Lilla pappan. Jag hoppas han inte fryser där i tjälen. Mamma skickade den här bilden idag då hon besökte graven.
Det är ju ett mörker att förlora sin livskamrat. Man kanske inte har en brinnande åtrå men med åren växer det fram en ömsesidigt respekt och omsorg om varandra tror jag.
En känsla som många av oss kan föredra framför det skaviga och aviga när man ska lära känna varandra, viljan att vara lika, tänka lika, byts ut till att vila i tilliten att kärlek definieras utifrån andra parametrar än att man just ska vara lika.
I morgon kommer min kärlek hem från skolan och jag får, om jag har en jäkla tur, pussa honom lite
RSS-flöde
❤