VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

VEM SKA VETA SEN?

I samarbete med Whenever

Det tog ett tag att landa i det här med sajten Whenever. Jag fick frågan att berätta om den för er och  för mig kändes det självklart och väldigt rätt då mina båda pappor gick bort med kort tid emellan. Men det där har vi redan tagit.

Whenever är en sajt där du samlar all information du vill att dina anhöriga ska ta del av den dagen du går bort. De kontaktar då den du uppgivit och du kan i din digitala  bestämma precis vilken typ av information du  vill lämna. Allt från koden till datorn eller det där viktiga brevet.

Jag har bestämt  mig för vem som ska få ta del av av mina viktiga uppgifter och det kommer att bli min lillebror Thomas. Han får ta del av mina bankkonton och alla mina inlogg. Det blir bra. Jag utgår från att han kommer leva länge än mig och han är min lillebror så det känns väldigt naturligt. Sedan är det ordning på Thomas också.

Dödstäda. Det är så det kallas tror jag och det var verkligen en skön känsla att det där är klart nu. Lagt på hyllan. Jag behöver inte fundera över detaljer eller att mina anhöriga ska oroa sig eller stå där med en massa problem. Enkelt och smidigt, jag tror det tog cirka 15 minuter.

Och jag har säkert skrivit det tidigare men viktigt att veta att all identifiering sker med BankID, alla avtal ,förutom lagfarter samt testamenten, är juridiskt bindande med E-signering, fullmakter och samboavtal. Allt kan du samla i din pärm.

Whenever vill gärna låta mig ge er rabatt. För 99 kronor  första året (ordinare pris 299 kr)  Koden är:  Lotta_Gray

 


Annons

Kommentarer


  1. Fransmedsvans 10 juni, 2018 on 18:08 Svara

    Att avsluta en människas liv, är dels i det närmaste ett heltidsarbete under en period, dels förhållandevis kostsamt. Dels är det många saker som skall redas ut, avslutas och så vidare, dels är det själva begravningen. Ingetdera är gratis, så därför blir jag bedrövad när du rekommenderar en tjänst som kostar pengar när motsvarande finns att få helt gratis. Bara för att få lite proportioner på det hela: Jag tror inte att man kommer undan rena juristkostnader på mindre än 10 000 kronor efter ett dödsfall (hur noga den avlidne än har varit i livet) och en begravning i Sverige kommer knappast under 35 000 kronor 2018. Du kan ju prata med din mamma och efterhöra vad hennes kostnader uppgått till Att då dessutom betala år efter år för något som går att få helt kostnadsfritt, bär åtminstone mig emot.

    Därför vill jag rekommendera Vita Arkivet (kopplat till Fonus, men funkar givetvisatt presentera för vilken begravningsbyrå som helst efter dödsfallet) och Livsarkivet, där man helt gratis kan göra allt det du nämner ovan. Gå in här och läs:

    https://www.begravningssidan.se/vad-ar-vita-arkivet-och-livsarkivet/

    Vad gäller döstädningen, så har du inte ens börjat på den ännu. Att döstäda, innebär att gå igenom huset/lägenheten, förråd, garderober och så vidare och göra sig av med (slänga, skänka, sälja) allt som man inte behöver och allt som barnen inte vill ha. Syftet med döstädningen är att efterlevande skall ha ett minimum av prylar att hantera och att fatta beslut kring.

    Jag är snart 61 år och jag har två barn. Min man dog för sex år sedan. Förutom att jag har organiserat min (borgerliga) begravning i detalj via Vita Arkivet, har jag genomfört första varvet av döstädningen. Massor har kastats. Mina vänner har fått välja saker. Röda Korset och Myrorna har fått såväl kläder som husgeråd.
    Jag har sålt smycken för många tusen kronor. Ändå har jag fortfarande alla skålar, vaser ringar och allt krafs jag behöver och mer därtill för resten av en livstid. Det är därför dags för en andra vända döstädning. Barnen får titta och plocka ut sådant de vill ha. Övrigt kommer att säljas, skänkas, kastas. Döstädning 2.0.

    Det förtjänar att påpekas att när det gäller inloggningar, konton, fullmakter och så vidare, så har min dotter (25 år) allt sådant. Plus att vi har pratat om ”hur jag vill ha det”. Elton John, Queen, ELO… Samt att det viktiga är att leva vidare för de levande. Visst kan man ha en grav som även den kostar pengar och som man måste vårda, men minnas de man älskat gör man på helt andra ställen och vid helt andra tillfällen. Och helt gratis.

    Så tycker

    Fransmedsvans

  2. Siv 13 juni, 2018 on 12:41 Svara

    Fransmedsvans: Så rätt du har! När min svärfar gick bort för två år sedan, fanns allt registrerat hos begravningsbyrån. Testamente, var begravningen skulle ske, vem som skulle hålla den, musik, symbol på dödsannons, text på gravsten, förtäring efteråt och sist, men inte minst, adress och telefonnummer till de som skulle underrättas. Ovärderligt, då hans enda arvingar var min dotter och hennes halvsyster. De kände ju inte hans gamla släktingar och bekanta som var spridda på olika orter. Som sagt, allt var gratis! Då hade han i förväg informerat oss om vilken begravningsbyrå det gällde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *