Sista tiden har det smugit sig in någon slags längtan efter att komma hem. Ni som läser mig frekvent vet ju att jag har svårt att landa i det här boendet.
Men sakta börjar jag gilla plats. Tita på TV utan att känna en rastlöshet ( jag har inga problem att vara själv, det är inte det rastlösheten beror på)
Tända doftljus, hämta filten. Vila, återhämtning. Tror det är extremt viktigt med just återhämtning.
Och glad att jag lät lägga in den här beiga heltäckningsmatta i sovrummet. Så otroligt skönt nu på hösten.
Foto Houzz.se
Har nu förstått att återhämtning är A och O men det tog sin tid innan den polletten trillade ner. Det dröjde tyvärr ända tills hela tillvaron vändes upp och ner.
Du har ett smakfullt och inbjudande hem. Hoppas att du nu hittat trivseln där och i lugn och ro kanske hitta ditt nästa boende på markplan. Tack för alla dina ord du ger oss läsare.
Hej Lotta!
Du har ett så vackert och stilfullt hem!
Förstår verkligen att du längtar hem.
Skönt att du kommit lite till ro och trivs med tillvaron.
Läste någonstans att en skilsmässa ”tar” tre år av ens livet, vet inte om det stämmer på dig också…
Ha det bra!
Kram från en ”gammal” följare/ Kerstin
Hej! Jag tycker det är trist med kommentarflödet. Livet handlar mycket om demokrati, låta människor får ha sina tankar reflektioner… jag tror du rengjort för mycket. Ett personangrepp är inte sådant som handlar om ditt utseende.
Jag känner igen den känslan, och det är så otroligt jobbigt eftersom det är så svårt att hitta lösningen. Det enda som har funkat för mig är när jag har gjort riktigt rejäla rensningar överallt; i garderober, i lådor, skåp, källare… överallt. Då har jag faktiskt känt mig mer hemma av nån underlig anledning ?
Du e nog en ”late bloomer”.Är sån själv, behöver låång tid på mig för att känna efter, hitta min plats och om/vad jag trivs med. Velar ofta och måste känna efter länge om vad som känns bra.