Jag får frågan med jämna mellanrum hur min klimakterieresa har sett ut. Så nu kör vi:
Min mamma hamnade i klimakteriet tidigt. Redan runt 46 tror jag och det vet man, att det verkar vara väldigt ärftligt och hon hade ganska stora problem.
Jag började må dåligt för cirka två år sedan, Det var ju precis i samma veva som skilsmässan och allt var bara rörigt, svårt och tung ändå så det var svårt att separera vad som var vad känslomässigt.
Jag var så otroligt trött. Förvirrad, Kunde ställa in skorna i kylen i princip och var torr och grusig i ögonen vilket bidrog till att jag kände mig ännu tröttare. Jag fick upprepade urinvägsinfektioner och kände mig nästan sjuk, och så den här låga känslan, allt var bara svart och ogenomförbart.
Dessutom svettades jag floder. Främst på nätterna men även dagtid. Kom som vågor och blev helt blöt av svett, för att i nästa sekund frysa.
Dessutom försvann mensen något år innan. Den hoppade över och blev oregelbunden länge först. Först fick jag Östrogen gele som jag skulle smörja in mig med men det var bara kladdigt.
Min gynekolog rekommenderade mig att sätta in en hormonspiral som jag haft ett år nu. Och så får jag östrogenplåster, små genomskinliga som jag sätter vid höften, ett nytt två gånger i veckan. Jag har frågat henne tusen gånger om det finns risker med cancer vid en hormonspiral men hon försäkrar mig nej.
Och besvären försvann ni några veckor. Upp till åtminstone 75 % av de värsta symtomen. Jag är fortfarande inte riktigt mig själv, har liksom huvudet under armen på ett sätt jag inte haft tidigare men det är mycket bättre. En del tycker att man bara ska gilla läget, att må så, men det väggar jag.
Vi kvinnor bär så mycket ändå, våra barn, vår oro, våra krav. Nej, kan jag må bra så absolut. Det finns inget fint i att bära offerkoftor.
I morgon kommer en taxi och hämtar mig 5.40. Ska till Älmhult för att spela in ett TV-program.
RSS-flöde
Tack för informationsrikt inlägg. Jag var först lite skeptisk till att få en hormonspiral insatt, men ändrade mig snabbt då min gynekolog sade att den åtgärden kan minska risken för cancer i livmodern.
Kram Anna.
Det heter klimakterium.
Schysst av dig att dela med dig av dina erfarenheter av denna farsot. Fy fasen vad jag är trött på klimakteriebesvär. Fick piller (östrogen) utskrivna, men efter att ha läst biverkningslistan (vilken innehöll i princip ALLA klimakteriebesvär man redan har, plus lite annat smått & gott) så har jag inte tagit dem..Funderar nu på om spiral kan vara ett bättre och mer skonsamt alternativ, fick aldrig det som alternativ av gynekologen konstigt nog..
Tack för att du delar med dig! Klimakteriet är som ett enda stort frågetecken tycker jag. Jag har försökt ta reda på hur länge det kan pågå t ex och fått diffusa svar som att det kan pågå i allt från ett till tio år eller mer. Ett glömt område som det inte forskats på eller lagts några resurser på.
Varma hälsningar från en 47 åring som ännu är symptomfri?