lika brutal som första gången jag tog del av en berättelse. Det går rätt in i hjärtat, och där, någonstans går en liten del av mig sönder. Jag läser, har fruktansvärda mardrömmar, mår dåligt, och läser igen. För det är just det som gör mest ont. Att jag vet vad som händer, jag mår dåligt men jag kan bara fortsätta mitt trygga liv. Jag kan fortfarande pussa mina barn godnatt och vara med och skapa en trygg framtid för dem. Och medan jag gör detta, medan jag pussar på mina barn, fortsätter helvetet för så många andra.
    Och som du skriver, att läsa dessa berättelser, är det minsta vi kan göra. Jag är glad att du delar med dig, för dem som kanske har missat Magdas viktiga röst.

    Och du Lotta: Det spelar ingen som helst roll vad du har i din ficka. Du kan ha tio läppglans och ändå är dina texter lika viktiga! Du är viktig!

    Tack!

  4. Sofia 13 januari, 2019 on 18:54 Svara

    Helt vidrigt. Dessa män är helt klart sjuka i huvudet, men det är ju ännu värre att det tillåts ske öppet och att myndigheterna blundar för det.

  5. Mia 15 januari, 2019 on 19:44 Svara

    Helt fruktansvärt. Även om man vet att det sker mår man lika dåligt när man läser ett sådant här reportage. Vi måste också komma ihåg att alla som flyr från Afghanistan (eller exilafghaner från Iran) inte har varit med om det här. Afghanistan är ett klassamhälle och de som kommer till Europa är ofta hazarer, en stigmatiserad etnisk grupp, vars tillvaro är tuff. Jag träffar många afghanska unga män i min undervisning och varenda en jag har mött är respektfull, ödmjuk och artig. Några har jag lärt känna lite mer och de är några av de finaste människor jag träffat. De är extremt tacksamma över att ha fått komma till Sverige som är ett säkert land, men det tär på dem att vänta i flera år på uppehållstillstånd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *