VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

GRÅTFEST-MELLANSTADIETS SLUT

Klumpen i halsen är där redan från början. Lennox slutar sexan, börjar ny skola och högstadiet.

Det är så mycket som flimrar förbi. Hans lilla hand i min till förskolan, svartprickiga smutsiga snöhögar och galonbyxor, den där lukten av blöt hund och Mariekex när man ska hämta. Det där ålandet på hallgolvet när han vägrade klä på sig.

Att vägen hem tog lång tid på våren när man skulle stanna och titta på allt. Hans sexårsglugg, läspandet, vaknätterna och tumvantarna som aldrig satt på.

Fan. Nu gråter jag igen, bara av att minnas det.

Hur jag fingrät på tunnelbanan till jobbet när jag lämnade, han kunde inte ens gå, och grät ännu mer när de ringde och sa att han var så ledsen.

Att jag ens kunde uträtta något vettigt, de första året på förskolan, var ett under.

Jag är så blödigt, känslosam för minsta lilla, en studentskylt på t banan och hjärtat stannar och tårarna svämmar över.

Och det här är något som blir värre ( eller bättre) med åren. Jag är glad att jag känner en massa men känner inte riktigt igen mig.

Lennox farmor och förstås Threst var på plats.

Och det var väldigt känslosamt för hans lärare idag, de hade svårt att hålla ihop det.

Det är livet. Jag blir så berörd av det. Speciellt när det tar stora språng. När vi går ut genom skoldörren, ut på gården, är det för sista gången.

Och jag slås av vad den melankoliska känslan består av. Att vi bara har dem till låns. Det är en väldigt tveeggad känsla.

En ny epok, nya lärare, nya vänner. Min lilla, stora fantastiska unge.


Kommentarer


  1. Liselott 8 juni, 2018 on 22:13 Svara

    Jag förstår precis. Och på tal om lättrörd; här om morgonen hörde jag Hasse Anderssons Skomakre-Anton på radion…vem bölar till den biten om inte jag☺

  2. Kia,ängeln Simons mamma 9 juni, 2018 on 07:16 Svara

    Känner igen mej…..men Lotta det är nu det verkligen rusar iväg.Når barnen väl har börjat högstadiet så går tiden fortare än någonsin.Gymnasietiden ska vi inte tala om då ser man knappt till dom.Studentdagen är nog den mest magiska efter att man har varit med på den första skolavslutningen i första klass.Ju äldre vi blir ju blödigare blir vi……men visst finns det en charm i det också.Ha en fin sommar du och Lennox(och även Jonathan)Kramar Kia

  3. Pilla 9 juni, 2018 on 08:25 Svara

    Så fint skriver Lotta och jag känner igen mig i varje ord du beskriver.
    Ibland vill man bara stoppa tiden ett tag för att få hålla den där handen igen eller för ha den lilla 5-åringen så nära sig och så tryggt.
    Nu söker de trösten hos vänner, plåstrar om sina skrubbsår själva och snart håller de handen med första kärleken.

    Jag har en som snart tar sitt kliv ut ut boet, studenten nästa vecka och mitt hjärta går i bitar. Vill ha henne här föralltid samtidigt som jag ser fram emot allt vad vuxenlivet ger.

    Och tänk att våra -05.or börjar i högstadiet ?
    Kram ❤️

  4. Flipp 9 juni, 2018 on 09:10 Svara

    Det är hårt säga sånt här i text till en man inte känner men du har gått igenom mycket: skilsmässa, bostadsproblem, ny ekonomi, ett kämpigt arv, två dödsfall och stora förändringar på jobbet. Du har även antytt andra bekymmer du inte vill beskriva offentligt.
    Tydliga tecken på utbrändhet är:
    • man känner inte igen sig själv
    • kronisk trötthet, att ta en promenad kan kännas som att bestiga berg.
    • känner sig inte utvilad även om man sover länge
    • får svårt att fatta beslut, att bestämma sig
    • överkänsliga sinnen – ljud, ljus och lukter upplevs som jobbiga och uttröttande
    • känsligare – man bli gråtmild
    • krav som tidigare känts rimlig upplevs som stressande
    • psykisk trötthet – att träffa vänner man sett fram emot är eg kul men suger nu musten ur en, fast det är trevlig
    • ökat behov/längtan efter att vara ensam

    Jag vet att man inte vill se eller ta det till sig när man är mitt i det och kommit smygande men tyvärr måste du nog bromsa nu. Tyvärr är oförmågan att se klart på situationen en del av sjukdomsbilden. Du riskerar braka ihop och den som blir lidande då är faktiskt Lennox. Sök läkare omedelbart är mitt råd i välmening och omtanke. Du riskerar inget för har jag fel så säger ju läkaren det.

  5. Linda 9 juni, 2018 on 22:38 Svara

    Förstår precis..!?Instämmer. Man kan ju verkligen undra hur något så dyrbart bara är till låns..!?
    Fast egentligen ska vi inte se det så utan det är bara nya faser i livet.!??

Lämna ett svar till Kia,ängeln Simons mamma Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *